Tankar från min uppväxt, skoltid och studietid – Nu ska jag bli lärare

Jag växte upp i en liten kommun som heter Söderhamn. Söderhamn har 28000 invånare med dåliga framtidsutsikter. Men min uppväxt var absolut inte dyster, det var snarare tvärt om. Det är relativt mycket bönder i Söderhamn, speciellt mycket är det i byn som heter Söderala (7km från Söderhamn). Min familj har ett hus som ligger i söderala, bakom huset finns bara åkrar och skog. Mycket lekplatser för ett barn dvs.

Jag började min skolgång på Rosenvallskolan. En liten röd skola med fyra 1-3 klasser. Jag gick i blå grupp och hade en fröken som hette Laila, hon var en modersgestalt so malla barnen i min klass älskade. Det var tre trevliga år utan minsta bekymmer, man lärde sig räkna, skriva skrivstil och sjunga. 
Lekar var något som genomsyrade undervisningen. 

När jag gick i tvåan började man bygga ett nytt hus bredvid rosenvallskolan, det skulle bli mellanstadie-huset. Så kom den dagen då jag började fjärdeklass på Rosenvall; historia, engelska och geografi var några av de nya ämnena jag fick läsa.
Nu hade jag helt plötsligt två lärare, Ewa och Ulf. 
Ewa, som jag kommer ihåg henne, var snäll och omtänksam men även otroligt sträng och skrämmande när situationen krävde det. Ulf var stor som en björn och otroligt lugn, han fick respekt utan att brusa upp. Det som jag kommer ihåg som mest positivt från mellanstadiet var nog våra musikaler. Varje termin jobbade vi med en ny musikal. Det kunde vara allt från Pelle svanslös till ett historiskt spel om söderhamn.
Det var mycket på grund av musikalerna jag fick smak för teater. 
Min syn på mellanstadielärarna var att man gjorde vad de sa att man skulle göra och man gjorde det mest för deras skull, man var ju faktiskt inte så intresserad av att lära sig huvudstäder i Europa eller alla länder i världen osv.
Läxor var såklart pest och pina och man var såklart otroligt arg på sina lärare så fort man fick en jobbig läxa, men fortfarande så hade jag en otrolig respekt för deras kunnande. Det var en otroligt säker och lugn miljö på skolan, omvärlden och verkligheten hade inte hunnit ikapp mig ännu. Jag trivdes väldigt bra på Rosenvallskolan.

Helt plötsligt, som när man vänder på ett mynt, ändrades min syn på skolan när jag började på högstadiet i Bergvik. Bergviksskolan låg två mil från mitt hem så jag fick åka buss i en halvtimme för att komma dit. Högstadiet visade sig var på största allvar, det var ingen lek längre. Man skulle samla på sig poäng i form av betyg under en treårs period, så att man kunde komma in på att bra gymnasieprogram.

Läxorna hade blivit prov