Skrivtecknen har emellertid varierat med tiden. För mer än tusen år sedan var de runor. Också kombinationen av tecken har varierat med tid och plats. Det som förr skrevs quinna skrivs idag kvinna. Det begrepp som vi i Sverige skriver häst, skriv i England horse. Till läsandet hör följaktligen också kunskaper om språket. Ett gott läskunnade kräver idag att man förstår flera språk.

Varierar det medium som bär tecknen påverkar detta däremot inte läsandet. Tecknen kan vara skurna i trä, huggna i sten, skrivna på pergament, tryckta på papper, formade av neonrör, uppbyggda av lysande punkter på en tavla eller visade på en datorskärm eller som textremsa på en teve. Att läsa dessa tecken är ändå i grunden detsamma.

”Det nya läsandet” skulle bestå i att trycka på vissa knappar på en dator för att få fram en text att läsa på skärmen. Detta har inte med läsandet att göra, inte mer än att kunna hålla balansen på cykeln eller starta mopeden för att komma till tidningskiosken. Detta är ju tekniska frågor om att skaffa texter, inte om att läsa dem.

Att skriva är

Ökar omfattningen av skrivarbetet finns möjligheten att använda olika tekniska hjälpmedel: manuell, elektrisk eller elektronisk skrivmaskin, ordbehandlingsmaskin eller dator. Varje maskin skall användas på sitt sätt och har sin bruksanvisning. Det finns också regler för hur skriften skall ställas upp och utformas.

Många som använder sig av datorer – såväl elever som lärare – nöjer sig med glädjen att få fram bokstäver på ett papper och kallar detta ordbehandling. Det är emellertid inte ordbehandling att få en textmassa av tolvpunkters grotesker med marginaler för amerikanskt legalformat på ett A4-papper. Mycket sådant som produceras i våra skolor är vad som kallats datorporr. Den skrivkunnighet som inte omfattar kunskap om metoden och maskinen är förrädisk.

Till de datoriserade ordbehandlingsprogrammens fördelar hör att de kan kontrollera stavningen. Den som inte lärt sig stava kan därför slippa att visa upp sina misstag. Den som lärt sig att skriva på det gamla sättet har emellertid också lärt sig att stava och behöver inte denna tjänst.

”Det nya skrivandet” handlar främst om att känna till hur olika apparater fungerar. Dessa kunskaper saknar bestående värde. När jag för drygt femton år sedan lärde mig att använda ordbehandling på dator var det moderna operativsystemet CP/M. Sedan kom MS/DOS, som nu finns i sin sjätte version. Så presenterade Apple rullgardinsmenyer och Macintosh blev ett begrepp för dem som arbetade med texter. Sedan kom MS/Windows och nu är det Windows 95 som gäller.

När jag vid åttiotalets början ordbehandlade med programmet WordStar gällde det att hålla reda på 165 olika koder för sådant som att öppna och hantera dokumentfiler, sätta marginaler och tabstoppar, radera tecken, hantera block och kontrollera utskrifter. Eftersom detta var före musens tid krävdes det också kodkommandon för att flytta markören. Inget av denna kunskap om det då ”nya skrivandet” har någon som helst betydelse när jag idag skriver med samma ordbehandlingsprogram i dess nu moderna version WordStar for Windows.

Hur mycket kommer kunskaperna om ”det nya skrivandet” vi sysslar med idag att vara värda om tio år? Det är då dagens skolelever kommer att börja ta över samhället. Det är då de snabbt skall lära sig de enkla koder som för tillfället gäller och använda dem till de gedigna grundkunskaper de bär med sig från 1990-talets skolundervisning.

Skälen för att ”alla som enbart skriver på det gamla sättet med papper och penna hamnar i ett ohjälpligt underläge” skulle vara

Datorerna är utmärkta hjälpmedel och jag delar helt uppfattningen att det är angeläget att så många som möjligt får tillfälle att lära sig använda dem. Men det är en vulgarisering av problemet att förvandla en kvalitetsfråga till en kvantitets- och kostnadsfråga. En ökad kvantitet medför inte med nödvändighet en ökad kvalitet. Det är inte så att datorn enbart löser ett antal problem och ger nya kunskaper. Den ger också upphov till nya problem och den kräver nya kunskaper.

När det gäller att använda uppslagsverk på CD, internationella databaser och Internet är goda kunskaper i engelska en nödvändighet. När uppgifter från dessa media skall användas i vår grundläggande skolundervisning ställer ofta fackuttrycken i språken till stora problem för eleverna (och lärarna).

Arbetet med datorer i skolan kan också medföra att man inte längre uppmärksammar att noga träna grundläggande färdigheter (rättstavning som ett exempel). Det är olyckligt att sänka ambitionerna i dessa avseenden och hoppas att den nya tekniken skall kompensera eleverna så att de kan klara sig ändå.

Det allra viktigaste för de ungdomar som skall förberedas för att möta framtidens informations- och kunskapssamhälle är att de får djupa grundläggande kunskaper och omfattande träning i

Undervisning i datorkunskap kan självklart vara nyttig men kommer med ett längre perspektiv ändå främst att kvarstå som ett ytligt fingrande på kortlivade och föränderliga teknikaliteter.

Svenolov Lindgren är filosofie doktor i historisk biologi. Han är docent vid Stockholms universitet, gymnasielektor och folkhögskollärare. Han har varit ansvarig för de dataadministrativa kurserna vid Hola folkhögskola i Ådalen.