Ledare nr 3, 1996
JAG - EN AVVIKARE
Häromdagen slog mig en tanke:
Jag tillhör en minoritet i samhället. Nej förresten, jag tillhör flera.
Och det gör du också.
Vi kanske inte tillhör samma minoritet, men ATT vi ingår i någon grupp som är mindre än resten av samhället runt om oss, det är helt säkert!
"Är du moderat" fnös en bekant på en fest. Därmed var kvällen räddad ur diskussionssynpunkt...
"Ah, you're Swedish" sa min kompis i New York, och försökte se ut som om han visste var i världen Sverige är placerat.
"Varför är du kristen", frågade min marockanske muslimske vän när vi satt under den stjärnklara natthimlen och drack mintthé på ett café i förorten till Agadir han bodde i.
Man tillhör minoriteter av många olika skäl. En del tillhör man av födsel och ohejdad vana, utan att fundera närmare på det. Några grupper söker man sig till.
Man känner sig hemma i en grupp som tycker samma sak.
Men varför är det då så fel med minoriteter? Så fort någon inte stämmer in på det gängse mönstret, så stämplas det "avvikande" i pannan på honom/henne!
Och om man tänker efter - vad är normalt och inte avvikande?
Vi har blivit uppväxta med en norm, som säger hur vi ska vara och bete oss. Vi har gjort den till allena rådande. Alla ska in i den mallen, om de så ska tryckas in i den med snudd på våld och formas om.
Vad vinner samhället, det vill säga du och jag, på det - egentligen?
Ett samhälle bygger på mångfald, olikheter och skillnader. Utan det blir det inget levande samhälle.
Samhället är fullt med minoriteter. Det är bara det att alla inte syns. Om inte alla dessa minoriteter fanns ibland oss skulle det bli väldigt grått ocht trist.
Vi måste värna minoriteterna runt om oss, inte kväva dem. Även om du inte sympatiserar med åsikter eller levnadsstilar eller att någon annan inte tycker som du, så respektera detta! Lyssna och argumentera din sak.
Många gånger beror hat och intolerans mot minoriteter av olika slag på rädsla. Det är någonting nytt, okänt, främmande och skrämmande. Minoriteten står för någonting man inte känner till. Det kan vara en annan kultur, annat språk, annorlunda utseende,
andra vanor.
Man slår ifrån sig, tror på sådant andra berättar, vågar inte närma sig själv och ta reda på vad som är sant och osant.
Öppna dina ögon och öron! Titta dig runt! Var nyfiken!
Jag törs lova att du inte skulle tycka att andra minoriteter var så främmande och konstiga om du visste mer om dem.
Och i stället för att vara rädd för eller reserverad mot "avvikare" i samhället upptäcker du vilken härligt spännande, mångfacetterad och regnsbågsfärgad värld vi EGENTLIGEN lever i.
