Vad är den sanna religionen?
Översättning Christer Johansson

Ex-vittnen, och vittnen med allvarliga tvivel på Sällskapet, ställer sig ofta frågan: "Om vittnenas religion inte är den sanna, vilken är det då?"

En del som lämnat Sällskapet undviker att ställa den frågan. De antar den föga trösterika attityden att vittnena verkligen har den sanna religionen, men på grund av någon inneboende brist hos dem själva kan de inte vara en del av den. Dessa människor lider, förståeligt nog, av känslor av skuld och otillräcklighet. De kan fortsätta att se sig själva som "overksamma vittnen" snarare än "ex-vittnen", även om de bara besökt några få möten det senaste året. De befinner sig alltid på gränsen till att lämna. På sätt och vis är de i en liknande svår situation som åsnan i berättelsen som stod precis mitt emellan två hötappar; han kunde inte bestämma sig för åt vilket håll han skulle gå och fick därför svälta. På ett liknande sätt förblir dessa människor andligen hungriga, aldrig i stånd att hitta en för dem giltig källa till andlig näring.

Andra ex-vittnen avvisar öppet Sällskapet Vakttornet, men tror att de nu måste leta sig fram till den religion som verkligen är den sanna. Ibland kastar sig sådana människor in i första bästa religion som liknar vittnena - vanligen fundamentalistisk till sin natur - och blir "födda på nytt". Somliga ex-vittnen söker en tid, blir sedan frustrerade och ger upp allt som har med religion att göra. Sådana människor kanske blir ateister eller agnostiker.

Några få ex-vittnen kanske avsiktligt söker en religion som inte har någon som helst likhet med den de har lämnat. De kan finna mening i att följa ett icke västerländskt tänkesätt, sådant som buddism, daoism eller hindusim. Några få andra omfattar "new-age"-religioner, som är hybrider av kristendom, österländsk mysticism, och (i några fall) slug marknadsföring.

Slumpmässigt styrda val

Ingen väljer en religion helt slumpmässigt, men slumpmässiga inflytanden påverkar vårt val. Om du till exempel bodde granne med en evangelisk-luthersk kyrka, skulle det vara lite mer sannolikt att du blev en lutheran än att du anslöt dig till en kyrka som krävde att du körde bil i två timmar för att besöka möten.

Ditt val kan influeras av dina föräldrar och förfäder. Deras inflytande återspeglas i den populära sången "Gimme That Old Time Religion" (ung. "Ge mig den gamla goda tidens religion") som blickar långt in i det förflutna, när den säger: "Om det var gott nog åt Mose, är det gott nog åt mig." De som kommer före har helt visst en påverkan på dem som kommer efter. Om dina föräldrar var Jehovas vittnen, är det inte sannolikt att du utgår från någon annan religion.

Ditt val grundas också på vad du hört - särskilt från människor som du respekterar. Sådana människor "ger ett gott vittnesbörd" för sina särskilda trossystem.

Något av det som starkast påverkar vårt val av religion är vår kultur. Det är sällsynt att människor som växt upp i ett islamskt land plötsligt blir kristna. Sådana människor får sällan höra kristendomens budskap. Dessutom skulle, i länder där islam är av fundamentalistisk natur, den som vill bli kristen ställas inför utsikten att bli brännmärkt av samhället. Vad gäller människor som växer upp i kommunist Kina, är deras möjligheter att lära känna västerländska idéer mycket begränsade.

För att vända på det hela lite grand, tenderar människor i västerländska länder att se negativt på islam, av politiska skäl. De har inte heller tillgång till former av österländska religioner som har anpassats för att passa västvärlden. För att ta ett exempel, måste den som vill lära sig mer om zenbuddism gång efter annan omfatta japanska seder som egentligen inte är en del av zenbuddismens budskap. Dessa japanska förkonstlingar kan göra filosofin oåtkomlig. Vårt val av religion kan vara styrt och begränsat på många sätt.

Nonsens kontra fördelar

En del människor håller fast vid uppfattningen att det inte finns någon sann religion därför att (säger de) religion i grund och botten är nonsens. Den här attityden intar somliga (men långt ifrån alla) evolutionister. Ett välkänt exempel är Richard Dawkins (författare till den omskakande boken The Selfish Gene (Den själviska genen)). Han tycks ha en snarast mekanistisk syn på saker och ting, och menar att religion är den intellektuella motsvarigheten till ett virus.

I så fall skulle religionen enbart vara ytterligare ett sätt att försöka överleva. Genom att på det här sättet reducera frågan om religion, fokuserar vi enbart på de förmåner en grupp människor har av religion (och religionen själv), men vi säger ingenting angående "sanning". Detta är inte så illa som det kan låta.

Om vi godtar det synsätt som människor som Dawkins intar, tvingas vi skifta tonvikten från "sanning" till "användbarhet" (t.ex. förmåner). Det vill säga, vi antar att för att en religion skall överleva, måste den tillhandahålla förmåner för sina anhängare. Som sådan, skulle en religion kunna vara rent nonsens (eller obegriplig), men att den överlever bevisar att den inte är utan värde.

Med den här ståndpunkten skulle vi kunna bedöma en religion subjektivt och fråga: "Gör den mig lycklig?" eller objektivt: "Tillfredsställer den ett stort antal människor?"

Vad är sanning?

Är det möjligt för en religion som är alltigenom falsk att tillhandahålla verkliga förmåner? Det beror på vad du menar med "falsk". En religions läror kanske inte tål en kritisk granskning, men dess ritualer och sociala miljö kan tillgodose grundläggande mänskliga behov. De enskilda lärorna kanske inte håller för en noggrann undersökning, men på grund av att de stärker den sociala miljön, äger de en viss giltighet. De troende kanske inte är intresserade av en djupanalys av deras grundläggande trosuppfattningar, eftersom de helt enkelt kan se att de "får vad de vill ha". Om vi ifrågasätter detta, kan vi finna oss själva i den absurda positionen att vi säger till någon: "Du bara tror att du är lycklig!"

Eftersom religionen har visat att dess läror framgångsrikt kan slå an en sträng hos sina medlemmar, kan den åtminstone betraktas som "relativt sett sann" även om den inte kan betraktas som "absolut sett sann". Det vill säga, religionens grundläggande funktioner frambringar positiva resultat, alltså måste den lyckas med att korrekt återspegla någonting hos sina medlemmar.

Vad är sant om "sanningen"?

Ex-vittnen kan, eftersom de en gång var vittnen, ha uppfattningen att en religion måste vara sann i absolut mening. Faktum är att det tar somliga ex-vittnen lång tid att sluta tänka på sin forna religion som "sanningen".

Ändå är Sällskapet Vakttornets "Nytt ljus"-doktrin grundad på idén att inte ens Sällskapet är ofelbart. Trots att de inte når upp till det fulländade, har Sällskapet givit många människor en tillfredsställande religiös upplevelse. De måste göra någonting rätt: flera miljoner människor är fullkomligt nöjda med att vara Jehovas vittnen.

Vad är "sant" beträffande vittnena? En sak är att människor tycker om att ha en känsla av att vara en bland ett fåtal utvalda, att ha en känsla av säkerhet, och att forska djupt i mysterier som förbryllar andra. Om Sällskapets läror är sanna i absolut mening eller inte ändrar inte på det faktum att vittnena åtnjuter de förmåner som just nämndes - och många fler, dessutom.

Ett desperat sökande

Ex-vittnen måste ta itu med den chockerande insikten i att upptäcka att den religion de trodde vara helt sann, i verkligheten bara är ännu en religion med sin egen uppsättning förmåner och skavanker.

En del ex-vittnen får en tvingande drift att finna den Enda Sanna religionen - den som vet allt och uppenbarar allt. Även efter att de har lämnat vittnenas religion (som de en gång trodde var så gott som fullkomlig), kan de ha kvar känslan att den perfekta religionen finns där ute - om de bara kunde finna den.

Förändringens utmaning

De flesta traditionella religioner (särskilt sådana som inte är centrerade kring en enda person) leds av människor (vanligen män) vilka är hedervärda, uppriktiga personer med i grunden goda och rena motiv. Så kanske inte tidigare har varit fallet, men med tanke på separationen mellan kyrka och stat, och till detta medias vakande öga, slösar en religion mindre kraft och tar färre risker genom att köra med rent spel.

Problemet är att ingen människa (eller grupp av människor) kan veta allting. De kan inte utforska varje liten nyans i varje möjlig trossats. Av den anledningen håller religioner kyrkomöten eller sammankomster, möten av en styrande krets, eller sammankallar äldste. Frågor som tidigare tycktes orubbliga måste med tiden undersökas på nytt - och ibland ändras. Vakttornet kallar detta "Nytt ljus". Andra religioner kan kalla det någonting annat. För att citera ett känt talesätt, de söker Progress, not Perfection (Framsteg, inte fullkomlighet).

Alla religioner måste gå framåt för att hålla takten med världen utanför. Det vill säga, religioner i den nutida världen får hela tiden sina uttydningar rannsakade. Det fanns till exempel en tid då människor trodde att när blixten slog ner, var detta ett uttryck för Guds misshag. Det är ganska svårt att få detta att gå ihop med det lätt observerbara faktum att blixten dras till att träffa det högsta föremålet i omgivningen - som ofta är ett kyrktorn! (Nåja, nitiska vittnen kanske inte finner det så överraskande…)

En religion som försöker stå emot vetenskapens framsteg eller moderna fria tänkesätt måste lägga ner mer och mer energi på att hålla tillbaka flodvågen av motstridande idéer. Med detta i minnet, har även den stadgade katolska kyrkan nyligen medgivit att evolution är mer än "bara en teori". (Knappast ett högljutt erkännande, men inte desto mindre en notabel förändring.)

Så vem är fullkomlig

Det finns ingen religion som aldrig har gjort några misstag, eftersom det inte finns någon religion som leds av fullkomliga människor. Så är det, och så har det alltid varit. Detta kommer till synes i Gamla Testamentets profeters ord, som gång på gång påpekade israeliternas felsteg, och (i några fall) deras härskares.

Naturligtvis är det så att en del religioner försöker stå emot vetenskapens murbräcka och - i någon mån - försöker framstå som "fullkomliga". Sådana religioner måste lägga ner enorm energi på att försöka hålla sina medlemmar i nivå med den gällande "förståelsen". Ju mer energi en religion måste lägga ner på denna uppgift, ju mer totalitär måste den bli. I sådana fall uppmuntras inte svåra frågeställningar och ett öppet granskande. Tillgång till information måste kontrolleras, eller åtminstone kanaliseras. Ex-vittnen känner till detta alltför väl. Visserligen "svartlistar" inte Sällskapet specifika böcker och webbsidor, men det är underförstått för vittnena att de inte skall läsa någonting kritiskt som är skrivet av ett ex-vittne. Sådana texter fördöms under den allmänna stämpeln avfällig propaganda.

Vem äger dig?

Vi har redan slagit fast att ingen religion är fullkomlig. Så hur väljer du vilken du skall följa? Är detta en rimlig fråga?

Det existerar ingen regel skriven med eldskrift i skyn som säger att du måste följa en speciell religion och fördöma alla andra. Om någon frågar dig, "Vilken religion tillhör du?", kanske du kan svara, "Ingen. Men varför frågar du inte vad min religion är?". Vad din religion är måste inte ha ett namn. Du kan bestämma (efter bästa förmåga) vad som utgör din religion. Du kan till exempel tro på att "Du skall älska din nästa som dig själv". Denna enkla sats skulle vara en fast grund för din personliga religion - och uppriktigt sagt skulle det inte vara en enkel regel att troget följa.

Det är inget fel i att gå till en katolsk mässa på morgonen, ett livligt pingstmöte på eftermiddagen, och ett meditationscenter på kvällen. Det finns något gott i alla tre. Frågan är: Tänker du tillåta att någon grupp "äger" dig? För att uttrycka det på ett annat sätt: Vill du verkligen befinna dig i en situation där du ges en lista med trosuppfattningar som du måste godta för att undvika kritik?

En tårtbit av sanningen

Om du hade varit uppväxt som presbyterian, kanske du fortfarande hade varit en sådan. Du kanske fann att den religionen tillfredsställer dina behov, och du bekymrar dig inte så mycket om mindre detaljer. Den ger dig en känsla för det gudomliga, tillsammans med ett socialt sammanhang. Det är inget fel i det.

Men om du har lämnat Jehovas vittnen, är det sannolikt att du är benägen att gräva djupare i saker och ting. Du vet redan vad det vill säga att tro att någonting är "Sanningen" när det i själva verket bara är en liten tårtbit av sanningen, garnerad med svårfattliga kronologier och myriader regler.

Att tillämpa vad du lärt

Du kanske väljer en speciell kyrka som din "bas" - helst då en som inte har en lista av orubbliga trossatser som du inte helt och fullt kan acceptera. Men eftersom du har lärt dig (den svåra vägen) precis hur lätt vår uppfattningsförmåga kan förvirras och undermineras, har du en förmåga som inte många människor besitter, du har förmågan att säga, "Åh, verkligen?" Du har vågat ställa svåra frågor, och du har vågat lyssna till svaren.

Ibland är dock svaret på en svår fråga tystnad. Det är svårt att ta, och det är där alla - även ateister - är i behov av tro. Vi har ett behov av att tro att tystnaden så småningom skall brytas. Kanske inte i vår livstid, med helt säkert någon gång.

Medan du jagar efter svaren på dina frågor, bli inte avskräckt av tillfällig tystnad. Det är att föredra framför det buller och prål som många religioner fyller de okända områdena med. Sann religion är inte någon bländande uppvisning.

Vi har modet att inte veta, för att vi en dag i sanning skall veta.

Den religiösa processen

Du har ansvaret att finna din egen frälsning, hur du än definierar uttrycket. Du kan dra nytta av vad visa män kan ge och (förhoppningsvis) avvisa dårars munväder. Men i slutändan är du den som väljer. Det är upp till dig - och ingen annan - att välja åt dig själv det visa sättet att handla.

Sann religion är inte ett enda val. Det är en ändlös rad av val - ibland för att vi har begått misstag, och ibland för att vi trätt in på okänd mark. Rent allmänt handlar religion om Ändamål, men sann religion handlar också om flexibilitet. Att vara en del av sann religion är att vara läraktig, och det kräver både ärlighet och ödmjukhet.

Sann religion lurar överallt. Den finns bakom varje hörn. Var det än finns människor som uppriktigt söker efter svar och som är villiga att ge upp omhuldade uppfattningar om så är nödvändigt - där finner du sann religion.

Sann religion finns i var och en av oss. Utmaningen ligger i att släppa den fri.

Med tillstånd av författaren från
http://www.beyondjw.com
Översatt av Christer Johansson