för ett par dagar på Pewter Pokémon Center, Syster Joy var noga med att försörja oss med vad vi behövde.
Sen bar det iväg till Viridian Forest, där finns säkert många Pokémon att fånga! Efter en timmes gående på en väg kom vi till skogen,
där inne var det mörkt men det skulle nog inte bli några problem, så vi gick in, vi vandrade längs stigen i nån halvtimme när plötsligt,
”OOOOiiiii!!!!!!!!!!” skrek Miru som en stucken gris, ”Vad är det? vad skriker du för!?” lugnade jag henne, ”Se där! det är en Caterpie,
en Insekts Pokémon, och jag avskyr insekter!!” sade Miru vettskrämt till mig, jag själv tyckte den såg harmlös ut men till och med Gau
var lite på sin kant, ”Insekts Pokémon är farliga för gräs Pokémon!” sade Gau, och jag var förståss den enda som gillade alla sorters Pokémon,
jag tog fram min sista tomma Pokéball och sade ”Nu ska ni inte behöva vara rädda längre! Pokéball GO!” min Pokéball ven mot Caterpien,
den blev till energi och susade in i min Pokéball, den stutsade ner på marken och gungade fram och tillbaka, men slutade efter en liten stund, ”YES” började jag, men insåg att man inte behöver utropa nåt varje gång man fångar en ny Pokémon, eftersom jag kände att Mirus arga blick brände i nacken, jag tog fram mitt Pokédex,
PokéDex: Caterpie, en Pokémon av typen Bug, dess korta fötter har en klistrig substans som gör att den kan klättra
på väggar utan svårigheter, bra mot Grass Pokémon men mot eld så gör den ingen särskild nytta.
”Den är ju så söt! den gör ingen skada, den är ju min nu!” sade jag och höll fram min nya Caterpie som jag just tagit ut ur Pokéballen och sade, ”Men ta och klappa den en gång nu!, det är inget farligt, den bits inte ens!” och mycket försiktigt så klappade Gau och Miru den, sen stoppade jag in den i sin Pokéball, och så fortsatte vi vidare. När vi gått en bit igen så plötsligt så hörde vi ett skratt, ”HAHAHAHA”, i en dunge så stod två människor, man såg bara siluetterna av dem, plötslig steg de fram i ljuset,
”För att skydda jorden från undergång” sa den ena,
”För att förena alla människorna i en rörelse sa den andra,
”Vi ska märka dem dem som är för sanning och kärlek” sa den första,
”För att kunna nå högt upp till stjärnorna” sa den andra
”Jessie” sade tjejen,
”James” sade killen,
”Team Rocket är snabbare än ljuset” sade Jessie,
”Så ge upp nu eller bered er för en fight!” sade James,
och fram hoppade en katt likande Pokémon,”Meowt! det stämmer!” sade katt Pokémonen, som faktiskt var en Pokémon som kunde tala!
”Jaha, och vad vill ni då??” sade jag,
”Men din dummer! vet du inte att det är Team Rocket!? de tar andras sälsynta Pokémon!? dom är jätte farliga!” sade Miru till mig,
”Vi har studerat dig i ett par dagar och sett du har rätt så kraftfulla Pokémon, så nu har vi kommit för att sno dem!” sade Jessie,
”Just det! lika bra att ni ger upp!” sade James, ”Det kan ni glömma!” sade jag och drog fram en av mina Pokéballs,
”OJ oj oj då! han vill visst utmana oss på Pokémon fight!” sade Jessie med sarkastisk röst,
”Men låt gå då! du kommer att ångra den dag du föddes för att du utamanade oss! Team Rocket ger aldrig upp!” sade James, de tog fram varsin Pokéball och kastade mot oss,
Jessie: ”Go Ekans!” och ur hennes Pokéball kom en sorts Orm Pokémon,
James: ”Go Koffing!” Ur hans Pokéball kom en giftig Pokémon som såg ut som en flygande lila boll med små vulkan utbrott på.
Jag tog fram min Pokéball med Jigglypuff i,
Jag: ”Go Jigglypuff! Sing attack nu!” men min Jigglypuff hade tappat rösten och kunde inte,
Jessie: ”Ekans, Wrap attack nu!” Ekans slingrade sig runt min Jigglypuff och kramade hårt,
James: ”Koffing, Sludge attack nu!” Koffing spottade en tjock giftig substans på Jigglypuff, den svimmade av,
”Åh nej! stackars Jigglypuff!” tänkte jag, det var ju till och med två mot en, jag tog fram min Pokéball med nyfångade Caterpie i,
måste bara testa den,
Jag: ”Go Caterpie!”
”Vad är det där?” sade Jessie,
”En insekt, en löjlig liten mask!” sade James,
”Haha, hämta insekts sprayen!” sade Meowth,
”KOFFING” sade Koffing, ”EEEKANSSSSS” sade Ekans, och gick till attack, min lilla Caterpie blev vettskrämd och försökte kura ihop till en boll, det var svåra motståndare, och den var så klart rädd, "Neeeej" skrek Miru med gäll röst,
Jag: ”Caterpie, String shot attack nu!” Då tog Caterpie mod till sig och började spraya ut silke ur sin mun som
lindade in både Koffing och Ekans,
”Meowht! låt mig visa hur en riktig Pokémon ska göra!” mjauade Meowth, men lika så gjorde Caterpie med Meowth som med Koffing och Ekans, dom blev inlindade kokonger och kunde inte röra sig,
Jag: ”Tackle attack nu!” Caterpie rusade mot Koffing och stångade den med all kraft den hade och Koffing åkte iväg samtidigt
som den åkte in i Ekans och Meowth som följde med i farten,
”Aj då, jag tror det är dags för Team Rocket att dra!” sade Jessie,
”Men lita på att vi kommer tillbaka nån annan gång, och då!” sade James, sen tog dom sina Pokémons och försvann springandes in i skogen, ”Wow! det där sköte du bra Caterpie!” sade jag och klappade den på huvudet, ”Kan ni också klappa den? för att ni också tyckte den gjorde ett bra jobb och så, ni vet?” sade jag, ”okej då” sade Gau och Miru, och precis när dom skulle till att klappa den så började den spruta ut silke ur sin mun, både Miru och Gau blev vettskrämda, ”Men titta! den kapslar in sig i en kokong!” sade jag, ”Det betyder att den utvecklas!” sade Miru, (ljud effekt) ssshhhoooooosssh ----> POFF, Caterpie hade utvecklats till Metapod, jag tog fram mitt Pokédex,
PokéDex: Metapod, första utvecklingen av Caterpie, den har kapslat in sig i ett hårt skal som skyddar den,
den nådde detta stadiet snabbare än en Pokémon nånsin gjort.
”Men va kul! ingen annan har fått en Caterpie att utvecklas så här fort!” sade jag, ”Mhm, verkligen konstigt!” sade Miru, och sen forsatte vi vidare mot Viridian Ciry, ”Där finns väl ett till gym att vinna en Badge från?” tänkte jag medans vi gick vidare på den långa grönbeklädda stigen.
Racet i Viridian City!
Väl framme i Viridian City sökte vi oss genast till gymet, men när vi kom dit så stoppade en gammal man oss och sade,
”Tyvärr så är det ingen idé att gå in, det gymet har varit tomt i flera år så ni har nog kommit hit förgäves”,
”Men vad ska vi göra då då?” sade jag till Miru och Gau, ”Ni kan väl gå och ta en titt på tävlingen nere i staden, det är olika Pokémon tränare som rider på sina Pokémons för att komma först i mål, den som vinner får ett alldeles speciellt pris!” sade mannen till oss,
”Men okej då! eftersom resten av dagen är förstörd till ingen nytta så kan vi väl göra det då!” sade jag vemodigt.
Väl nere i staden så var det fullt med människor som skulle se på tävlings loppet, människor tjoade och hejade på sina favoriter,
och det fanns många deltagare, då fick Miru en idé, ”Jag vet, du kan väl vara med och tävla! du har ju Ponyta! och det är ju en häst!” sade Miru uppjagat till mig, ”Det skulle kunna vara ett litet tidsfördriv, och en bra chans för henne att visa vad hon går för!” sade jag till Gau och Miru. Jag änmälde mig till tävlingen och fick nästan starta direkt, jag ställde mig vid startlinjen, tog fram min Pokéball med Ponyta i och gjorde mig beredd, min enda mot tävlare var en annan tjej som skulle rida på sin Nidorina,
”På edra platser, fääääärdiga, GÅ! Båda slände sina Pokéballs på marken och direkt när våra Pokémon kommit ut så hoppade vi på dem och raceade, men inte som jag trott så var faktiskt tjejens Nidorina snabb, och dom sprang faktiskt lite fortare än oss, vi började sacka efter och vi kom närmare och närmare mål linjen, ”Åh nej! hon kommer att komma först! vad ska vi göra åt det? kom igen Ponyta! du är ju en häst, du klarar dig om du bara vill!” och då tog min Ponyta i allt vad den hade och sprang så hårt den kunde, för hon var en riktig tävlings Pokémon som skulle vinna till varje pris, men räddingen var lite oväntad, plötsligt började Ponyta glöda i intensivt ljus, hennes hovar och ben växte, hon blev större, hon blev snabbare, hon utvecklades och blev RAPIDASH! den snabbaste Pokémon som finns,
hon sprang utan problem utan snabbhet förbi Nidorinan och hoppade i mål! När jag klev av så svimmade jag, allt blev så överväldigande så jag tuppade av. Senare vaknade jag på Viridian Pokémon Center, helt utmattad, min Rapidash låg bredvid och vakade över mig, hon är min trogne vän och springare, jag klappade henne ömsint på huvudet och såg att Gau och Miru låg och snusade på varsin soffa i rummet, nu kände jag att jag var på piggt och busigt humör igen, jag tog fram min Pokéball med min Poliwhirl i, släppte lös den och sade till den, ”Poliwhirl, spruta lite vatten på dem s är du snäll!”, ”Oiiiiiii!” skrek Miru och Gau när den kalla vatten kaskaden träffade dem, ”VA I H****E TAR DU DIG TILL!!” skrek Miru, ”JA, NU FÅR DU SKÄRPA DIG!” skrek Gau, ”Men tat lungt! det var ju bara ett skämt!” fnissade jag, ”Morr” grymtade Miru. Jag klädde mig sen och satte in Rapidash och Poliwhirl i sina Pokéballs, sen slog det mig, vad skulle vi göra nu? nu sitter vi ju fast här, och inget kan vi göra, närmaste stad är Palett som det inte finns nåt särskilt i, vi gick ur Pokémon Centret och ställde oss för att spana runt lite, då sg vi vår lösning, en man med ett flertal Pidgeot stod och stirrade på ingenting,
jag gick fram till han och sade, ”Du, kan man få skjuts till Celadon City? vi betalar bra!”, ”Ja visst får du det! jag är faktiskt en luftburen taxi, vi är i Celadon på nolltid!” sade mannen, vi satte oss på varsin Pidgeot och sen bar det iväg! iväg till Celadon City! Där väntade en massa spännande saker att ta itu med, vi skulle besöka världens största varuhus. där kan man handla allt för både Pokémon och människor!
Celadon City
Vi landade med mannens Pidgeots på en sorts landnings plats i staden Celadon, Staden av regnbågs drömmar. Vi klev av och betalde mannen och sade tack och började gå mot stadens Pokémon Center, för vi var hungriga och vi hade redan, glupska som vi är, redan ätit upp alla våra reserver och våra Pokémons behövde vila och äta, vi åt en bit och insåg att det skulle ta en bra stund innan våra Pokémons skulle äta klart så vi lämnade dem i syster Joys händer och gick till Celadons stora varuhus, vi gick in genom de stora dörrarna som öppnades automatiskt, vi gick fram till informationen och frågade om en broschyr att titta i, vi tittade på den och kollade vilka olika våningar det fanns;
1:a våningen Information,
2:a våningen Tränar butik,
3:dje våningen TV - spels butiken,
4:de våningen Visa gåvornas butik,
5:te våningen Apotek,
Takvåning Läsk och godis automater.
”Jag vill åka upp till fjärde våningen!” sade jag, ”Jag vill åka till tredje våningen!”sade Miru, ”Och jag vill åka upp till takvåningen!” sade Gau, ”Okej, vi gör så här, vi möts om en halvtimme, alla kollar sina klockor!” sade jag, vi steg in i hissen och tryckte på de knappar som skulle ta oss till de våningar som vi ville till, jag steg av först, jag gick in i butiken, och där fanns saker jag nästan bara vågat drömma om! alla möjliga olika saker fanns där, men de saker som fick min blick att fastna var en monter med olika stenar i, det var element stenar, man kan behöva såna om man har en Pokémon som inte kan utvecklas normalt, jag hade åtminstonde Vulpix och Growlithe som behövde en Fire stone var, min Poliwhirl behöver en Water stone, Gaus Gloom skulle behöva en Leaf stone, men det får han fixa själv, de kostar nämnligen ganska mycket, ungefär 1500 £ styck, det var ett jubileums pris, de brukar kosta mera i vanliga fall, jag köpte alltså två Fire stones och en Water Stone, det blev tillsammans 3000 £, men jag hade fortfarande pengar kvar, sen åkte jag ner med hissen till andra våningen, där köpte jag fem Pokéballs, sen åkte jag ner till första våningen, där stod Gau och Miru och väntade, vi gick ut och när vi stod utanför så tog jag fram mina ny inköpta element stones, släpte ut Growlithe, Vulpix och Poliwhirl, ”Vad tänker du göra med dem?” frågade Gau, ”Jag tänker låta dem utvecklas till sin sista evolution, med hjälp av dessa stenar” sade jag och visade mina stenar, ”Jaha, behöver jag också nåt sånt för nån av mina Pokémons? jag vet att Gloom har tre olika utvecklingar men jag har ju slagits hur mycket som hellst och han har inte utvecklats, beror det på det?” frågade Gau, ”Ja, det gör det nog, men gå in och köp en Leaf stone då och kom ut om en stund och testa!”, sade jag, Gau gick in och köpte en Leaf stone och kom sedan ut igen, han släppte ut sin Gloom, och nu bestämde jag mig för att börja, jag tog fram den första Fire stenen som jag hade, höll den fram mot Growlithe och bröt itu stenen, som en blixt for det ut en sorts röd energi som svepte in Growlithe, han ändrade form och blev större, han utvecklades till ARCANINE! Jag tog fram mitt Pokédex, jag skulle kolla all info om dem sedan de utvecklats,
PokéDex: Arcanine, sista utvecklingen av Growlithe, större och starkare, och betydligt större eld kapacitet,
kamoflerar sig lätt i lågor.
Jag kallade tillbaka Arcanine till sin Pokéball, sen tog jag fram min andra Fire sten, riktade den mot Vulpix och bröt itu den, och likadant som med Arcanine så sveptes Vulpix in i en röd energi och ändrade färg och blev större, den utvecklades till NINETALES!
PokéDex: Ninetales, sista utvecklingen av Vulpix, Den har nu bytt färg från eldorange till lysgult,
dess svans har delat sig till nio stycken istället för sex, väldigt graciös och vacker.
Jag kallade tillbaka Ninetales, sen tog jag fram sista stenen, Water stone, riktade den mot Poliwhirlen och bröt itu den, en blå energi stråle slöt sig runt Poliwhirlen och han växte och bytte form, han blev en POLIWRATH!
PokèDex: Poliwrath, andra och sista utvecklingen av Poliwag, nu har den mer fighting egenskaper än förut och klarar lätt att vara utan vatten, extremt stark mot Rock och Fire Pokémon som knappast har en chans mot denna fruktade Water Pokémon.
Jag kallade tillbaka Poliwrathen till sin Pokéball, sen tog Gau fram sin Gloom och sin Leaf stone, riktade den mot Gloomen och bröt itu stenen, ett grönt energifält omringade Gloomen, dess knopp brast ut och den växte och blev en VILEPLUME! Gau tog fram sitt Pokédex, lite nyfiken,
PokéDex: Vileplume, andra och sista utvecklingen av Oddish, denna Pokémon förlitar sig hellre på attacker som kan förlama sin motståndare som Stun Spore (förlamnings sporer) och Poison Powder (förgiftnings puder) och attackerar sen med en frätande substans (Acid)
”Den ser ju riktigt stark ut!” sade Gau, vi gick sen till Pokémon Centret, där överlämnade jag min Arcanine och Ninetales till syster Joy,
hon förde över deras Pokéballs till datorn, där skulle dom vara i säkerhet, tills jag en dag behövde dom, jag måste ju fånga flera andra Pokémons,och då måste jag ha plats för dem också. Senare på kvällen gick vi och lade oss, för i morgon skulle vi gå till Gymet, där Erika bestämde, hon var en lungn och sansad tränare som ofta ordnade blomster arrangemang med sina Grass Pokémon, mina Fire Pokémon kan vara till stor hjälp då.
Utmaningen på Celadon Gymet!
Vi vaknade tidigt nästa morgon och åt en stärkande frukost för sedan skulle vi bege oss till Celadon Gym, vi packade våra saker och begav oss iväg, väl framme i gymet så gick vi in, men vi trodde nästan vi hade gått fel, där inne var rena djungeln, vi fick leta oss fram till den bakre ändan av gymet, och väl där så hittade vi Erika, ”Så ni har kommit för att vinna Rainbow badge?” sade hon med lugn och sansad röst,
”Ja det har vi, hoppas att vi verkligen gör det, och att du inte tar illa upp om vi gör det!” sade jag tillbaka, ”Då börjar vi” sa Erika,
Jag: ”Go Rapidash!”
Erika: ”Go Tangela!”
Jag:”Rapidash, Stomp attack nu!”Rapidash hoppade högt för att sen stampa hårt på Tangela med sina hårda hovar,
Erika: ”Tangela, Wrap attack nu!” Tangela surrade fast Rapidash i sina långa rankor och började att klämma hårdare och hårdare,
Jag: ”Ember attack nu!” Hennes kropp började brinna, och Tangelas rankor brändes sönder, den svimmade på grund av den intensiva hettan, eftersom Rapidash var starkare än Ponyta, ”Tillbaka Rapidash!” sade jag, ”Tillbaka Tangela” sade Erika, okej, nästa rond,
Jag: ”Go Charmeleon!”
Erika: ”Go Victreebel! Razor Leaf attack nu!” Hennes Victreebel formade en virvelvind med en massa näst intill rakblads vassa (haha ^_^) löv som slöt sig runt min Charmeleon,
han blev svårt tilltygad men en massa krafter kvar att kämpa med hade han!
Jag: ”Charmeleon, Flamethrower attack nu!” Och ur hans mun flödade eld med intensiv kraft som nästan grillade Victreebelen till kebab,
”Tillbaka Charmeleon” befallde jag, ”Tillbaka Victreebel!” befallde Erika, och så skulle vi börja tredje ronden,
Jag: ”Go Fireflare! ,
Erika: ”Go Vileplume!”
Jag: ”Fireflare, Bite attack nu!” Min Flareon gick till attack med sina vassa små tänder, men det verkade inte vara till så mycket hjälp, Vileplume var både seg och mjuk på samma gång så den var det nästan lönlöst att göra fysiska attacker på, kom jag på sen efter en stund,
Erika: ”Vileplume, Poison Powder nu!” Vileplumen spred utt ett damm som var förgiftande som omringade min Fireflare,
hon blev förgiftad och blev sämre och sämre under striden,
hon hade nästan inte kraft kvar, jag måste ge henne ett Potion, men då förlorar jag en runda,
Erika: ”Vilplume, gör dig färdig för Solarbeam!!” Plötsligt öppnades ett flertal takluckor och solljus flödade in, Vileplumen började ladda solenergi och samlade krafter,”Solarbeam attack nu!!!!!!” skrek Erika åt sin Vileplume,
också sköt den iväg en komprimerad stråle av solljus som träffade min Fireflare,
”FLARE!!!” skrek min Flareon hjärtskärande, hon har aldrig blivit träffad med sån kraft förut, jag skrek allt vad jag orkade när jag kastade mig efter henne, hon hade som tur var inte dött, men jag var tillräckligt arg ändå,jag kallade ut min Charmeleon igen,
Jag: ”Fritera den där jäkla Vileplumen!!! Fire Spin attack nu!!!” Charmeleon var rosenrasande (hihi, igen ^_^) och började ladda sig med eld som aldrig förr, och mitt under laddningen så började han glöda, i samband med laddandet och raseriutbrottet så utvecklades han! till den majestätiska Charizard!! ”CHARRRRRR!!!” bölade han,
och spydde ut den största Firespinn jag nånsin sett!
Vileplumen dog, det var första gången i hela mitt liv som Pokémon tränare som jag dödat en Pokémon, det var hemskt, men då sade Erika,
”Du behöver inte oroa dig, han dog en bra död, jag har flera Vileplumes, men det är klart att jag sörjer honom men han har det nog bra där han är nu också, så du ska inte vara lessen, vi gym ledare vet att det innebär ansvar och att det kan bli konsekvenser ibland, så jag är inte förvånad, ta den här nu och gå lycklig och stolt!”
sade hon lungt och gav mig Rainbow badge,aldrig hade det gjort så ont att hålla i en badge, men jag får stå ut med det, jag tog dessutom fram mitt Pokédex för att kolla Charizard,
PokéDex: Charizard, andra och sista utvecklingen av Charmander, denna Pokémon är en stor kämpe och dess tränare
kan skatta sig lycklig över att ha denna exlusiva Pokémon, den överger aldrig sin tränare och älskar denne som dess livskamrat.
”Oohh, jag älskar den verkligen också, den är den största Fire Pokémon som finns!” tänkte jag,
”Här, ta det här också!” sade Erika och gav mig TM 21 och 2000£, ”TM 21 är attacken Mega Drain, den drar massor med hälsa av din motståndares Pokémon och ger den till din egen Pokémon, endast Grass Pokémon kan lära sig den här attacken” förklarade Erika,
Sen bar det genast iväg till Pokémon Centret, min Fireflare behövde akut vård och mina andra Pokémon som varit med i striden behövde också vård, Gau och Miru lugnade mig och sa att allting skulle bli bra, senare så gick vi och lade oss, jag grät den natten över att min Flareon hade fått lida så mycket, jag hade inte kunnat göra nåt för att skydda den, och ännu värre, jag hade dödat en annan tränares Pokémon, jag kände mig hemsk, jag kunde inte förlåta mig själv över vad jag gjort men senare så somnade jag fast minnena plågade mitt sinne, och drömde oroliga drömmar om Fireflare.
Bulbasaurs bragd
alldeles svettig och ångestfull,jag hade drömt om Fireflare, att hon hade dött, i mina armar, det var fruktansvärt.
Jag gick till pokemoncentrets duschar och tog en snabbdusch, jag kände mig smutsig. Sen gick jag till matsalen och där
väntade Miru och Gau, jag satte mig ner vid dem. "Ska du inte äta nånting ?" frågade Miru, "Nä det ska jag inte,
jag tappade aptiten sen igår.." sa jag, "äh, ryck upp dej, alla Pokemon gymledare vet att det finns risker och då tränar dom
upp flera Pokemon av samma sort, att ha i reserv!" sa Gau till mej och gav mig en lätt klapp på axeln.
Medans de andra åt klart så gick jag till Syster Joys disk, jag frågade efter mina Pokemons, hon gick efter mina Pokebollar
och gav dem till mig och sa, "Du ska inte oroa dig över din Flareon, hon läkte snabbt, hon har bättre läkkött än de andra,
så hon är helt frisk nu!", jag tog Pokebollen med Fireflare i och släppte ut henne, hon tittade på mig med pigga,frågande ögon,
"Flare?" pep hon, då började jag snyfta, hon hoppade upp i min famn och slickade min kind som var våt av tårar med sin lena, varma tunga. "Flare-flare" sa hon, "Ja, jag ska försöka att inte tänka mer på det, jag lovar" sa jag till henne, sen kom Gau och Miru till mig och frågade
om vi skulle gå vidare, "visst kan vi göra det, men jag har inget särskilt mål idag, så vi kan stöva runt och ta det lite lungt, och kanske
fånga mera Pokemons?" gav jag som förslag, "Visst kan vi göra det, det ska bli skönt att inte stressa så mycket" sa Miru.
Vi satte iväg på en väg som gick nånstans, vi brydde oss inte särskilt mycket vart vi skulle komma,
vi skulle bara ta det lungt, njuta av naturen och så.
Vi hade packat en piknickkorg och den skulle vi andvända lite senare på nån fin piknickplats där vi skulle kunna släppa ut våra Pokemons
så att dom skule kunna leka fritt. Efter ett par kilometer så nådde vi det stadie som vi alla som vanligt blev så otrolig hungriga, vi är riktiga matvrak, så vi satte oss vid en stor flod som rann sakta förbi, vi packade upp maten på en stor filt som vi hade med oss, och så släppte vi ut alla våra pokemons. De skojade,lekte och tumlade runt, det var bara Bulbasaur som inte ville leka, han var för allvarlig, han ville träna upp sina krafter som inte ännu var så stora, så Gau fick äta snabbt och gå och träna lite med honom, de gick en bit längre bort till ett dött träd och tränade,
"Okej Bulbasaur, nu sätter vi igång att träna, stocken där är din fiende, det är den som du ska besegra, Razor Leaf attack nu!!" skrek Gau, "BABAA!" skrek Bulbasaur och sköt iväg roterande blad som var rakbladsvassa som trängde djupt in i stocken,
"Och nu Whine whip attack!" sa Gau, "Babasaur!" sa Bulbasaur och två långa vinrankor åkte ut ur hans blommknopp och piskade bort alla ruttna grenare på stocken,
"Och nu finalen, Tackla den!" sa Gau, Bulbasaur tog sats och rusade mot den ruttna stammen, rammade den med sitt huvud och stammen knäcktes,
"JAAA! Bra gjort Bulbasaur!" sa Gau och tog han upp i famnen och kramade honom, "Nu får du gå och leka med dina kompisar, de har väntat så länge på dig och du har tränat nog för idag!" sa Gau och släppte ner honom, Bulbasaur sprang till sina kompisar och började leka.
Jag, Miru och Gau fortsatte att äta annu mera mat, inte orolig för nånting. Men plötsligt så skymde ett moln solen,
"Men neeeej! måste det där molnet komma just nu!" sa Miru, "Det där är ju inget moln, det är en balong!" sa jag när jag kikat lite närmare,
"Det är ju Team Rocket!" skrek Gau.
"För att skydda världen från förstörelse" sa Jessie
"För att förena allt i en rörelse" sa James
"Vi ska märka dem som är för sannig och kärlek" sa Jessie
"För att vi ska nå upp till stjärnorna" sa James
"Jessie"
"James"
"Ni försår att inget kommer undan oss" sa Jessie
"Så ge upp ni eller börja slåss" sa James
"Meowth, just det!" sa deras Pokemon Meowth.
"Vi ska suga upp alla era Pokemon med våran jättedamsugare! och ingen kommer att komma undan!" sa Jessie,
"Och alla era Pokemons kommer att tillhöra oss!" sa James,
"Så det är bäst att ni inte gör nåt motstånd!" sa Meowth.
"ALDRIG!" skrek vi alla tre, då satte de igång sin jättedamsugare, en efter en sögs våra Pokemon, vi stod förfärade och såg på,
oförmögna att röra oss, det var bara en som handlade, och det var Bulbasaur, han andvände sin Whine whip för att piska bort den stora slangen, "BABA!" skrek han för han var arg! sen andvände han Razor leaf och sköt dem mot "damsugspåsen" som blev uppsliten
och alla våra Pokemons trömmade ut ur öppningen,
men det var inte alla som kunde flyga precis så jag,Gau och Miru plockade fram alla våra Pokebollar och kallade tillbaka våra Pokemons som var nära att träffa marken. Men än var det inte över Bulbasaur sköt iväg ett sista blad som träffade balongen och den fick ett hål,
"TEAM ROCKET ÅKER IVäG IGEN!!!!" skrek Jessie,
"DET ÄR ORÄTTVIST!!!!" skrek James,
"OCH JAG SOM VAR SÅ NÄRA!!!!" skrek Meowth, och bort flög den trasiga balongen i en faslig fart bort i horisonten.
"Du grejade det Bulbasaur, du är bäst!!!!" skrek Gau som hade kastat sig efter Bulbasaur och kramade honom hårt, jag och Miru gick fram till Gau och klappade Bulbasaur på huvudet, han nästan kurrade av stolthet, alla de andra Pokemon kom ur sina Pokebollar och ville umgås med honom, men nu var piknick försörd. så vi fick packa ihop det resterande och bege oss iväg. Vi fortsatte längs vägen och inväntade nästa äventyr som vi skulle möta på vägen nånstans.
M@ila när ni vill veta fortsättningen rsundblom@hotmail.com
Tillbaka