Jag tycker det är viktigt att ansvaret för studierna flyttas från lärarna till eleverna, som skall lära sig att arbeta med materialet och att vara kritiska. Elever måste lära sig att arbeta självständigt och finna glädje i sina studier. Jag tycker att den undervisningsmetod som man i dag fortfarande ofta tillämpar i skolor är olämplig. IT-utvecklingen har gått snabbt framåt och man bör exempelvis inte koncentrera en hel gymnasiekurs åt en enda bok när internet är fullt av färsk information.
Vad anser du bör förändras på Lundsbergs skola?
Jag tycker att det finns en negativ attityd till studier och kunskap på Lundsberg. Studierna är till för att man ska ha nytta och glädje av dem, de är inte något som vi lärare ska plåga ungdomar med. Arbetsmetoderna i skolan måste därför hela tiden utvecklas. Att plugga är något av det värsta som finns, det är en negativ betoning på ordet som innebär att man läser för att man måste. Så ska det inte vara. Plugga är ett mycket fult ord.
Jag tycker att ärlighet är viktigt. Tyvärr så spelas det för mycket teater på skolan. Varför ska eleverna nia oss lärare? Vi är inga övermänniskor. Vi är här för att undervisa och skapa studiemöjligheter. Ett öppet förhållande mellan lärare och elever är mycket bättre för det som skolan är till för, nybildning av kunskap. Det är väl nästan bara på Lundsberg som vi beter oss på det här viset; utanför Lundsberg händer det att människor blir irriterade om de blir niade. På den punkten är jag helt prestigelös. Skolan är till för att hjälpa eleverna att skaffa sig kunskap inom olika områden.
Jag tycker det borde anställas flera lärare med högre utbildning, det skulle kunna höja nivån på studierna vid Lundsberg. Detta är ju en skola som ska stå för kunskap.
På din hemsida kan man läsa att du bland annat utnämnts till en av "2000 Outstanding People of the 20th Century" och finns med i Marquis "Who´s Who in the World". Vad har du gjort inom vetenskapen för att förtjäna dessa ärorika utmärkelser?
Bra fråga, men egentligen är det inte jag som ska svara på den. Jag forskade om alger under många år och framgången kom sig av att jag behärskade både de nulevande och fossila formerna och kunde behandla mitt material med statistiska metoder.
Jag brukade inte enbart arbeta vid ett skrivbord utan gick istället gärna och la´ mig på stranden och tänkte; närheten till naturen fick mig att tänka i nya banor. Jag resonerade ungefär som så här: eftersom olika organismer på samma sätt som människan förändras under livets förlopp beroende på miljö och ålder så borde det vara likadant med alger. Detta betyder alltså att man inte uteslutande kan använda formen hos ett fossil för att artbestämma det i och med att det kan se olika ut beroende på dess ålder och hur miljön runt omkring påverkat det. Detta är ett ganska enkelt resonemang som man kan tycka att någon borde ha tänkt på före mig, men nu blev jag faktiskt först. Detta förändrade ju en hel del inom forskningen om de tidiga algerna på vår jord.
Jag fick de här utmärkelserna utan att jag visste om det. Givetvis är jag glad och tacksam för att ha fått dem, men jag klappar mig inte på bröstet utan tar åt mig äran med fötterna på jorden. Extra roligt är det att också min fru kommit med i Marquis Who´s Who in the World som språk- och kulturhistoriker.
Du bor i Lundsberg. Vad tycker du om att ha arbetet så nära hemmet?
Jag tycker det är viktigt att hålla på med saker man tycker om, att vara engagerad i det man gör. Detta är alltså en toppenlösning för mig eftersom mitt arbete är en betydande del av mitt liv. Jag arbetar sju dagar i veckan och det går väldigt lätt och snabbt att "pendla" mellan jobbet och hemmet. För min familj däremot är det kanske inte alltid lika bra, men vi är vana, det var på samma sätt när jag undervisade på en folkhögskola i Västernorrland.
Har du arbetat utomlands eller med något annat än biologi någon gång?
Ja, mellan 1979 och 1988 arbetade jag i perioder i Sovjetunionen där de äldsta fossila algerna först upptäcktes och där det därför pågick en intressant forskning om dem. Jag var gästforskare vid vetenskapsakademien i Leningrad och i Novosibirsk. Det var intressant och spännande att bo civilt i Sovjetunionen på den tiden. Tyvärr så gick det inte att fortsätta arbetet där eftersom landet började bli något oroligt.
Jag har också varit bibliotekarie, vilket med tiden blev ganska tråkigt. Man fick skaffa sig en ganska rejäl utbildning men fick aldrig riktigt användning av den. Inom en kommunal miljövårdsförvaltning var jag byråkrat en tid.
Inom försvaret tjänstgjorde jag som stabssignalist, det var 1964, vid en militärbefälsstab i Skåne. Där fick jag en bra maskinskrivningsutbildning som jag har nytta av än i dag. Jag tjänstgjorde nära en fin fågelsjö som jag skrev en del artiklar om.
Vilket är ditt sämsta respektive bästa minne från din tid vid Lundsbergs skola?
Det sämsta var när docent Anders Lundin avskedades som rektor. Det var en stor förlust för skolan. Han är en utomordentligt kunnig person med internationell kompetens inom naturresursekonomi. Hans tid ägnades alltför mycket åt sena ankomster och andra oväsentligheter istället för åt undervisning och utbildningsutveckling.
Det bästa är alla de goda relationer till naturintresserade elever som jag haft genom åren. Jag minns särskilt när vi suttit tillsammans under helger och sena kvällar och arbetat med elevernas specialarbeten. Det har varit intressant och jag minns många av dem: Gustaf Magnusson och Fredric Örup avslöjade flugsvampens hemligheter för oss 1994, Carl Cronstedt fick pris i Vattenfestivalen för sitt specialarbete om Andersviken 1996 och Hélène Cardelius prisbelönades för sitt arbete om blåmusslan vid utställningen Unga Forskare 1997.
Christian Schiller