min hemsida - Resebrev tjugotre

O p e r s o n l i g p o l i t i s k a n a l y s : - )

RESEBREV MATTIAS I CHILE
#23, 21 december 1999
--------------------------------------------------------------------------
Svara gärna på denna epost! matte.bson@usa.net Gamla brev, länkar,
fotografier, rapporter och guider till Chile på http://surf.to/Matte_Bson
==========================================================================

Jag hade kunnat berätta för dig om senaste resan till Valdivia för landgruppsmöte, det oavgjorda presidentvalet, La U:s seger i chilenska fotbollsmästerskapen eller Chiles variant på det internationella julfirandet.
Istället får du inledningen på en serie om min vardag.

Väckarklockan som jag köpt för åtta kronor ringer klockan åtta de dagar jag jobbar på Casa Ecológica. Klockan går inte stänga av så att den ringer igen efter fem minuter. Den funktionen hade förra väckarklockan som jag köpte ännu billigare på en bar i Argentina. Den nya har dock fördelen att den visar rätt tid.
    Solen lyser endast svagt in i på min fasta madrassbotten eftersom jag har min gula solgardin fördragen. Jag drar undan så bara den vita tunna spetsgardinen skyddar min kropp från grannarnas insyn men släpper in Santiagos klara skarpa morgonsol.
   Jag tar tändsticksasken ovanpå gasspisen i köket, tänder piloten på min vattenvärmare och går via sovrummet till duschen. Jag slår upp fönstret efteråt för att torka träkarmarna och ser det lilla citronträdet på innergården och kikar in genom grannarnas krukväxter och torkställningar att de också har vaknat upp denna dag i Chile.
   Jag slår på nyhetstimmen i Radio Cooperativa, mosar ihop lite advokado med citron, vitlök, salt och olja och tar med min handlarkasse av rissäckstyg för att handla färskt bröd till smörgåspålägget. Jag får ett morgonkvistleende från de tre vitklädda bageridamerna i tur och ordning när jag först beställer brödet vid disken, sedan betalar i en kassa och sist hämtar hur kilopåsen vid tredje disken.
   Som vanligt blir jag lite sen med frukosten och får stressa med tandborstning och får lämna kvar porslinet på min bolivianska bordsduk. Med ett svenskt fluortuggummi i munnen tittar jag in hos lilla damen i sin höga smala grönmålade tidningskiosk i stål och köper La Tercera eller El Metropolitano, beroende på rubrikerna.
    Vid det här laget har jag bråttom och halvspringer nedåt Cumming fram till tvärgatan Santa Domingo där bussarna från de höga stadsdelarna Providencia och Las Condes genom de inre delarna centrum är på väg till förorten Maipú och passerar förbi Estación Central och mitt Casa Ecológica. Jag räknar växelpengarna i ena handen tills jag fått ihop 210 pesos men det har jag inget för. Som vanligt dröjer det fem minuter innan mina bussar 234 eller 213 kommer. Jag kliver upp och balanserande mot en stolpe börjar jag fumla in pengarna i betalningsautomaten medan busschauffören redan hunnit halvvägs till nästa korsning och väntande morgonpendlare.
    Jag rycker ut min biljett och tråcklar mig ned på ett säte. Tricket för att läsa tidningen i bussen är att klämma knäna fast mot stolen framför så jag slipper kompensera med händer och armar när den gula bussen stressigt girar mellan filerna och undviker allt vad mjuk och skonsam bränslesparande körning heter. Det brukar inte vara några problem att hålla fast eftersom jag oftast knappt får plats med min gängliga lekamen mellan sätena.
    Vi slingrar oss fram mellan svart och gulmålade taxibilar, personbilar och grönsaksbilar som fyller vägutrymmet mellan trottoarer som redan blivit mörka av fotgängare, gatuförsäljare och butiksskyltar från näringsidkare som nyss öppnat.
   Vid Las Rejas Sur-5 de Abril trycker jag på avstigningsknappen ovanför utgången där bak och får nästan ned båda fötterna på marken innan haffisen dammat förbi rödljuset i jakt på procenten på biljettinkomsterna.
   Sneddar över den grönglänsande mittremsan på 5 de Abril som en gammal pensionär nyss vattnat med en slang bredare än honom själv.
   Väl vid Paisaje Guadal byter jag några ord med min förre tidningsförsäljare Ivan, retas om våra respektive fotbollslag och pussar adjö till hans mamma som röker dagens första cigarett stående vid vattenposten utanför porten till det slitna fyravåningshuset i betong.
    Nickar till vakten på narkotikapolisen intill och styr stegen mellan de glatt skällande och välkomnande hundarna vid uppfarten bredvid det nylackade trähuset Casa Ecológica.
    Kommer Roxana att vara där eller har hon redan farit i väg på något möte? Finns Jorge på kontoret eller har han hunnit dra för att undervisa i någon miljökurs? Är det i dag Rosita kommer sent för att hålla i den ekologiska studiecirkel för dagis- och skolbarn? Kommer jag pyssla med en presentation, utställning, visa datoranvändning, göra bulletin, svara i telefon, ladda ned epost, uppdatera hemsida, informera besökare, göra en solidarisk biståndsinsats?
   Säkert lite av allt detta men det får du reda på i nästa avsnitt av Doktor Drövels chilenska hemlighet...

vardagliga jul- och nyårshälsningar,

====================================================================
Mattias Bengtsson, Enrique Richard 3344, Ñuñoa, SANTIAGO de Chile
Telefon: +56-2-779 32 09, UBV fax: 209 43 44, ICQ: 10843721
http://www.ubv.se

Resebrev • Fotografier • Byrålådedikter • Artiklar • Länkar • Eposta mig
Mattias Bengtsson, Enrique Richard 3344, Ñuñoa, SANTIAGO de Chile,
+56–(0)2–779 32 09, 209 43 44 (fax), matte.bson@usa.net,http://surf.to/Matte_Bson