|
|
|
Precis bakom skallen sitter gälarna. Benfiskarnas gälar täcks av gällock som bara lämnar en öppning åt utgående vattenströmmar. Alla nu levande hajar saknar dessa gällock. Varje gälbåge har därför en egen öppning för utgående vatten. De äldsta kända fiskarna hade så många som 10 par gälbågar. Dagens fiskar har maximalt fem par gälbågar, liksom de flesta hajar. En del mer ”primitiva” hajarna har sex eller sju par bågar. Under evolutionens gång har alltså antalet gälbågar minskat. Man vet att åtminstone ett par av hajarnas gälbågar har ombildats till käkar. Gälbågarna består av en undre och en övre del. Studerar man käkarna på en haj närmare, ser man att överkäken liknar den övre delen av gälbågen och underkäken bågens undre del.
Gälarna hos hajar och övriga fiskar används för att syresätta blodet. De är därför väldigt blod-rika. För att överleva måste hajen ständigt låta vatten strömma över gälarna. Benfiskarna klarar av detta genom att pumpa vattnet genom gälarna med hjälp av gällocken. Detta kan emellertid inte hajarna eftersom de saknar gällock. De kan inte vara stilla så länge utan är tvungna att simma omkring i vattnet. Om hajarna ska ligga stilla en längre tid måste de hitta ett ställe med vattenströmmar. Stömmarna gör att vattnet passerar gälarna utan att hajen behöver simma. Hajar som fastnar i nät dör därför ofta på grund av kvävning. |
| Tillbaka |