Ledare nr 1, 2000
LJUD
Oops! Redan oktober?
Men...Var tog sommaren vägen?
Jag märkte inte mycket av den. Och det enda som skiljer sommaren som tydligen ändå
varit här från idag är att ekarna i Fabriksbacken tydligen anser att det är höst
och för fullt håller på att färga om löven från grönt till vackert gult, rött, orange.
Jag menar, temperaturmässigt är det ju ungefär detsamma.
Det blev inte så väldans mycket av att ligga på en klippa. Det blev inte så mycket
badande heller, för den delen.
Så fort jag tänkt tanken att ge mig ut till någon strand har himlen snabbt samlat
ihop tillgängliga moln och satt igång ett envetet strilande.
Det är vid de här tillfällena, när det bara fläckvis är soligt och varmt, den Kungliga
Svenska Afvundsjukan griper tag i mig när jag ser alla balkonger. Vill också ha!
Samtidigt blir jag lite ledsen i ögat när jag ser hur balkonger står helt oanvända
eller används som utomhusförråd. "Använd mig" säger de, "sola på mig, ät frukost på mig,
njut en bok på mig, häng massor av blommor på mig". Men balkongernas ljudlösa vädjan
klingar ohörd.
Annat hörs desto mer. Vårt område är ju så tyst, nästan parklikt. Alla ljud förstoras
och blir större när de inte har en mängd andra ljud att konkurrera med.
Vi hör olika saker.
Någon konstaterar att "där lyfte Malmö Aviations 18:30 flyg punktligt mot Malmö".
Andra känner igen dunket av olika båtmotorer. Åter andra reagerar inte på just de
ljuden. Men de hör när musik spelas i lägenheten bredvid eller när babyn gråter ovanpå
eller när grannen har gäster eller när de i lägenheten bredvid sysslar med sådant i sängkammaren
de inte har en aning om att grannarna hör, då noterar de just de ljuden.
Framåt kvällen när det blir ännu tystare på vår holme, ni vet vid den tiden koltrastarna
börjar sjunga om våren, hörs ljuden ännu tydligare. Grannen tar en dusch, det hörs
ett lågmält samtal i trapphuset, stegen ovanför oss hörs aningen högre - eller är
det inbillning?
Några av oss älskar natten. Vi kan sitta uppe ända till gryningen och göra allt möjligt
eller ingenting. Vi lyssnar tyst på musik, vi läser en bok, vi chattar med vänner
som befinner sig på andra sidan jordklotet på Internet.
Andra njuter av morgonen. När de första solstrålarna nästan tveksamt skickar ut en
propå om att natten är på väg att ta slut, när himlen börjar färgas röd, när första
fågelsången efter nattens tystnad hörs, när luften är sådär daggfrisk och luktar
så gott - då njuter morgonmänniskan.
Därför måste vi också ta hänsyn till varandras olikheter. Jag måste respektera att
min granne inte älskar Carl Maria von Webers Andante och Ungerska Rondo i C moll opus 35
eller Peter Jöback klockan 3 på morgonen. Men min granne måste också respektera att
jag älskar sovmorgnar och är synnerligen ickesocial före lunch, speciellt om jag
inte har fått mitt kaffe.
Det är bara så. Vi är olika. Och just för att BRF Pålsundet är det lugna område det
är måste vi lära oss att ta lite extra hänsyn. Det är ett pris vi får betala. Och
det är billigt.

Tillbaka till
Pålsundskanalssidan