Home

Brott mot de mänskliga rättigheterna?

 

Jehovas Vittnens ledare skyldiga till
brott mot de mänskliga rättigheterna?

Jag menar då diskriminering när det gäller tankefrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet inom det egna samfundet. Redogörelsen här nedan tyder på detta

Trossamfundet Jehovas Vittnen styrs av sällskapet Vakttornet i USA. Makten delegeras till avdelningskontor i olika länder och dessa har i sin tur tillsyn över lokala församlingar. I dessa församlingar har s.k. äldste tillsyn över "vanliga" Vittnen.

Om man inte tror exakt som Jehovas Vittnens ledning (Sällskapet Vakttornet) tolkar bibeln, blir man utesluten ur samfundet. Man jämställer denna "synd" med t.ex. gudsförnekelse, stöld, mord och liknande. Detta innebär att man blir avskuren från släkt och vänner, vilka uppmanas att inte ha något umgänge men den uteslutne - inte ens hälsa på denne. De allra närmaste - barn, föräldrar, mor- och farföräldrar - uppmanas att bara ha den allra nödvändigaste kontakt, ja att inte ens äta tillsammans med den uteslutne .Om någon inte följer denna uppmaning, riskerar denne också att uteslutas. Ofta separerar maken/makan ifrån den uteslutne eftersom Vakttornets lära varnar för umgänge med uteslutna som inte delar alla lärosatsen, och situationen blir oftast ohållbar p.g.a. det avskurna umgänget.

Uteslutningen föregås av ett eller flera slutna förhör med den anklagade, där den anklagade inte får ha någon som företräder hans sak och inte heller får det finnas någon annan som lyssnar, antecknar eller spelar in förhöret. Om den anklagade inte infinner sig vid ett sådant förhör, blir han automatiskt utesluten.

Det mentala lidande som det innebär att bli avskuren från sina närmaste går inte att beskriva, det måste upplevas. Eftersom Sällskapet Vakttornet ständigt uppmanar Vittnena att inte ha något umgänge med människor som inte tillhör samfundet, så innebär detta att den som utesluts lämnas helt ensam, utan någon social grund att stå på. Har man varit med i rörelsen 10-20 år, så finns det ingen social kontakt med utomstående längre. Psykiska sjukdomar och självmord är säker inte ovanliga, men sådant tystas naturligtvis ner.

Det verkar tyvärr inte finnas några juridiska möjligheter att hindra ovan beskrivna förfaringssätt, så att enskilda Vittnen kunde få rätt till åsiktsfrihet, tankefrihet och yttrandefrihet inom det egna samfundet. Det hade i så fall hindrat Sällskapet Vakttornet från denna typ av terror gentemot sina egna medlemmar och mycket lidande skulle besparas Vittnen, som för sina samvetens skull inte längre kan hålla med om vissa bibeltolkningar (vilka många dessutom ändras av Vakttornet under årens lopp). Det skulle också kunna öppna en sund dialog när det gäller lärofrågor. Det nu gällande systemet skrämmer istället Vittnena till blind lydnad ifråga om hur de skall tro. Vittnena varnas allvarligt för att själva forska i sin egen religions historia och bibeltolkningsmodell, och all kritik menar man vara av sataniskt ursprung. Det är i praktiken förbjudet för dem att inneha eller läsa litteratur som granskar deras egna lärosatser. Lojaliteten gentemot den religiösa organisationen är alltså viktigare än vad som är rätt och sant.

 

Roy Lagerstedt

1