Funderingar kring svårigheten
att lämna Jehovas Vittnen

Varför är det så svårt att lämna Jehovas vittnen?
Den frågan har inget enkelt svar. Det finns kanske lika många svar som det finns människor i rörelsen. Emellertid finns det några grundläggande anledningar som jag här ska belysa och som jag har lagt märke till under ett trettioårigt engagemang i rörelsen. Funderingarna bygger också på att under de fjorton senaste åren medvetet studera beteenden hos medlemmarna i ljuset av en insikt om psykologiska faktorer som har vuxit fram under många år och som jag på nära håll sett i verksamhet. Det bygger på iakttagelser av både mina närmaste familjemedlemmar och andra människor i rörelsen, både de som står mig nära men också andra. Det bygger också på dagboksanteckningar som jag har gjort om mig själv och mina egna känslor och handlingar under olika perioder i rörelsen. Funderingarna bygger på studier av beteenden i rörelser och grupper sådana som t.ex. nazismen, hårt styrda arbetsplatser och ungdomsgäng. De bygger på studier av en del böcker och annan litteratur i ämnet. (Se litteraturförteckning i slutet) Detta har jag kontinuerligt jämfört med den rörelse jag själv har varit ansluten till d.v.s. Jehovas vittnen som jag funnit stora likheter med.
Jag tror inte att någon människa som inte har varit djupt engagerad i Jehovas vittnens organisation till fullo kan förstå hur dessa psykologiska mekanismer påverkar och kan styra en person och hur detta i sin tur gör det mycket svårt att lämna rörelsen utan djupa sår. Inte många av dem som har varit Jehovas vittnen och som är vittnen har haft någon möjlighet att tränga in i dessa grundläggande orsaker till fenomenet. Jag tror att man måste ha ett stort intresse för både religionen och vara rätt djupt inne i den såsom att vara någon slags ledare eller ha tillgång till information "inifrån". Samtidigt måste man ha en viss distans till religionen. D.v.s. man måste vara lagom skeptisk utan att visa det, inte avskärma sig för information utifrån och framför allt så måste man vara mycket intresserad av psykologi och liknande ämnen och hela tiden medvetet jämföra vad man läser och hör utanför rörelsen med det man ser och upplever i rörelsen. Man får inte göra sig alltför beroende av rörelsen. Detta måste kunna balanseras.

Varför är det då så svårt att lämna Jehovas Vittnen? Varför är det så svårt t.o.m. när man har kommit fram till att religionen är fel, ja att den inte stämmer utan helt enkelt är en bluff? Det är väl bara att lämna den!
Så enkelt kunde det och borde det vara och för en utomstående verkar det konstigt att det inte förhåller sig så. Även för en genomsnittsmedlem, som aldrig har funderat på att lämna rörelsen, verkar det osannolikt att det skulle vara svårt att lämna den. Alla som av någon anledning vill lämna rörelsen blir däremot snart varse att det inte alls är så lätt. Om det bara hade berott på den som vill lämna rörelsen, så vore det inte så svårt. Men det beror inte alls enbart på den som har kommit till insikt och vill lämna.
Det beror på de andra människorna i rörelsen. Den reaktion det framkallar hos dem - detta att de får veta att någon inte längre tror och därför vill lämna rörelsen.

Varför?
Jo, de är indoktrinerade. De blir kränkta, de blir rädda. De lever i en "annan dimension".
Den som vill lämna rörelsen, har lämnat den "förra dimensionen" och gått över i "en annan".
Den som har lämnat rörelsen, förstår hur den som är kvar tänker.
De som är kvar i rörelsen förstår inte hur den som har lämnat den tänker.
Den som har lämnat rörelsen, förstår inte att den som är kvar i den, inte förstår hur den som har lämnat den tänker.

När den som lämnar rörelsen förklarar för den som är kvar, varför denne lämnar den, så hör den som är kvar i rörelsen vad den som lämnar säger, men förstår inte vad denne menar.
Den som är kvar tror sig förstå vad den som lämnar menar och argumenterar i överensstämmelse med det, men eftersom han i verkligheten inte har förstått eller vill förstå vad den som lämnar menar, så förstår den som lämnar rörelsen inte argumenten från den som är kvar i den.

Den som är kvar i rörelsen känner den som lämnar den som ett hot mot sin sociala trygghet och försvarar sig instinktivt mot "fienden".
Man talar alltså inte längre samma språk. Man använder inte en logik som man är överens om. Man lägger olika betydelser i samma ord. Man har inte samma känsla och sociala beroende till de ting man tar fram. Man känner inte rädsla och skuld för samma saker längre. Man lever i två helt olika världar, i två skilda verkligheter .
Den som är kvar i rörelsen vet inget om den verklighet som denne som lämnar den nu lever i och den som lämnar minns säkert en del av den verklighet som den som är kvar lever i men har troligen glömt rätt mycket, åtminstone hur känslorna till "organisationen" var och hur rädd man blev då någon ville angripa ens tro.
Den som vill lämna har kanske glömt att detta att lägga fram fakta och bevisa saker som bevisar att organisationen är en bluff kan vara mycket kränkande för den enskilde individen som är med. Varför är det kränkande? Jo av samma anledning som människor känner sig kränkta av Salman Rushdies bok "Satansverserna". Han hotar deras sociala trygghet, de får ångest. Ingen vill ha ångest. Ingen vill känna sig lurad. Ingen vill gå till sina barn och säga att de har blivit förda bakom ljuset av föräldrarna. Ingen vill inför släktingar och vänner erkänna det. Ingen vill inför sig själv göra det. Det vill ingen göra med någonting som är viktigt här i livet. Framför allt gäller detta om en så viktig sak som ens religion som man kanske har satsat allt på. Hela ens liv är kanske upphängt på den. Man har kanske offrat utbildning, avstått ifrån att skaffa barn, avstått ifrån att spara till pensionen, vägrat att låta sitt barn ta emot blod så att det har dött, inte uppmuntrat barnen att utbilda sig, låtit barnen vara pionjärer eller missionärer o.s.v.

Skulle då allt detta vara förgäves? Ingen normal människa kan klara av att plötsligt ta bort det som har präglat ens personlighet, som har präglat ens känslor att känna avsky för en massa saker och som har präglat ens känslor att känna glädje över andra saker. Ingen normal människa klarar av att plötsligt se att mycket av de känslor man har byggt upp gentemot många ting och beteenden kanske bara är fobier som måste arbetas bort ifall man vill lämna rörelsen. Ingen normal människa kan psykologiskt klara av att bara bryta en sådan enorm satsning. Ingen normal människa klarar av att ta konsekvenserna som blir följden. Allt detta förstår en person som är kvar i rörelsen instinktivt, kan bli resultatet av att vilja förstå vad en som vill lämna rörelsen menar. Därför är det med rätta så farligt för alla som vill vara kvar att resonera med och lyssna till en som vill lämna. Den som vill lämna eller har lämnat förstår ibland inte vad denne kan ställa till med genom att "propagera".
Att en människa som vill lämna rörelsen inte kan få kontakt med en som är kvar är därför inte så konstigt. Han har ju all anledning att försvara sig. Han har all anledning till att inte vilja förstå argumenten. Det handlar också ofta andra människor som är beroende av honom, personer som han älskar, vilka har förtroende för honom. Han klarar inte av och vill inte svika dem.

Hur ska man då kunna nå dem för vilka man vill förklara sitt handlande, d.v.s. att man tänker lämna rörelsen? Man vill ju så gärna att de ska förstå det, helt enkelt för att man tycker om dem. Och helst av allt vill man att de också ska komma till insikt och lämna rörelsen.
Jag tror på den fundamentala sanningen att "Ingen människa kan lära någon annan människa något", d.v.s. en människa som vill lära sig något kan bara lära sig själv genom att själv bestämma att och om denne vill ta emot information.
Den som är kvar i rörelsen måste nog först själv tvivla och gå vidare i den processen. Han måste vara mogen att höra vad den som vill lämna säger. Han måste själv först ha tänkt tankarna. Först därefter kan någon annan hjälpa till, ifall denne blir ombedd.
Därför är det nog tyvärr ganska meningslöst att försöka söka upp eller på andra sätt kontakta Jehovas vittnen i hopp om att förmedla de upplysningar man själv har fått. Effekten blir troligen eller åtminstone den motsatta. Det bästa sättet är nog att vara tillgänglig för dem som själva har börjat tvivla och söker upplysningar.

Förslag på litteratur:

Adrienne Carol "Finn ditt livsändamål".
Angelöv Bosse "Meditera för ett bättre liv".
Beck Scott "Vidare på den smala vägen" .
Brudal Paul Jan och Lisbeth F "Drömpsykologi".
Bulloc Allan "Hitler en studie av tyrrani".
Buscaglia Leo "Leva älska lära", "Född att älska", "Älska varandra".
Cameron Julia "Öka din kreativitet", " Låt din kreativitet flöda".
Chopra Deepak "Vägen till kärlek", "Insikter steg för steg".
Cleese John och Skynner Robin "Familjen" , "Livet".
Cullberg Weston Marta "En dörr till ditt inre".
Dostojevskij Fjodor "Idioten".
Dyer Wayne W " Älska dig själv", "Sikta mot stjärnorna", "Sök ditt inre jag", "Forma ditt eget öde", " Tro på dina inre krafter".
Fromm Eric "Att ha eller vara", "Flykten från friheten", "Kärlekens konst".
Freitag Eberhardt "Vår undermedvetna kraftcentral" .
Gibran Kahlil "Profeten".
Hassan Steven "Combatting cult mind control".
Jeffer Susan "Känn Rädslan och våga ändå".
Jung Carl G "Människan och hennes symboler".
Jörstad Jarl "Sådana är vi".
Ljung Kerstin "Lär dig förstå dina drömmar".
Nyström John "Våga meditera".
Morton Rhue "Vågen".
Orwell George "1984", Djurfarmen".
Pollac Kay" Att växa genom möten".
Redfield James "Den nionde insikten", "Den tionde insikten", "Visionen".
Steven Anthony "Privata myter".
Stone Hal och Sidra "Bli vän med dig själv".
Rilke Rainer Maria "Brev till ung poet".
Ullman Montague " Använd dina drömmar", "Att förstå drömmens språk" .
Wretman Johan "Uppvindar", "Öppna ditt fönster".

Freddie Karlsson