Kvällen jag aldrig glömmer...

                  Det var tisdag under vattenfestivalen 1997. Jag och min kompis Lotta gjorde 
oss i ordning för att gå till tunnelbanan som skulle ta oss in till stan. 
Vi var fulla av förväntan, för i kväll skulle Tomas Ledin uppträda. Han är 
såå bra! När vi kom in till stan mötte vi Lovisa, som också skulle med. När
vi kom fram till ingången var det fullt med folk och jättekö. Vi stod där 
i kön och väntade och plötsligt så hörde vi sirener. Det var en ambulans som 
kom. En äldre kvinna hade trillat ihop i en hjärtattack nästan precis bredvid 
oss. Det kändes lite läskigt, för ingen av oss hade någonsin upplevt något 
sånt förut. Vi och alla andra runt omkring stod och tittade på ambulans-
personalen när de gjorde första hjälpen på henne. Efter en stund, det kändes 
som en evighet, så började hon i alla fall att andas för egen maskin. Alla 
drog en lättnadens suck när de lastade in henne i ambulansen och körde iväg.

I samma veva började kön röra på sig igen, så till sist stod vi där och 
tittade på en tom scen. Vi visste att snart, mycket snart, skulle HAN stå 
där. Samtidigt som de första regndropparna började att falla kom han ut. 
Jag kommer nog inte glömma den känslan i första taget. Hela folksamlingen, 
även vi, blev som tokiga. Jag tror inte någon märkte att det spöregnade 
under det uppträdandet. Han bara fortsatte som om det vore en vanlig, 
solig dag. När han började på en av sina stora hits, en av många den 
kvällen, vi och alla andra tappade all självkontroll. Vi dansade och 
sjöng som om det vore det sista vi gjorde i livet. Det är otroligt att 
två timmar kan gå så fort. Det kändes bara som en halvtimme.

När konserten var över, musiken tystnat och scenen var tom, upptäckte vi att vi var alldeles 
dyngsura, men ingen av oss hade lust att åka hem efter en sådan underbar kväll. Natten var 
ju fortfarande ung, så vi gick vidare till vårt favoritöltält, nämligen det som Långholmens 
värdshus hade. Det första vi gjorde var att köpa en öl, sedan tittade vi efter resten av våra 
kompisar som också brukade vara där. Vi hittade dem vid samma bord som vi alltid brukade sitta 
vid. De frågade om konserten var bra, och vad kan man säga, annat än: SUPER! Det var nog det 
bästa som hänt oss på länge. Vi var i sjunde himlen. Inte nog med det, jag träffade min blivande 
man just den kvällen, just där i Långholmens öltält. Hur det gick till är en annan historia...