En av de klassiska gudsbevisen är att moralen har sin grund i Gud. Utan Gud är allting tillåtet. Men är det så ?
Här definierar jag, för enkelhetens skull, moral som att vilja och göra det goda. Diskussionen om vad som är moral respektive omoral eller vad som är godhet respektive ondska skulle lätt kunna bli två separata böcker.
Sokrates säger i en av sina monologer, nedskrivna av Platon,:Är det goda gott för att Gud vill det, eller vill Gud det goda därför att det goda är gott ? Tanken om moralens grund i Gud bygger på det första antagandet, för om det andra antagandet är riktigt så existerar moralen oberoende av Guds existens.
Vad betyder då satsen:"Gud är god" ? För att ta reda på det måste vi först ställa frågan vad ordet "godhet" betyder. Svaret blir i det första antagandet:"Det som Gud vill". Då blir den naturliga följdfrågan:Vad vill Gud ? Om svaret då blir:"Det som är gott" har vi hamnat i ett meningslöst cirkelresonomang. Vi måste alltså definiera vad som menas med "gott" för att satsen "Gud är god" ska ha någon betydelse.
Resultatet blir annars att satsen "Gud är god" kan betyda vad som helst, eftersom satsen bara betyder "Det som Gud vill". Troende teister menar då att Gud omöjligen kan vara något annat än god, men man tänker inte på att när man i vardagligt tal talar om godhet menar man något speciellt som exempelvis kärleksfullhet, barmhärtighet, omsorg, värme och så vidare. Ordet "god" ges en speciell betydelse, inte bara "Det som Gud vill".
Med andra ord, om man inte ger ordet "god" någon speciell betydelse blir själva ordet meningslöst. Inte nog med det, satsen "Gud är god" kan betyda vad som helst:"Gud är en lögnare",
"Gud är en mördare", "Gud är en våldtäktsman".
Om nu ordet "god" måste ges en speciell betydelse för att satsen "Gud är god" inte ska bli meningslös, då måste vi, rent logiskt, utgå ifrån att moralen kan defenieras oberoende av Guds existens.
Varför det ? Jo, om Gud var grunden för moralen, så skulle det räcka med att hänvisa till Guds existens för att exempelvis hävda att det är fel att begå mord. Men det gör det ju inte. Det måste till något mer: Gud existerar och att begå mord är emot Guds vilja. Varför är det emot Guds vilja ? Jo, för att mord är fel. Då är inte Gud grunden för moralen, utan som mest ett stöd för moralen.
Detta resonomang är alltså inget argument i sig mot Guds existens, bara mot argumentet att moralen inte kan existera utan att Gud existerar.
Slutsatserna som jag drar utifrån detta är:
1. Antagandet att Gud är grunden för moralen leder till negativa konsekvenser:Tron på Guds godhet blir meningslös eftersom godhet kan betyda vad som helst, och moral definieras här just som att vilja och göra det goda.
2. Om vi vill behålla tron på Guds godhet, och därmed tron på att Gud är en moralisk Gud, måste vi med andra ord utgå ifrån att godhet kan ges en speciell betydelse som inte är beroende av Guds existens.
3. Om vi utgår ifrån punkt 2 så är inte Gud grunden för moralen utan som mest ett stöd för moralen.
4. Det betyder inte att Gud inte existerar, utan bara att moralen kan existera utan att Gud existerar.
Jag har för denna framställning haft stor hjälp av James Rachels bok "The Elements of Moral Philosophy", närmare bestämt sidorna 46-50, och sidan 15 i Peter Singers bok "Praktisk etik".
Böckerna är utgivna på McGrawHill 1993 respektive Thales 1996.
Get your own Free Home Page