BioMediaCenter |
BioMediaCenter > Biologilaboratoriet > Studier > Rapporter |
Rapport är en typ av dokument
|
För många dokument finns allmänt vedertagen praxis om form och innehåll. Avsnittet om rapporter återfinns i Skriva på kontor, SIS Standardiseringen i Sverige, april 1995 på sidorna 24—25. Texten i detta avsnitt redovisas nedan.
Den dokumentstandard som återges i denna handbok bygger på ett par internationella grundstandarder för disposition av dokument inom företag, myndigheter och organisationer. Gemensamma eller likalydande europeiska standarder för dokumentutformning finns ännu inte, även om det sedan länge i flera länder finns nationella standarder. I tidigare utgåvor av handboken och standarden SS 03 43 21 Dokument för kontor—Utformning beskrevs placeringen av olika uppgifter med radnummer och T-läge samt med höjd- och breddsteg i stället för i millimeter. De tidigare reglerna var emellertid inte utformade med tanke på att man har flera teckensnitt att välja mellan och att radhöjden anpassas till valt teckensnitt, så som är vanligt i nyare utrustning. I den senast utgåvan ges emellertid enbart anvisningar om i vilka fält olika uppgifter skall placeras. Detta gör det möjligt att följa standarden även om man använder teckensnitt med anpassat radavstånd. De för ordbehandling nya teckensnitten tillsamman med möjligheten att skriva i spalter gör att den tidigare regeln om radlängd på 13 centimeter försvunnit ur standarden. Cirka 13 centimeter långa rader är dock fortfarande en god regel om man skriver med de teckensnitt och den grad som är vanligt i kontorsdokument. Detta innebär rader med 50–70 tecken (nedslag) per rad. Om man av någon anledning vill spara utrymme vid utskrift av långa dokument är det bättre att dela upp dokumentet på två spalter än att enbart använda liten teckengrad. Tvåspaltad text blir läsbar även med relativt liten teckengrad.
Rapporter Rapporter, vetenskapliga artiklar och andra längre dokument följer ofta en uppställning enligt nedan: Utöver själva huvudtexten kan en rapport även innehålla: Eftersom rapporter vanligtvis är långa dokument bör de avsnittsbetecknas. Det gör det lättare både att hitta inom rapporten och att hänvisa till olika delar i den.
1 Arkivering
Vanligt är att ge varje avsnitt ett huvudnummer och sedan underindela avsnitten under respektive huvudnummer. Man bör undvika att ha fler än tre nivåer i avsnittsbeteckningen. I svenska artiklar av intresse för en internationell läsekrets görs ofta sammanfattningar på engelska eller annat internationellt gångbart språk. Hur man skriver litteraturreferenser finns i detalj beskrivet i SIS–STG Handbok 165, Bibliografiska referenser. I korthet kan sägas att en referens skall vara så utförlig att dokumentet går att beställa från ett bibliotek. En litteraturreferens bör ha följande allmänna form:
Referenserna kan antingen;
Hänvisningar inne i texten kan uttryckas på nedanstående sätt: enligt a) och c) I avsaknad av historiska notiser enligt Berg (34) och så som Gustavsson (35) framställer saken i sin avhandling, … enligt b)
… som tidigare rapporterats (Andersson 1990). Carlgren (1992a: 320–323) anser att…
|
BioMediaCenter >
Biologilaboratoriet >
Studier >
Rapporter
|
http://www.geocities.com/BioMediaCenter/
Coded in HTML by Svenolov Lindgren. Created 7 July 1998. Updated 7 January 2004. |
E-mail to Svenolov Lindgren
|