UPPSALA UNIVERSITET PM Institutionen för lärarutbildning 2003-10-01 Kommunikation Carin Söderberg HT 2003 Kommunikationens betydelse för lärandet i förskola, grundskola eller gymnasieskola. Författare: Johan Svahn A1c5 Metins_kille@spray.se INNEHÅLL: Inledning och frågeställning.....……………………... 3 Berättelsens betydelse i förskolan…………………… 4 Samtalets betydelse i skolan…………………………. 5 Avslutning……………………………………………. 6 Litteratur/referenslista………………………………... 7 Inledning: Jag har alltid varit fascinerad av bra berättelser, nästan alla människor älskar berättelser. När jag var liten berättade alltid min morfar historier om hur han och hans kompisar pallade äpplen och utförde andra rackartyg. Morfar är en otroligt duktig berättare och så fort vi träffades berättade han en historia från när han själv var grabb. Nu när jag vuxit upp så inser jag att mycket av det han berättade var säkerligen påhittat, men just då när han berättade så var det verkligt. De två föreläsningarna vi varit på var så otroligt bra att jag kände att jag måste skriva om just berättande och samtal för att det är, anser jag, väldigt viktigt i skolan. Frågeställning: • Vad har berättelsen för betydelse i förskolan och högre åldrar? • Vad har samtalet för betydelse i skolan? Berättelsens betydelse i förskolan och högre åldrar Under min VFU var jag, som nämnts tidigare, placerad på Gåvsta förskola. När jag observerade barnen upptäckte jag att de ofta använde berättande när de kommunicerade med varandra. En liten flicka sitter i lekrummet och delar ut roller till de andra barnen, hon säger åt några pojkar att de är katter, en annan pojke får vara hund, hon själv är mamman och slutligen tittar hon på mig och säger du är pappan. De låter sedan berättelsen växa medan de leker. När barn leker experimenterar de och utforskar nya erfarenheter och tankar. Det de skapar är påhittat men deras sätt att utföra det är verkligt. När mattan blir en båt, lämnar dom verkligheten med hjälp av sin fantasi och låter sedan berättelsen byggas på, leken är barnens sätt att berätta. Förskolelärarna använder sig av berättande när de lär barnen att lyssna, sitta still och fokusera, men även för att ge barnen ett större ordförråd och ge dem ett intresse för att lära sig läsa och skriva själva. Med en berättelse förflyttar man lyssnarna till en annan plats, det kan vara ett slott där man äter en underbar middag och dansar med en prinsessa eller ett pepparkakshus där man blir jagad av en elak häxa. Gränsen mellan fiktion och verklighet suddas ut för barnen så fort man inleder berättelsen med ”det var en gång” eller ”en gång för länge sedan” och helt plötsligt är det inte alls konstigt att hästen talar eller att katten har stövlar och spelar gitarr. Många gånger under min VFU kom barnen fram till mig med böcker och ville att jag skulle läsa för dom, i och med det har de förstått någon mycket väsenligt. Barnen förstår att de små krumelurerna på papperet förmedlar något som är roligt att höra, det är när de får den insikten som läroprocessen börjar. Ett av förskolans mål är att ge barnen viljan att lära sig skriva och läsa. Att som förskolelärare berätta en saga för barnen är som att planterar ett frö, de blir själva intresserade av att läsa och upptäcker nya sagor och kanske skriver sin egen saga. Det är, givetvis, inte bara för de yngre barnen som berättandet är givande. Man kan använda sig av en berättelse i nästan alla ämnen. Samhällsläraren kan berätta en historia och baka in det aktuella ämnet i berättelsen för att eleverna ska kunna, på ett enklare sätt, lära sig och på så sätt associera ämnet till berättelsen. Men det är viktigt att ha klart för sig som lärare att berättelsen passar för den aktuella åldersgruppen och att eleverna i fråga kan ta den till sig. Fast menar att det är viktigt att man verkligen känner att man vill dela med sig av just denna berättelse med andra. Det är viktigt att man är klar över sitt syfte när man väljer berättelse, så att man inte bara tar tag i vad som helst. Några viktiga frågor som man kan ställa till sig själv när man ska välja berättelse är: • Kommer berättelsen att intressera lyssnarna? • Har berättelsen ett enkelt tema som är lätt att identifiera och uppfatta? • Är personernas karaktärer lätta att uppfatta? • Är språket på en lämplig nivå? • Kan berättelsen hålla kvar lyssnarnas uppmärksamhet, även om de inte förstår varje ord • Väcker berättelsen känslor och nyfikenhet • Har berättelsen en struktur eller inslag som t ex upprepning, rim eller allitteration, som gör det lätt för lyssnarna att i sin tur återberätta den? Samtalets betydelse i skolan Det är inte bara samtal med elever som är viktigt i skolan, man samtalar även med föräldrar och kollegor i arbetslaget. Lindh, sa att ”man ska först förstå innan man kan göra sig förstådd” . Man måste hela tiden anpassa sig och se saker ur andras perspektiv för att kunna ha ett bra samtal. Som lärare måste man försöka hålla tillbaka egna värderingar och använda ett aktivt lyssnande när man samtalar. Man måste vara medveten om sitt kroppsspråk, man måste veta när man ska vara tyst och lyssna, uppmuntra talaren med enkla och direkta medel (t ex att nicka instämmande) och kanske i vissa fall leda tillbaka talaren till huvudämnet. Viktiga beståndsdelar i ett bra samtal: • Att man blir rätt tolkad • Att man känner sig förstådd och att båda parter har ett intresse i samtalet • Att man befinner sig i en bra yttre miljö • Att man har förtroende för varandra och håller ögonkontakt Söderberg menar att en bra lärare visar intresse för eleverna, engagerar och håller en bra dialog med dem. Man ska prata tydligt, ha en välplanerad undervisning och ge plats för frågor. Som samtalsledare i en elevgrupp är det inte läraren som ska tala utan det ska eleverna göra, läraren ska försöka få så många som möjligt att yttra sig. Prage/Svedner tar upp två problem som nästan alltid är förknippade med samtal i helklass: Hur man ska få alla att yttra sin åsikt och hur man lugnar ner de elever som alltid vill yppa sina åsikter. Ett par lösningar för dessa två problem är att rikta frågor till elever som sitter tysta men verkligen vill säga någonting eller att rikta sig direkt till en elev med en fråga för att på så sätt få in denne i samtalet. Talängslan är ett begrepp som myntats för de som har en stark rädsla för att tala inför eller i en grupp. Stark talängslan kan endas övervinnas med professionella hjälpmedel, ex kurser som inriktar sig på just detta problem. Lärarens uppgift är att bedöma om elevens nej till en uppgift är halvhjärtad eller definitivt. Om läraren nu bedömer att elevens nej är halvhjärtat så kommer eleven, efter att ha utfört uppgiften väl, få en stadigare grund att stå på och dennes självkänsla växer till nästa gång eleven talar inför en grupp. Prage/Svedner skriver att ”Det är viktigt att fastslå att lärarens ansvar inte endast är språktränande. Det är i lika stor utsträckning att stimulera eleverna till att använda talet i kunskapsfördjupningens tjänst. Detta sker bäst i samtalet” (s 38). Avslutning Berättelsen är någonting otroligt användbart som lärare. Den engagerar eleverna, får dem att fokusera och lära in på ett sätt som är, tror jag, både effektivt och roligt. Lärare som verkligen brinner för sitt ämne engagerar omedvetet eller medvetet eleverna med sin entusiasm och det är precis en sådan lärare jag kommer att bli. Som historielärare kommer jag att kunna berätta om när Gustav Vasa kröntes, istället för att säga åt eleverna att läsa om det i boken. På förskola är berättelsen om ännu viktigare, den ska ge barnen intresset att själva kunna läsa och skriva. Att kunna samtala är otroligt viktigt som lärare, att veta hur man själv uppfattas när andra talar och hur man själv uppträder när man talar. Det är bra att veta vad som bygger ett bra samtal så att man kan utgå ifrån det när man har lektion. Som lärare måste man vara uppmärksam efter elever som kanske har svårt för att tala, då är det viktigt att försöka bedöma hur svår talängslan denne har. Man ska inte låta eleven slippa tala inför klassen om det bara är en halvhjärtad talängslan eftersom en väl genomförd redovisning inför klassen eller gruppen kan stärka elevens självförtroende. Jag har tagit till mig alla råd vi fått från böcker, föreläsningar och seminarier som jag tyckt har varit bra och försökt att göra om det till något eget och stoppat det i mitt huvud för framtida praktik. Litteratur/referenslista • Fast, Carina (2001). BERÄTTA!: inspiration och teknik. Stockholm : Natur och Kultur • Lindh, Gunnel (2003). Föreläsning om SAM-Tal 030902 • Söderberg, Carin (2003). Seminarium 1 Kommunikation och lärande 030908 • Prage, Synnöve & Svedner, Per Olov (2000). Tala, Samtala, Lära: Om lärares och elevers tal i undervisningen – en handledning. Uppsala: Författarna och Kunskapsföretaget • Svahn, Johan (2003). Verksamhetsförlagd utbildning, 4dagar Gåvsta förskola.