Vad kan vara mer frestande att läsa än någon annans dagbok?
Nu skall du få möjligheten att få ta del i små utdrag av den tågluff jag och tre vänner begav oss av på förra sommaren, blandat med kommentarer till korten..
Kanske blir detta inte fullt så omtumlande som du hade hoppats, de mest personliga sakerna undanhåller jag er, men har du någon annans dagbok att läsa för tillfället kanske?
Målet på vår resa var milleniets sista totala solförmörkelse. Någonstans nära Balatonsjön i Ungern hade vi tänkt att befinna oss.
Onsdagen den 4:e Augusti 1999
..."Vi bokade om biljetten och hamnade mitt uppe i Gedächnerskirke(?) en sönderbombad kyrka som man lämnat kvar för att minnas kriget.
Vi har även sett riksdagshuset m. glaskupol, Viktoriastatyn, Branderburger Tor osv.
Vi klarade av rätt så många sevrädheter på kort tid, och eftersom vi gick hela vägen bort från Zool. Garten och var rätt så utmattade
av värmen, bristen på mat, vatten och sömn tog vi bussen tillbaka.."...
Vi befinner oss nu i Berlin. På kortet där vi äter fisk, och dricker den avskyvärda mjölken,(Warsawa)
är jag stolt över att ha en dollarsedel av mycket högre valör än vad Jonas har..
(Dollar är det förresten ingen vits att ta med sig på en liknande resa, vi använde dem inte en enda gång..)
Det andra kortet var jag ju bara tvungen att ha med för att vi befinner oss på ett tåg. Det var ju en tågluff vi var ute på..
Det började redan här på fel sätt.. Man skall INTE jaga monument i denna utsträckning då man tågluffar!
I slutet av vår resa gick vi till sevärdheterna för att föreviga dem, och sedan vände vi ryggen till..
Om vi nu inte närmast somnade framför dem, som vi gjorde på en gräsmatta i Wien framför något slott..
Hädanefter skall jag därför inte räkna upp några monument över huvud taget. Man har så roligt som man gör sig..
Fredagen den 6:e Augusti 1999
..."Jonas har lite ångest över att han tar för många kort. Framkallningskostnader!
En man visade oss var vi var idag, på tyska, han hade ett nummer från något förintelseläger på armen, men vi frågade ingenting.
Vi skall besöka Auschwitz imorgon. Annars babblar polacker i allmänhet på, även fast vi står där
som levande frågetecken och undrar: "Do you speak english, deutch, francaise?" Vi brukar köra med
Do Widzenia efter varje besök i någon affär, och detta framkallar leenden. Annars fungerar kroppspråket jättebra. Woda, det viktigaste här i livet.."....
Franska verkar man inte komma långt med i dessa delar av Europa..På hela resan fick jag tala franska tre gånger,
och vid de tillfällen då tyska användes fick jag förlita mig på pojkarna..
Lördagen den 7:e Augusti 1999
..."Just nu sitter vi på tåget tillbaka från Oswiecim och Auschwitz. Några dagisfröknar sitter här
bredvid oss och sjunger och spelar gitarr. I morse klev vi upp runt 04.00, och vi var ganska trötta redan vid 12.00
då vi åt lunch/frukost i en park innan vi gick in till Auschwitz. Vad skall jag säga om intrycken från förintelselägret då?
Svårt att beskriva, och jag tror inte att det är möjligt för någon som inte tillhörde dem som utsattes för detta någonsin kan förstå.
Det första blocket vi kom in i, med massor av fotografier på hängda och skjutna människor med leende nazister tog jag nog störst intryck av.
Ögonen tårades flera gånger, och jag försökte av någon outgrundlig anledning hålla dem tillbaka. Varför,egentligen?
Tog inte värst många kort. Färgbilder kändes inte rätt. Skall kopiera Jonas svartvita film."..
Vad kan jag säga mera om detta. Det går inte. Alla minnen finns fortfarande innom mig och jag kan inte sätta ord på dem.
Söndagen den 8:e Augusti el. Mån. den 9:e
..."Även i den svagaste stund av sinnesförvirring hjälper det mig att bejaka den rätta tron, vetenskapen och ingenting annat. Meningen är dock ej fulländad
till yttersta perfektion. Eljest duger den väl i sammanhanget, ty mitt sinnestillstånd är svagt. När jag nu skall glida in i sömnens rike,
övergår mitt förstånd och förnuft till de undertryckta aggressioner som tåligt vilat under ytan. Det sipprar under sömnens inverkan fram och visar sitt
rätta anlete, hat. Som övergår till vansinne som leder till rädsla. Great fear I sense in you.
Jag undrar var detta kom ifrån, och hur det kommer att låta imorgon. Per sade till mig att skriva ned det. Klockan är mycket. Vi skall sova, och speciellt
jag har uppträtt mig såsom jag brukar när jag blir riktigt trött."...
Här befinner vi oss i Budapest, och detta var nog den underligaste kvällen på resan..
När jag blir trött blir jag inte riktigt klok, och jag bara skrattade. Per blev less på mig, det kanske märks att han vill sova,
och självklart fick jag skuldkänslor och skärpte mig, lite.Får lätt och ofta skuldkänslor för ingenting, men denna gång förtjänade jag nog dem..
Vi ser numera tillbaka på detta med leenden bör kanske tilläggas..