Ledare nr 3, 1995
OM HÖSTEN, DEMONSTRATIONER OCH ANDRA
GLÄDJEÄMNEN
Bara så ni vet:
Jag tänker inte gnissla över Livets Orättvisor.
Jag tänker inte bli deprimerad över situationen i exJugoslavien.
Jag kommer inte närmare att utveckla varför jag tycker att namnleken HiroChirac är så osedvanligt fyndig.
Och framför allt tänker jag inte skriva ledsna rader om att "sommaren är slut, den passerade alldeles för snabbt, nu är det sisådär åtta månader framför oss av mörker, kyla, regn, snö och allmänt elände".
Och den som mot alla odds hade väntat sig en giftgrön harang om någonting negativt blir besviken.
Jo, förresten, en sak vill jag klaga på: det är alldeles för få demonstrationer, som vill någonting positivt och glatt!
Så fort folk samlas med plakat och banderoller så vet man att de är emot någonting. Om det inte handlar om att störta regeringen (oavsett politisk färg) eller minska utsläpp eller stoppa trafikleder, så är det i alla fall någonting man är emot.
Förra sommaren bodde jag i New York. Där var jag med i en jättedemonstration. 1,2 miljoner människor var med (Jo, jag vet att New York är en aning större än Stockholm...) och avslutningen skedde i Central Park med ett imponerande artistuppbåd, där Liza Minnelli med en stor kör var höjdpunkten. Visst fanns det plakat emot olika saker, men grundtonen var härligt glad.
Det är mer av det jag skulle vilja ha. Tänk vad kul att kunna demonstrera för att man tycker att Stockholm är en trevlig stad, eller för att vattnet smakar bra, eller för att vi uppskattar den nya cykelleden.
Vattenfestivalen är en form av positiv demonstration. Människor kommer tillsammans, man upplever konserter, evenemang, smaksensationer, upplevelser och har väldigt roligt tillsammans. Det behövs!
Nu är hösten här. Härligt! Visst var sommaren helt suveränt underbar, med bad och sol och värme och allt det som hör sommaren till.
Men nog är hösten någonting alldeles speciellt - den med.
Jag ser fram emot de där dagarna när det luktar höst, trädens löv glimmar i alla möjliga färger och det biter lite grann, så där lagom, i kinderna.
Det är nog det som är så fascinerande med att bo i ett land, som så totalt ändrar sig fyra gånger per år. Man längtar, fast på olika sätt, till årstiden som följer. Och just nu tycker jag att det är helt underbart med höst!
