|
|
Kung OLOV och den gigantiska sjuhövdade draken Hälsing! |
| Det var en rättså vanlig gång
för ett bra tag sen å sånt. Kung Olov satt på sin
tron och typ... satt och... spred osedvanligt fabulöst mycket kunglig
godhet och livsgivande visdom omkring sig när plötsligt jättenäver
hornets tutande ljud ljöd över Kung Olov landet. Det betydde
att landet var i fara, men eftersom den oövervinneliga Kung Olov är
så fantastiskt klok hade han redan räknat ut det och var framme
vid faran mer än strax före den ens uppenbarat sig.
"Vem vågar hota mitt fullkomliga land??" dundrade Kung Olov med åskmullrande men ändock både artig och ädel stämma. Ur myllan reste sig den gigantiska sjuhövdade draken Hälsing, otroligt glad, förvirrad men ändå fantastiskt rädd erkände den gigantiska sjuhövdade draken Hälsing att det var han som hotade landet eftersom han var för korkad för att ljuga och hade för många huvuden för att flyga, och sen hade han inga vingar heller så den planen var som ändå körd även om han bara haft ett huvud. "Jasså, hur vågar du hota den idyll jag byggt upp här i mitt rike?" Argumentrade Kung Olov skickligt och visade diabilder från Olov Landets alla hörn och kanter. "Här ser vi till exempel en härlig familjebild som visar hur sönerna redan i tidig ålder får lära sig ta ansvar i hushållet med enklare sysslor såsom drenera om huset, laga skorstenen, gräva gravar, sådant som deras fader inte längre orkar med eftersom han drabbats av ett lindrigare fall av döden. BEEEP Och här ser vi en stolt och glad moder, som just har dött i barnsäng, med sitt nyfödda barn vid bröstet. BEEEP... Oj oj, samarbetsviljan är stor i de idiellt drivna gruvorna, här fraktas det ny brutna guldet till mitt fina slott där det skall förgylla mitt nya fina badrum. BEEEP och här är det tältsemester efter de stora översvämningarna i våras, här är alla verkligen lika mycket värda, ingen bor rikare än den andre utan alla delar på marken som systrar och bröder. BEEEP och här ser vi några av mina trogna kassaintrivare som tar in hyran för tältplatserna... Och allt detta hotar du alltså att förstöra?? Vad är du för tarvlig drake egentligen?" Frågade Kung Olov rättmätigt. "Ah, typ... jag är som den gigantiska sjuhövdade draken Hälsing" svarade den gigantiska sjuhövdade draken Hälsing sanningsenligt och upptäckte till sin fasa att han glömt tvätta sig bakom öronen på det 3e huvudet från höger. Kung Olov svingade sitt magnifika svärd och högg med stor presition, fenomenal styrka och omotiverad fantasifullhet av ett av de sju huvudena. "JASSÅ... Är du riktigt säker på det?" stoltserade han sedan slugt. "eh, vänta nu..." se den gigantiska sexhövdade draken Hälsing. "Nu har jag ju bara sex huvuden" fortsatte han något förvirrat men ändå med ett leende på alla sex munnarna. "Hur vågar du ljuga mig, självaste Kungen rakt upp i ansiktet?" Undrade kung Olov tveklöst och självsäkert. "Eh he... *gulp*" skrattade den gigantiska sexhövdade draken Hälsing nervöst och försökte pilla bort smutsen från bakom örat på huvudet som nu satt som 2a huvud från vänster. "Så? Vad säger du till ditt försvar?" "Typ... inget" sade alla huvuden i en kör. "Nu ska jag spruta eld på dig!" "Tvivlar starkt på det" fnissade kung Olov ädelt och högg med en enda sving av alla de återstående huvudena och den den gigantiska ohövdade draken Hälsing föll död som en flundra till marken, där han snabbt blev konsumerad av svältande myror... Ty i den jämstälde Kung Olovs land får alla svälta minst lika mycket som alla andra om nån ska svälta. Horder av tacksamma medborgare hyllade Kung Olov som världsvant strosade tillbaka till slottet utan att låta all uppståndelse stiga honom åt huvudet alls... "jag gör bara vad alla rättskaffens Kung Olovar gör... typ räddar världen och är allmänt bäst på det mesta och sånt" sade han vardagligt och fortsatte sitta på sin tron och ruuula totalt... och alla var lyckliga och sånt... Slut! |