|
Fruktan en gåva från
Satan
Fruktan är en gåva från Satan, som han mycket
försåtligt, lägger på tröskeln till vårt
sinne och vi finner oss själva, gång på gång,
stanna för att plocka upp den. Några kan inte förstå
att rädsla kan inplanteras i vårt sinne av vår
listige motståndare, men det är viktigt att känna
till detta. Ja, det är viktigt att snabbt kunna känna
igen rädsla eller fruktan för vad den är och varifrån
den härstammar. Fruktan vi talar om, är inte den som ibland
används till uttrycka vördnad för Gud i skrifterna.
Fruktan vi preciserar är en som arbetar likt ett ankare för
våra andliga framsteg och har en paralyserande effekt på
oss. Den avskräcker oss i vår kristna vandring. Denna
typ av rädsla omtalas av aposteln Johannes i 1 Joh.4:18:
"Det finns ingen fruktan i kärleken, utan fullkomlig
kärlek jagar bort fruktan, eftersom fruktan verkar som en hämsko.
Sannerligen, den som behärskas av fruktan har inte gjorts fullkomlig
i kärleken" (NW).
Gud gav oss inte fruktans ande.
Denna rädsla är garanterat inte gudavgiven. Detta klargörs
i 2 Timoteus 1:7: "Ty Gud har inte gett oss en ande [som präglas]
av feghet, utan en [som präglas] av kraft och av kärlek
och av sundhet i sinnet" (NW).
Det första tillfället där vi kan finna fruktan i
Skriften är i Edens lustgård. Här upplevdes den
av Adam och Eva efter det att de hade varit olydiga mot Guds befallning
att inte äta från ett visst träd som växte
där (1 Mos 3:3). Satan frestade, och bedrog Eva att äta
av frukten från detta träd. Hon delade sedan med sig
av frukten till Adam.
Vi läser i Första Moseboken 3:7-10 (NW):
"Då öppnades ögonen på dem båda,
och de började inse att de var nakna. Fördenskull sydde
de ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.
Senare hörde de Jehova Guds röst då han vandrade
i trädgården under den del av dagen då det fläktade,
och människan och hans hustru gick för att gömma
sig, undan Jehova Guds ansikte, bland träden i trädgården.
Och Jehova Gud fortsatte att ropa till människan och att säga
till honom: . Var är du?. Till slut sade han , . Din röst
hörde jag i trädgården, men jag var rädd, eftersom
jag var naken, och så gömde jag mig.. "
Rädsla är ofta besläktad med synd. Adam visste att
han hade gjort fel och han upplevde rädsla för första
gången. Därför att han "var rädd",
gömde han sig ifrån Gud. Rädsla var resultatet av
den första handlingen av olydnad på jorden. Satan är
inte bara "lögnens fader" (Joh 8:44) utan även
fruktans fader.
Köttets fruktan
Det sägs att barn föds till världen med bara två
typer av rädsla. En är rädsla för högt
ljud och den andra är rädsla för att falla. Psykologer
berätta för oss, att när man når mogen ålder,
finns det mer än tjugofyra extra rädslor inplantade i
oss. Här kommer sex kategorier av fruktan:
1. Fruktan - känna rädsla med en förutseende känsla.
2. Oroa - förverkligande av en förmodad eller möjlig
fara.
3. Förfäran - förlust av mod.
4. Skräck - rädsla som är plötslig och chockerande.
5. Få panik - en fruktan och oförnuftig rädsla.
6. Fasa eller terror - en översvallande och paralyserande
rädsla.
De flesta av oss har upplevt några, om inte alla, av dessa
olika sorters fruktan. Vi är alla födda till att kunna
känna fruktan, liksom vi är födda till synd och död.
Personlig fruktan
Låt oss titta på vad som kan vara de sju vanligaste
typerna av fruktan för människan. Notera bemärktheten
av det egna jaget och hur det påverkar vårt agerande.
1. Rädsla av förkastande
kommer från våra bekymmer av vad andra kan tycka och
tänka om oss och som ofta påverkar vårt handlande.
Alla har en normal, mänsklig önskan att vara efterfrågad
och behövd. Därför, kommer många människor
att tala eller agera för att helt enkelt tillfredsställa
andra. Ofta görs kompromisser som går emot vad vi normalt
skulle göra eller säga såsom kristna. Vi gör
detta därför att vi vill bli accepterande. Rädsla
för vad andra kan tänka om oss är en form av slaveri.
När vi blir rädda för att bli tillbakavisade kommer
det att resultera i en förkrympt andlig tillväxt. Vi måste
sätta Gud och hans rättrådiga principer i första
hand, oavsett vad resultatet kan bli. Ingen av oss står utanför
denna frestelse, det gjorde inte ens apostel Paulus! Ändå,
fastslår han med fullt förtroende, i Filippinerna 3:7
(NW):
"Men vad som var vinst för mig, detta har jag ansett
som förlust på grund av Kristus."
Paulus översvallande kärlek för Kristus hjälpte
honom att slänga ifrån sig all människofruktan och
förkastande. Kan vår kärlek göra detsamma för
oss? " Människofruktan för med sig många snaror!"
Ordspråken 29:25 (1917).
2. Rädsla av felande
Fel kommer alltid i någons strävan. Rädsla för
att fela kan hålla oss tillbaka från att ens försöka
göra någonting alls. Ingen tycker om att misslyckas,
men fel kan vara en positiv upplevelse om vi tar lärdom av
dem. Felsteg kan också vara trappsteg mot framgång.
Strävanden som utförs med uthållighet kommer ofta
att möta hinder och vid olika tillfällen kommer vi att
misslyckas eller att falla. Men ingen kristen har riktigt misslyckats
om han förtröstat på Jesus för seger! Låt
oss sätta åt sidan alla ursäkter och ta blicken
från oss själva , och se upp till vår kärleksfulle
Faders ledning medan vi fixerar vår blick på Jesus (
Hebr. 12:2). Det är när vi tar våra ögon från
honom som vi misslyckas. Vi uppmuntras av orden i Ordspråken
24:16 (NW):
"Ty den rättfärdige må falla rentav sju gånger,
och han kommer sannerligen att stiga upp; men de ondskefulla kommer
att bringas att snava genom olycka."
Låt oss gå ut med självförtroende i den helige
Andes kraft och vi kommer att ha löftet om seger i Jesus (
1 Kor. 15:57). Låt oss komma ihåg att även om vi
upplever motgångar , kan det vara lärande erfarenheter
om vi reser oss upp igen. Låt oss påminna oss orden
i en känd psalm: "När Jag tittar på mig själv
bävar jag, när jag tittar på Dig är jag stark!"
3. Rädsla av förändring
har sin rot i en avsaknad av förtröstan p.g.a. osäkerhet
inför det okända. Denna rädsla kommer även den
att hindra oss från andlig tillväxt. Förändringar
är viktiga för tillväxt och framsteg. Motstånd
till att förändra har varit en pest för människans
tillväxt i världsliga riken såväl som i hennes
andliga liv. Den mänskliga naturen är bekväm med
vad som är känt. Det kända är därför
ofta vår bekväma zon. Vad som helst utanför vår
bekväma zon är ofta en källa till rädsla. Osäkerhet
är någonting man inte gillar, därför att man
inte har kontroll över den. Att vara ur balans kan vara en
obehaglig upplevelse om vi inte förtröstar på Gud
att resultatet kommer att bli till förmån för oss.
Såsom kristna, måste vi vara villiga att vara ur balans
och att tillåta Gud helt och fullt kontrollera vårt
liv. Vi måste göra Jesus Kristus till vår förtröstan!
Det är bara då, och i atmosfären av förtroende,
accepterande och fullständig underdånighet som vi kommer
att kunna lämna denna rädsla av att förändra
bakom oss. Ja, med Gud som kontrollerar vårt liv, och vägledda
av den helige Ande, kommer vi att välkomna förändringar,
för då kommer vi att vara såsom formbar lera i
Krukmakarens hand. Det är bara av hans yrkesskicklighet och
nåd som vi kommer att bli formade till hans älskade Sons
likhet (Fil. 1:6,Rom. 8:29 ).
2 Korintierna 3:18 försäkrar oss:
"Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar
Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild;
vi förhärligas av denna härlighet som kommer från
Herren, Anden." (NT-81)
Låt oss helt förtrösta på Gud! Därför,
att inte veta, kan mottagas på två sätt; det kan
ses genom ögon av rädsla eller det kan ses genom trons
ögon. När vi ser saker genom trons ögon är allting
en spännande utmaning och ett äventyr. Vi ser då
fram och längtar efter att bli "Guds medhjälpare
" (2 Kor. 6:1-NT-81).
Låt oss därför med förtroende betrakta "trons
Främste förmedlare och Fullkomnare" (Hebr. 12:2-NW).
4. Rädsla av omständigheter
begränsar våra möjligheter och indikerar en avsaknad
av förtroende för Gud. Det finns många exempel som
vi kan ha i åtanke från skrifterna såsom när
Elia flydde från Isebel, men låt oss istället titta
på Isak i Första Moseboken 26:6-7 (NW): "Så
bodde Isak kvar i Gerar. Nu fortsatte männen på platsen
att fråga om hans hustru, och han brukade säga: `Hon
är min syster`, Han var nämligen rädd att säga
`min hustru` av fruktan för att, som han sade, `männen
på platsen skulle dräpa mig för Rebeckas skull`,
eftersom hon var tilldragande till utseendet.. "
Rädsla är ofta en grundval för oärlighet och
lögner. Du är verkligen en sällsynt person om du
inte har en liknande upplevelse som den Isak hade. Har vi inte alla,
någon gång , tagit snedsteg och berättat en halvsanning
eller någon liten "vit lögn" för att undvika
en konfrontering? Ibland gör vi detta så snabbt att vi
inte hinner tänka. Det tycks vara vår "naturliga"
mänskliga reaktion. Ja, rädsla kan få oss att göra
och säga saker som vi sedan vill ha ogjorda, och som vi sedan
ångrar.
Låt oss kom påminna oss dessa kloka förmaningar
från Ordspråken (NT-81):
Ordspråken 12:17: "Den som talar vad rätt är,
han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek."
Ordspråken 16:13: "Rättfärdiga läppar
behagar kungen väl, och den som talar vad rätt är,
han blir älskad."
Ordspråken 24:26: "En kyss på läpparna är
det, när någon ger ett rätt svar."
Låt ärlighet och rättfärdighet, baserad på
Guds ord, alltid vara den flödande drivande kraften i våra
liv. Så, när "fruktan knackar på vår
dörr, låt oss sända tron till att besvara den, och
vi kommer inte att finna någon där!"
5. Rädsla för det förgångna
är ett negativt närmande till livet vilket alltid förväntar
sig att våra tidigare erfarenheter skall upprepa sig och som
kan bli ett tungt ankare för vår själ. Ingen tycker
om att upprepa misslyckanden. Det förgångna kan antingen
vara en tillgång för oss eller vara avskräckande.
Rädsla för det förgångna kan få oss att
försöka undvika dagens erfarenheter där Gud kan vara
övergripande för vår pågående andliga
tillväxt. Om vi använder det förflutna på ett
positiv sätt, kommer det att hjälpa oss att mer intelligent
möta dagens erfarenheter. Det som redan hänt och dess
erfarenheter borde ha gjort oss klokare. Det är sant att historien
ofta "upprepar sig," men det innebär inte att vi
måste göra på exakt samma sätt som vi gjorde
förr. Ordspråken 3:13 berättar oss; "Lycklig
är den människa som har funnit vishet, och den människa
som får urskillning." Klokhet kommer mycket ofta från
tidigare erfarenheter. Aposteln Paulus påminner oss i Filipperna
3:13 att "glömma de ting som är bakom"...inte
det vi lärt oss av ...utan rädslan och den mänskliga
medvetenheten, som kommer från betraktandet av det egna jaget
och inte till Gud. Så, låt oss inte frukta det förgångna
utan använda det som en tillgång för att vinna vishet
och förstånd och låt oss berömma Gud för
Hans oändliga tålamod med oss.
6. Rädsla för framtiden
och det okända, sett från vårt eget perspektiv,
kan ofta tyckas vara osäker och skrämmande. Detta är
särskilt påtagligt i dagens värld. Stabilitet och
säkerhet i livet, som vi en gång kände, finns inte
längre. Vårt samhälle är i oordning och på
randen till kaos. Det är mer sant idag än någonsin
tidigare att människans hjärtan våndas för
saker de ser, eller tror sig få se, komma över jorden
(Luk. 21:26....). Oro och bekymmer tycks till vara normen för
våra dagar. Men det borde inte vara så för kristna
som har vänt sitt liv till Gud. Oro är ett symtom på
misstro. Det borde omedelbart signalera att någonting är
fel med vårt tänkande. Hur passande är inte orden
i psalmen: "Jag vill hellre gå i mörker med Gud,
än gå ensam i ljuset." Dessa ord kan bara vara yttrade
från ett hjärta som är rik av tro på Gud.
Visst är det mörka dagar för världen, men vi
är inte barn av natten eller av mörker. Vi är ljusets
barn, och dagens (1 Tess. 5:5). Vi har Guds löfte och hans
helige Ande av kraft, kärlek och ett sunt sinne, till att vägleda
och stödja oss, vad som än kan komma att möta oss
i framtiden. Låt oss aldrig förlora perspektivet som
uttrycks i 2 Korintierna 5:1 (NT-81);
"Vet att då det tält som är vår jordiska
boning rivs ner, har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig
boning som inte är gjord med människohand."
Detta borde vara vårt mål som vi påminner oss
orden i Filipperna 1:6; "och jag är övertygad att
han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda
det till Kristi Jesu dag." Låt oss också instämma
med Psalmisten; "Gud är vår tillflykt och vår
starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför
skulle vi inte frukta, om än jorden omvälvdes och bergen
vacklade ned i havsdjupet" (Psalmerna 46:1-3, NT-81).
Vi måste vara fullständigt övertygade och tro dessa
ord samt de som följer i vers 8; "Herren Sebaot är
med oss , Jakobs Gud är vår borg, Sela." Ja, låt
oss reflektera, begrunda och meditera över Guds stora och värdefulla
löften!
7. Rädsla för döden
på grund av dess synbara definitiva slut, är någonting
som vi försöker undvika att ens tänka på och
därför kan vi kan bli besatta med vårt jordiska
liv, dess hälsa och välgång, på bekostnad
av vår kristna vandring. Döden för de kristna borde
inte vara någonting att frukta för, p.g.a.hoppet på
en återuppståndelse som finns inne i våra hjärtan.
Aposteln Paulus sa att det inte gjorde något, vare sig han
var levande eller död därför att hans riktiga önskan
var att vara tillsammans med Gud. För de som dör i Kristus
kommer det att vara som en liten stund... ett ögonblick, tills
de skall vara tillsammans med deras Herre Jesus vid hans återkomst
(1 Kor. 15:52). Den glada förväntan av att se deras frälsare,
ansikte mot ansikte, ligger framför dem (1Joh 3:2). Vid döden,
upphör den kristnes prövningar.
Att hantera fruktan
Hur kommer vi att hantera de många fruktan som tycks vara
en del av oss? Vi måste ta på oss ett nytt synsätt.
Vi måste se fruktan och dess erfarenheter utifrån ett
helt nytt perspektiv. Vi måste se detta från vad Guds
vilja är för oss i denna sak. Det är med denna attityd
som vi då kan möta vår fruktan och sätta den
åt sidan. Då kan vi lägga både fruktan och
oss själva helt i Guds händer. Om vi sätter vår
kärlek till Gud och Jesus Kristus främst i vårt
liv, kommer vi att låta "andens kraft, kärlekens,
och sundhet isinnet " som han gett oss i Jesus Kristus, att
handla med full kapacitet (2 Tim. 1:7). Låt oss komma ihåg
att rädsla kan bli vår herre, men bara om vi väljer
att bli dess slav. Låt oss inte glömma att rädsla
kan bli precis lika mycket tyrann i vårt liv, som de egyptiska
härskarna var för israeliterna i landet Gosen. Kom ihåg
att fruktan är upphov till ett sådant kraftlöst
tänkande som oro, blygsamhet, feghet, depression, och självbegränsning.
Ja, rädsla kan vara som en dragkamp i vårt liv. Tron
drar oss åt ett håll och misstron åt ett annat.
Tron är svaret på all vår fruktan. Om vi riktigt
tar Guds ord på allvar, kommer vi att uppleva frihet och fred
i Kristus. Om vi oavbrutet "tittar på Jesus," inte
bara på hans ord och exempel, utan via bön ber om hans
styrka och seger, skall vi bli frigjorda från alla smärtan
och hjärtesorger som orsakas av av all vår fruktan. Jesus
berättar för oss i Joh. 8:31-32;
"Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina
lärjungar. Ni skall lära känna sanningen och sanningen
skall göra er fria."
Sedan i vers 36 han fortsätter han, "Om nu sonen befriar
er, blir ni verkligen fria."
Det är bara när vi har överlämnat oss själva
fullständigt i Guds händer och är helt beroende av
Honom, som vi med rätta är besläktade med vår
Herre och Frälsare, Jesus Kristus, och då kommer inte
rädsla att utöva någon kontroll över vårt
liv. Låt var och en av oss säga till Satan, han som inger
tvivel i våra hjärtan och sinnen och frestar oss till
misstro: "Gå bort, försvinn," och sedan fortsätta
vår vandring obehindrat mot vårt himmelska hem. Låt
oss alltid berömma och förhärliga vår store
och underbare Gud för Hans kärleksfulla omvårdnad
och en som tillfredsställer varje behov vi någonsin kan
ha! Romarna 8:32 försäkrar oss;
"Han som inte skonade sin egen Son, utan utlämnade honom
för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka
oss allt med honom?"
Tror du det? Tror du verkligen det?
översatt och bearbetad av
Sigfrid Kapusta
|
