V a r d a g   m e d   j o r d s k a l v   o c h   m i l j ö v å r d

RESEBREV MATTIAS I CHILE
#4, 4 augusti 1998
--------------------------------------------------------------------------
Svara gärna på denna epost, ditt svar går bara till mig. Eller skriv ett
nytt, eget brev...
==========================================================================

Vardagen har börjat. Mitt första veckolånga landgruppsmöte för två veckor sedan i La Serena blev slutet på min två månader långa introduktion med språk, studiebesök och mjukstart i min samarbetsorganisation Casa Ecológica.
    Jag har också upplevt mitt första jordskalv med 5 på den tolvgradiga Richterskalan, precis som en sång med Einstürzende Neubaten och min kod till Minuten-kortet. Ett sådant kommer ungefär en gång om året, mindre
småskalv oftare.
    Jag vaknade tre på natten av att allt började skaka. Jag låg i sängen och formligen hoppade. Först blev jag naturligtvis skraj men sedan gjorde UBV:s långa föreberedelsekurs med gruppsamtal och dramaövningar sitt: Det skakar. Aha, det är ett jordskalv. Jag befinner mig i Latinamerika och här finns allt från jordskalv och krig till svält och fruktansvärda orättvisor. Alltså ingen anledning att drabbas av panik!
    Så när klimax kom med några sekunder då det verkligen skakade till och sedan efterdyningarna av det en minut långa skalvet följdes av ljudet av minst en miljon bil- och tjuvlarm och skällande hundar, lade jag mig på sidan och somnade om omedelbart.
    Sedan har jag lärt mig att man faktiskt ska låsa upp ytterdörren och ställa sig i dörröppningen så man dels är skyddad och dels inte blir instängd och så stänga av gaskranar med mera. Ambassaden har också en organiserad plan om hur svenskarna i landet ska ringa till vissa kontaktpersoner och rapportera vid en riktig jordbävning.
    I detta skalv med 6 i epicentrum i Papudo vid kusten nordväst om Santiago dog bara två personer i hjärtattack, ett antal skadades sig när de sprang och föll och inga nämnvärda materiella skador rapporterades, trots att kvällstidningarna kallade det för Terror-natten, Noche de Terror. Känns hetsen och uppförstoringarna igen?

Vardagen har också inneburit att jag vanligtvis befinner mig på Casa Ecológica vardagar mellan halv tio och sex.
    Miljöhuset jobbar med förebyggande miljövård och verksamheten kom igång på allvar 1992 då trähuset med grupprum, bibliotek, kontor och samlingslokal med en jättemodell över kommunen Estación Central och dess miljöproblem stod klart.
    Fast ursprunget finns i ett lokalt encuentro, möte, som organiserades under diktaturens sista år, 1990, som en del av motståndet. Kapitalistisk militärjunta skapar inte bara rädsla och förstärkta klassklyftor utan också eploatering av såväl människor, djur och miljö med förstörd luft, sopor och råttor som tydligaste farsoten i bostadsområdena med fattiga och lägre medelklass.
    Casa Ecológica vill göra folk i allmänhet medvetna och till en del av lösningen av sociala och miljörelaterade problem.
    Så man ordnar kurser och utbildningar för barn, vuxna, studenter, arbetare, hemmafruar och monitores - till kommunen anmälda och visst avlönade representanter för bostadsområdena - i återvinning, alternativ teknik, ekologi, papperstillverkning med mera för att höja kunskapen hos folk. Och så har man aerobic, gitarrspel, matlagning och annat för att dra in lite hyrespengar och deltagaravgifter.
     Två anställda finns, Roxana och Jorge, samt en mängd idellt arbetande personer.

Casa Ecológica är den del av verksamheten under den enskilda miljöorganisationen IEP, Instituto de Ecologíca Política, dit jag har börjat följa med på samordningsmöten.
    Det är mycket möten. Bland annat med en grupp som tar fram ett ekologistk studiematerial, i samarbete med miljöinriktade utbildningsinstitutet Gylania, där jag också börjat vara med. Starten blev att fara runt i Santiago och plåta komposter, stormarknader, den dålig sophanteringen, grönsaksmarknaden och skillnaden hemma i soppåsen mellan att handla mycket inplastad och färdig mat istället för råvaror, hemtagna i egen kasse. Ingen lätt uppgift i plastpåsarnas paradis Chile, där skolungdomar står och packar ens påse i varje liten småbutik mot drickspengar och lägger tre grejer i varje plastpåse och gärna dubbla sådana.

Nåväl, och mitt i detta ska jag hitta några arbetsuppgifter som att exempelvis göra Casa Ecológica bättre på att dokumentera och informera om sin verksamhet lokalt och utanför kommunen, exempelvis i bulletinform.

Mer om detta sedan. Det här är bara början på två år!
   Och för dig som blev orolig över att jag höll på att frysa ihjäl kan jag meddela att jag bytt lägenhet, eftersom en annan UBV-volontär har farit till Sverige på två månader. Så den här är mindre, inget tak som glappar, gas-estufan värmer upp snabbt och jag har både kvälls- och morgonsol. Datorskärmen är fortfarande halv men ja, jag ska laga den så jag kan spela Quake eller något annat intellektuellt för att koppla av vardagen. Eller gå och se någon mer amerikansk katastrof-film, här i Latinamerika finns ju både jordskalv och katastrofekonomi av internationella orsaker...

kram på dig!

           /m

==========================================================
Alltså grundinformation från mig till dig som inte ska hindra all övrig
kontakt via personlig epost, vykort, brev, fax - eller rent av besök!
    Slå på eller av genom att du skickar ett mejl till matte.bson@usa.net
    Om du vill får du gärna vidarebefodra brevet, skriva ut det och sätta
det på anslagstavlan i ditt kollektiv, läsa upp i din fackförening eller ge
till någon annan Latinamerika-intresserad.
==========================================================
Mattias Bengtsson, matte.bson@usa.net, ICQ: 10843721
c/o UBV, Enrique Richard 3344, Ñuñoa  SANTIAGO Chile
00956-2-209 43 44 +fax, ubvchile@reuna.cl
                                                      @@@@@@@@@@
                          @@@@@@@@@@@@               @@@@@ @@@@
                      @@@@@@@@@@@@@@@@@@@@               @@@ @@
                   @@@@@@@            @@@@@@@          @@@@  @@
                 @@@@@                    @@@@@       @@@    @@
               @@@@@                        @@@@@   @@@
              @@@@                            @@@@@@@@
             @@@              @@                @@@@
            @@@             @@@@               @@@@@
           @@@            @@@ @@             @@@  @@@
           @@@          @@@   @@            @@@   @@@
          @@@          @@     @@          @@@      @@@
          @@@        @@@      @@        @@@        @@@
          @@@      @@@        @@       @@          @@@
          @@@    @@@          @@     @@@           @@@
          @@@  @@@            @@   @@@             @@@
           @@@@@              @@  @@              @@@
           @@@                @@@@@               @@@
 @@@     @@@@@@               @@@                @@@
   @@@  @@   @@@                                @@@
     @@@@     @@@@                            @@@@
    @@@@@      @@@@@                        @@@@@
  @@@   @@@      @@@@@                    @@@@@
@@@       @@@      @@@@@@@            @@@@@@@
                      @@@@@@@@@@@@@@@@@@@@
                          @@@@@@@@@@@@
 
Ego - sacada por su mamá... ResebrevFotografierByrålådedikterArtiklarLänkarEposta mig
Mattias Bengtsson, Enrique Richard 3344, Ñuñoa, SANTIAGO de Chile,
+56–(0)2–779 32 09, 209 43 44 (fax), matte.bson@usa.net,http://surf.to/Matte_Bson
La Mano, 1998, Estocolmo

1