Hem Bilderi Länkeri Gårdslivet
Det var väl egentligen där, så vitt jag minns rätt, som jag började reagera på att något var galet.
Alla barn i mitt lekis, inklusive pojkarna hade så kallade kalasbyxor.
En slags underkroppsstrumpa. De andra barnen tittade misstänksamt på mig, pekade
och viskade om mig. Jag kommer ihåg att jag frågade hemma nångång ifall
inte jag också kunde få ett par kalasisar. Mina föräldrar tittade på mig med
misstänksam blick, dom också. Du är väl ingen kärring, minns jag farsans
baryton ljuda mot mina späda trumhinnor. Jag bor i ett litet hus ute på landet med fästmö och barn. Fästmön heter Kraka
och barnet heter Lova.
Är nu inne på mitt fjärde år i denna miljö. Vi bor med en hund som heter Kajsa och
en katt vid namn Oscar. Vi har även andra husdjur, råttor, möss och spindlar, som jag inte känner vid namn.
Kaninen bor ute i lekstugan. Han heter Loella och luktar illa när han kissar.
Ja, det var nog så det började. Man har nog alltid varit lite annars. Så med andra
ord är jag alltså fortfarande den där killen utan kalasbraxor, den som
inte riktigt är som de andra barnen.
Ja, det var väldigt lite om mig och min familj. Mer kommer, var så säkra. Det är tur att man bor i skogen så att man slipper di där kalasisarna.
Terno
Så här kan det låta när jag och mina vänner träffas någon sen natt för att spela en trudelutt.
För att kunna lyssna på låten måste du ha en mp3-spelare
Här sitter några av oss som brukar spela och ha det sköj.