Här är några valda fragment från tidningsreportaget...Blues utan drömmar.
Lesters är ett annorlunda "källarband". De har spelat tillsammanssedan 1979, men har aldrig haft en dröm om att slå genom.
Söndagskvällarna är heliga och det ska mycket till för att de ska hoppaöver repet. Att spela blues är för dem en hobby, som att samla frimärken.
Lesters - bandet som hållerår ut och år in.I den rökiga cafédelen av Musikhuset sitter de och samlar sig inför kvällens rep.Precis som vilket "källarband" som helst. Men detta är kortklippta män i sina bästa år, mitt bland nitprydda killar i tjugoårsåldern med midjelångt hår och mycket läder.
Bluesen är deras fotboll.
- Skillnaden är att fotbollspelarna baraa blir sämre och sämre men vi blir barabättre, inflikar Patrik Larsson nöjt.
De har inte särskilt många offentliga spelningar på sin lista. De har spelat live på Fjordfestivalen i Uddevalla ett par gånger. De har också spelat på Lysekils Bluesfestival.
- Det största vi inte har gjort är att sspela på Bluesfestivalen som förband till Roffe Wickström,säger Björn Frisborg och skrattar.
Lesters har en mycket trogen skara publik, bestående av nära kompisar och familjer. Fast då med ett större frågetecken framför familjerna.
Det som är annorlunda med Lesters är att de låter bäst i en kökskassettradio av gamla sorten, påstår Erik.
Lesters är mer än Blues, det är avkoppling.