JAG - EN SÅ'N DÄR

Jag har blivit uppmanad att skriva en artikel om homosexualitetet. Så vad göra? Jo, jag satte mig med papper och penna i högsta hugg, och funderade på vad en sådan artikel bör innehålla.
Jag kom snabbt underfund med att om jag skulle skriva om allt som folk frågat mig om, så skulle det bli en mindre novell. Alltså måste jag ha något slags begränsning.

Först kanske jag skulle förklara varför jag känner mig manad att skriva. Det är nog det enklaste: jag är nämligen gay eller bög eller homosexuell. Det finns många namn på det här.

Åter då till problematiken om innehållet. Några rader om "Hur Vi Bär Oss Åt"? Säkert ett intressant ämne för somliga, men någon gay motsvarighet till Kärlekens Nöjen hade jag inte tänkt att skriva. Hur 17 ska man förklara varför man blir förälskad i en kille? Varför jag blev homosexuell? Äh, jag AIDS inte!

Vi tar det från början.

Det var en gång en liten gosse vid namn Johan. Han bodde i en liten stad inte långt från Konungsliga Hufvudstaden. Under sina tidigaste uppväxtår var han som barn är mest: han bråkade med sin lillasyster, han gick i lekskolan, han lekte med sina kamrater. Kort skrivet, han verkade helt normal. Under sina första år i skolan var han som barn är mest, han var bra i vissa ämnen och dålig i andra. Han visade tidigt att han var musikintresserad och spelade några instrument. Däremot var han kemiskt ointresserad av idrott, och DET är inte riktigt normalt.

Han klarade sig igenom grundskolan och började på gymnasiet. Hans killkompisar föll en efter en för personer av det motsatta könet, och berättade med lysande ögon och flåsande andedräkt vad man kunde göra med Flickor. Johan etablerade också några förhållanden, men upptäckte till sin stora förvåning att han inte fick ut ett dugg av Det Där hans killkompisar verkade så exalterade över. Samtidigt upptäckte han att han tittade mer efter killar än efter tjejer. Det gjorde honom mer nyfiken än skräckslagen, så han beslöt sig för att prova.

Första gången tillsammans med en av det motsatt motsatta könet blev totalfiasko. Johan var blyg, nervös, helt oerfaren och ingenting fungerade som det skulle. Men trots det fattade nu Johan vad hans kompisar pratat om.

Det här ledde till två saker:
1) Hans föräldrar fick reda på vad han gjort, och familjeskandalen var ett faktum.
2) Johan började fundera på det här.
Han var tydligen En Så'n Där, och det är ju inte normalt. Men samtidigt kändes det fullständigt riktigt och normalt för honom.

Hans mor gick till en psykiater för att få råd och stöd. Psykiatern grunnade intensivt på problemet och kom underfund med att det kan finnas flera anledningar till denna läbbiga perversion:
1) Det kunde vara en hormonrubbning
2) Kanske en mental störning
3) Lille Johan kunde ha blivit förförd av någon Ful Gubbe, vem visste något om det?
4) Det kunde ju också bero på dåliga hemförhållanden, det vill säga dominerande mor, och kärlekslös och svag far.
Johans mor var verkligen inte glad när hon gick från psykiatern.

Johan själv höll knäpp tyst om sina förehavanden, och blev blixtkär i en kille från Konungsliga Hufvudstaden. Johan bytte gymnasium och började på musiklinjen i Stockholm i stället. Nu hade han utmärkta möjligheter att leva dubbelliv. Förhållandet med killen rann så småningom ut i sanden, men Johan hade nu förstått att han inte var som majoriteten av världens befolkning, för han gillade killar.

Johan gjorde lumpen och flyttade till egen lägenhet i Stockholm.
Hans heterosexuella kamrater fick nu reda på hur det stod till med honom. De tog det med fattning. Johan upptäckte att hans tidigare farhågor om att behöva tillbringa sitt liv bland utetoaletter och mörka parker nu kom helt på skam. Det fanns gott om träffställen, discotheque, klubbar och föreningar.
Johan trivdes som fisken i vattnet. Hans bekantskapskrets utökades för varje gång han gick ut. Han hade stabila förhållanden och bra jobb.
Fortfarande funderade han på varför detta var så ruskigt fult, omoraliskt, äckligt och/eller sjukt. Om en kille blev kär i en tjej, så var det så fint och romantiskt. Men nåde den som blev förälskad i någon av sitt eget kön!
Han kom fram till att mycket berodde på okunnighet hos folk. De var helt enkelt rädda! Han log för sig själv. Här var stora och fullvuxna män rädda för att han, som inte var speciellt kraftig, skulle vräka omkull dem och våldta dem. De var livrädda för att han skulle peta på dem!
Han upptäckte också att det inte fanns en Typisk Bög. Han snackade med alla möjliga olika typer, från läderklädda MC-fantaster till vansinnigt feminina killar. Han pratade politik med De Medvetna, och discomusik och kläder med De Ointresserade. De Medvetna fnös "omedvetna discosnören" om de andra, som kontrade med "kvasiintellektuella fanatiker".

Så damp då chockbeskedet om att någon illvillig datamaskin placerat honom på Sopis i Umeå ned i brevlådan. Han svor att vid tillfälle dra ur sladden till datorn, samtidigt som han suckade djupt. Nu skulle han alltså bli tvungen att dra på sig masken av lycklig heterosexuell student.

Det dröjde inte länge förrän Johan inte kunde hålla tyst. Han gick ut i skolor och informerade, han gick med i RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande) och han gjorde radio. Trots att det var mycket mer hysch-hysch i Umeå lyckades han hitta ett par kompisar.

Livet var inte så pestigt i alla fall.

Och nu sitter jag här och försöker plita ned några rader om vad en homosexuell är för något. Lättare sagt än gjort!
Jag vet att jag är gay, jag vet att det finns ett antal till här i landet som också är det. Jag vågar stå (förlåt!) för det, och jag önskar att jag kunde ge fler modet att "komma ut".
Avslutningsvis vill jag bara skriva att om du som läser vill veta mer eller kanske ha någon att SNACKA med, så finns jag tillhands.
Jag vågade "komma ut" - gör du?

Johan Steenhoff Eriksen
Björngårdsgatan 16 B, nb
116 26 STOCKHOLM
fram till 18/12: 090-13 66 93
därefter: 08-40 54 27


Beställningsjobb för MUF Linköping.



(Tilläggas kan att adressen och telefonnumren sedan länge är inaktuella.)

Tillbaka till Historieförteckningen