min hemsida - Resebrev tjugotvå

K l a s s f l y t t o c h J o l l y - b e s ö k

RESEBREV MATTIAS I CHILE
#21, 13 oktober 1999
--------------------------------------------------------------------------
Svara gärna på denna epost! matte.bson@usa.net Gamla brev, länkar,
fotografier, rapporter och guider till Chile på http://surf.to/Matte_Bson
==========================================================================

K o n t r a s t e r n a B í o b í o o c h a m b a s s a d e n

RESEBREV MATTIAS I CHILE
#22, 17 november 1999
--------------------------------------------------------------------------
Svara gärna på denna epost! matte.bson@usa.net Gamla brev, länkar,
fotografier, rapporter och guider till Chile på http://surf.to/Matte_Bson
==========================================================================

Det är eftermiddag och trettio grader varmt, gardinerna fladdrar i en lätt vind från öppna fönster och utanför sträcker sig mina gröna krukväxter mot ljuset. Från radion strömmar salsa och jag har nyss sovit lite siesta efter att ha ätit mellanmål på frukt från marknaden intill.
Nu är det inte så idylliskt. I Chile är det stressig snabb cumbia som egentligen gäller. Och det alltid mycket att göra. Men jag är glad och lycklig. Och ibland hinner jag stanna till för att känna det.
Nya besökare fyller mitt vardagsrum: Enar med tre vänner som avslutar en dokumentärfilm om 25-åriga Marisa som i sexårsåldern blev adopterad till Sverige. Familjen på tre personer sover på ett pensionat ett par gator härifrån. Tillsammans ska de hitta tillbaka till flickans rötter. Resultatet ska ni sedan kunna få se i regi av Studiefrämjandet och Adoptionscentrum.

Syster-yster och Jonte-ponte åkte hem efter en resa till bland annat dammbygget i Bíobíofloden. Med var också en annan UBV-volontär, Linn. Sammanhängande reportage med de nödvändigaste detaljerna - för historien är lång och komplicerad - kommer i nästa nummer av tidskriften Latinamerika.
   Vi åkte dig i en skramlig buss och jag var faktiskt rädd för att dö när vi svajande åkte upp och nedför bergen intill floden Bíobío som inte alls är så där jädra stor i jämfört med lugna kastrerade utbyggda Dalälven men den chilenska kamraten studsar fortfarande friskt och är iskall och ren.
    Sedan är det som vanligt en avvägning. Är jag där som turist, som journalist, som UBV-volontär, kamrat eller rent av jourhavande medmänniska? Det finns så mycket konflikter i denna dal mellan olika indiangrupper, volontärer och miljöorganisationer så på så sätt är vinnaren redan det spanska energibolaget Endesa, tills för ett par år sedan ägt av privatpersoner kopplade till den chilenska militären.
    Vi campade. Vi pratade. Vi iakttog. Vi kände efter. Vi badade. Vi fick ett tält förstört och delar av maten stulen av troligtvis en hund (kanske en bergspuma!!!). Vi spelade fotboll, jag i förd en EZLN-tröja, så som de utpekade *hemska* förebilderna i mexikanska zapatistgerillan.
    Att sitta i den rökiga stugan som tillhör gamla Berta, få frukost som ett litet barn och närmast bli undervisad om ursprungsbefolkningen mapuche-pehuenche, det är svårt att förmedla. Åk gärna dig och bilda dig en uppfattning om denna den största och viktigaste miljö- och etniska konflikten i dag i Chile. Fast, det underlättar om du har vana av centralamerikanska djungelbussar.

Om detta och liknande berättar jag för övrigt i Reflex i Sveriges Radio P4 Kronoberg en gång i månaden under ett cirkus sju minuter lång telefonsamtal. För dig som är kronobergare...

Så stod jag där på dagen för Kristallnatten, i förd kostym bredvid koordinatörskan Lillemor under ett uppspänt soltak och bakom karabinjärchefen respektive arméchefen och undrade hur fan det här gick till.
    Vi var inbjudna att delta när mosaiska församlingen invigde ett minnesmonument över Raoul Wallenberg som ju hjälpte flera tusen judar att fly undan Hitlertyskland, innan han själv försvann i det totalitära Sovjet som lidit av att 20 miljoner ädla socialister och vanliga medborgare fått sätta livet till under naziockupationen.
    Många många ord om solidaritet, den lilla människans ädelmod och behovet att stå upp mot diktaturen och för mänskliga rättigheter. Uttalade av såväl representerande svenskar, chilenare som internationella judar. Så nära man kunde komma utan att själv nämna Pinochetdiktaturen, som kändes rätt närvarande. Särskilt med tanke på 1973 års ambassadör Hans Edelstam som tog initiativet bland övriga passiva västnationer och räddade undan tusentals chilenska aktivister från terrorn och som mitt under militärens attack mot Kubas ambassad ställer sig utanför grinden framför tanksen och skriker: - Jag är Sveriges ambassadör och härmed tar jag Kubas ambassad under svenskt beskydd. Ja jävlar vilken kille.
   "Ska vi kasta en liten sten på dom" viskade koordinatörskan och syften på militärerna framför oss och som jag är övertygad om lyckades utmärkt särskilja denna aktivitet och anklagelserna om de fruktansvärda brotten under militärjuntan och vars högsta ansvarige är Pinochet, till slut gripen utomlands i varje fall.
    "Nja" sa jag, och så åkte vi till ambassaden och minglade och sedan tillbaka till våra små samarbetsorganisationer för att fortsätta att långsamt försöka skapa ett rättvisare och bättre Chile.

cha,

====================================================================
Mattias Bengtsson, Enrique Richard 3344, Ñuñoa, SANTIAGO de Chile
Telefon: +56-2-779 32 09, UBV fax: 209 43 44, ICQ: 10843721
http://www.ubv.se

Resebrev • Fotografier • Byrålådedikter • Artiklar • Länkar • Eposta mig
Mattias Bengtsson, Enrique Richard 3344, Ñuñoa, SANTIAGO de Chile,
+56–(0)2–779 32 09, 209 43 44 (fax), matte.bson@usa.net,http://surf.to/Matte_Bson