Cruglas fair Bubble

f 1961

e. Bubbly u. Indian fair^ox

^{Jag fick Cruglas, eller Bubble, som jag kallade honom, när jag var tretton år. Han var direktimporterad från England av Caroline Asker och kom till Bökeberg, där jag brukade vara om somrarna i början av maj tillsammans med flera andra ponnyer. Jag hade egentligen tingat en annan ponny, Talli Hoo, men eftersom han blivit halt fick jag  välja en annan. Jag minns att jag var mest begeistrad i en skäck Bourne Justine, men Mariann Leffler, som tränade sitt halvblodssto Lamona hos Caroline,  tyckte att jag skulle välja Bubblan. Oturligt nog hade han fått ett sticksår vid armbågsvecket och fick gå en månad med dränage, men jag litade på Marianne och valde Bubble. Han kostade fem tusen kronor och jag minns att min mamma fick sälja sin vackra smaragdring för att jag skulle få honom. Det var en stor uppoffring, men det skulle visa sig att han var en riktig skatt.}

^{Bubble var inte mycket riden när jag fick honom och han hade en ovana att slänga med huvudet så att tyglarna flög över till andra sidan halsen och sedan passa på att bocka ett antal gånger i full fart. Sedan jag väl lärt mig hålla mig kvar och slänga tillbaka tyglarna blev det en ganska rolig grej. På hösten när Bubble flyttade till MCR på Jägersro i Malmö började jag träna barbacka. Särskilt hoppträningen beredde de som tittade på nöje. Bubble hoppade gärna, slängde med huvudet och fick över tyglarna och bockade, men jag satt kvar, slängde tillbaka tyglarna och njöt av att flyga över hindren. Det var en härlig känsla att växa ihop med sin häst, särskilt när det var en häst med Bubbles kvalitet. Han var isabell med arabens lust att visa upp sig och en otrolig säkerhet och balans och kapacitet då han hoppade. Det var ofta decimetrar till godo hur högt vi än hoppade. Jag testade aldrig hur högt Bubble kunde hoppa, men med tiden låg vanliga träningshinder runt 125cm och höjdes lätt mot 140cm.}

^{Min stora lycka var att jag genom en annons, som min mamma satt ut i tidningen: "Jessicas sommardröm, att få komma till en gård med hästar" , hamnade hos Caroline Asker. Det var egentligen "Joja" Lewnhaupt, ponnysportens eldsjäl som läste annonsen och förmedlade kontakten. Genom Caroline kom jag inte bara i kontakt med de verkligt stora ryttarna. Caroline och senare Anders Norrman var mina hoppinstruktörer och i dressyr fick jag hjälp av bl.a Ninna Slöör och Sune Lindbäck. Jag fick också rida och sköta alla sorters ponnyer i den underbara miljön vid Yddingen och lära känna ponnyentusiaster från hela Sverige. Mitt intresse för hästar utvecklades egentligen inte mot tävling utan för mig var det gemenskapen med hästarna och de som älskade hästarna som var det viktiga.}

^{Jag minns min första stora tävling i Göteborg. Vi åkte dit några ryttare från Skånska Ponnyfrämjande, jag minns inte vilka det var, men Gösta Asker var med som tränare. När Bubble och jag hoppat halva banan kände jag hur sadeln gled runt, det var i en sväng. Eftersom jag var van att rida barbacka fortsatte jag rida med sadeln dinglande under magen. Tävlingssinne hade jag och Bubble fög över hindren. Vi vann klassen, och inte bara den, samtliga klasser vi ställde upp i vann vi, dressyr såväl som hoppning!}

^{Bubble var en naturbegåvning, men inte helt problemfri och självgående. Den hoppträning jag fick av Anders Norrman på Jägersro och den grund jag en gång fått som ryttare av min ridlärare Helge Nilsson på Örestads ridskola var viktiga förutsättningar för mig som ryttare. Att aldrig tveka, aldrig se sig om, att aldrig hysa rädsla, att aldrig ge sig.  Sedan tror jag lusten för dressyr stimulerades av den uppmuntran vi fick inte minst när jag ställde upp med Bubble i dressyr bland stora hästar. Det var många gånger okända människor kom fram till mig och berömde både mig och hästen. Och visst hjälper hurrarop från läktaren och vänliga lyckönskningar från olika håll. Vi placerade oss  i dressyr LättA bland stora hästar och det är inte vilken ponny som helst som gör det. Även i Lätt A hoppning för stora hästar var vi med på placeringslistan. Men dispans till JSM med Bubble fick jag inte. I stället blev det Danska öppna dressyrmästerskapen i Köpenhamn som Bubble och jag fick ställa upp i.}

^{Det var underbara banor, såväl hoppningen som dressyren gick på gröna slottsgräsmattor i Bernstorffsparken.  Jag minns hur jag plötsligt under framridningen "kom på" hur jag skulle rida Bubble. Jag ville verkligen vinna och tänkte att "Jag gör mitt bästa, mer kan jag inte göra". Och vi vann! Det var härligt! Två år i rad 1969 och 70 var vi Danska Mästare i dressyr. Vi placerade oss också i Danska Mästerskapen i hoppning. Och det var en prestation. Banan där var imponerande, utmanande och imbjudande. Det var tiondelarna det gällde och den danska Pascha Arabi var alltid snabbast. En härlig häst den också!}

^{Bubble var en suverän allround ridponny, dels var han efter Bubbly, en engelsk prestationsridpoonyhingst  och dels hade han det arabiska fullblodets alla goda sidor, skönhet, utsrålning, steget, snabbheten, uthålligheten, starka ben, säkerheten, hopptekniken och sist men inte minst, huvudet, intelligensen och det goda humöret.}

^{Bubble älskade att gå fort. En dag i veckan fick han springa av sig på travträningsbanan som låg bakom Jägersro ute på Lv4-fälten. Och det gick undan!: Två ponnyhubertusjakter vann han och på Malmö ridklubbs Hubertus för stora hästar kom han trea.}

^{Bortsett från sticksåret då jag köpte Bubble var han aldrig sjuk eller halt. Jag tränade sex dagar i veckan. Som regel vilade Bubble på söndagar eller dagen efter tävling. Vi red cirka en och en halv timme varje dag. Varje år gick han på bete från början av maj till skolan slutade. Då åt han upp sig och fick sin fina kopparglänsande sommarpäls. På vintern kunde han vara lite svårfödd. Stallskötarna stoppade i honom 5-6kg havre om dagen så det var inte underligt om han hade lite krut! Jo, en gång var han lite stelbent. Det var när jag ridit till Malmö från Helsingborg (6mil) på asfalt och i snö för att tävla. Vi började vid åtta-tiden på morgonen och kom till Malmö vid fem på eftermiddagen dagen innan tävlingarna. Att Bubble var stel i galoppombytena i medelsvåren, var inte att undra på...}

^{Fälttävlan var favoritgrenen. Kombinationen av allt. Terrängen där Bubble gick som en kulspruta från start till mål. Jag behövde aldrig driva, snarare blunda och ducka. Bara en gång föll jag av. Det var i lervällingen i Skånska Mästerskapen i Sjöbo. Först hade jag blivit avsvept av en gren när vi red genom ett snår och sedan i en sväng nedanför en backe var det plötsligt knädjup lera och Bubble fick ett tvärstopp och jag flög över öronen. Den gången blev jag lite omtumlad.}