ENSAM

Då var vi här igen.
Ändå hade jag lovat mig själv att inte göra det.
Hade du?
Ingen av oss vet hur det hände, det bara blev så.
Ånger, är det något du känner?
Inte jag. Inte nu.
Jag har hunnit vänja mig vid den tanken att ha dig här, 
nära mig igen.
Jag kommer ihåg orden som blev sagda den gången.
Jag vet att du gör det också.
Du tror att vi ses på dina villkor. 
Du vill inte binda dig igen.
Du har blivit bränd och lärt dig, säger du.
Av mig!
           Jag vet.
Men det var så länge sedan, det känns som en evighet.
Vi har båda mognat, även om det är på olika sätt.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här.
Kanske att jag trivs med den här tillvaron.
När du inte är här saknar jag dig.
Ändå tycker jag att när ensamheten kommer, 
är den ganska skön.
Då, var du beredd att göra nästan vad som helst 
för att jag inte skulle gå.
Men jag var tvungen.
Och du vet varför.
Nu, är jag beredd att göra nästan vad som helst 
för att du inte ska gå?
Jag vet inte.
Törs vi försöka igen?
Vi får ta en dag i taget.
Som de brukar säga: Det får tiden utvisa.


KARENINA

Det är nånting du lämnat kvar, en doft av alkohol och sav, 
och nåt du aldrig får tillbaks. För på mitt golv bland skärvor 
och glas finns en bit av ditt hjärta kvar, och alla tusen 
mirakel som jag lovade dig en natt.

Karenina

Jag har bilder av dig kvar, alla partyn och bakfylledar, din kropp, 
dina andetag och alla tusen mirakel som vi lovade varann.

Karenina

Jag förstod aldrig orden som du sa, varför vi två var ett par, 
så medans jag väntar på ett svar, ska jag kyssa ditt hjärta i kras 
här på mitt golv bland skärvor och glas, för jag har inga mirakel 
att lova nån i natt.

Karenina

Mitt pussel blev aldrig klart. Jag ser ditt hjärta brinner svagt 
som en cigarrett i mitt askfat, som nåt man aldrig får ha kvar.


OVISSHET

Jag talar, men inte du.
Du sitter där, alldeles stilla och säger ingenting.
Jag vet att du inte kan svara nu.

Jag reser mig upp ur stolen.
Försöker komma på andra tankar.
Ställer mig vid fönstret, och tittar på solen.

Du sitter där, ögonen öppna men ser ingenting.
Varför kan inte du göra som jag?
Resa dig upp och se allting.

Varför ska det vara så svårt?
Kan vi tillåta oss att älska igen?
Eller är inte det beslutet vårt?

Vad tänker du på just nu?
Jag kan inte få ett svar, jag vet.
Den som har svaret är inte här just nu,
för det är ju du.

Vill jag verkligen veta allting?
Jag vill veta vad du egentligen känner,
när du dina armar sveper mig omkring.

Söker du värme och närhet?
Eller är det bara ett förspel?
Är det kanske kärlek i evighet?

Du sitter där tyst och stilla.
Instängd i en bur av trä och glas,
på mitt sängbord, i mitt sovrum,
i vår gemensamma villa.

När du kommer hem,
om du kommer hem,
ska jag säga de orden:
Jag älskar dig över allt annat på jorden!


VÅRKÄNSLA

Tiden går, en ny årstid kommer.
Bladen knoppas på träden.
Solen lyser marken varm.
Krokus tittar upp i rabatten.
Svärmar av knott solar sig i våren.
Det blir kanske en sommar i alla fall...