K a l l t   t r o t s   f o t b o l l s f e b e r

RESEBREV MATTIAS I CHILE
#3, 7 juli 1998
--------------------------------------------------------------------------
Svara gärna på detta resebrev, ditt svar går bara till mig. Eller skriv ett
nytt eget brev som jag kan svara på...
==========================================================================

Hej vännen, jag sitter med mössa och luffarvantar inomhus och jag ser min andedräkt när jag andas ut. Min bildskärm till datorn har spruckit så jag ser bara hälften av eposten, Chile är utslaget ur fotbolls-VM och jag mår toppen.

För en månad sedan kom jag till Santiago och nu har jag bytt mitt 22-våningslägenhet i tornet mot en dragig kall jävla lägenhet i Bella Vista som är stans kulturella högborg. Så jag skulle väl kunna kalla lägenheten för konstnärslya.
     Här bor Lillemor som farit till Sverige på ett utbyte plus semester sex veckor tillsammans med två chilenare, en traditionell keramiker och en dansare/poet/musiker med aymara-ursprung. Så jag passar hennes fönster som inte går att stänga, trappa som håller på att falla ihop och gas i brännaren som tar slut utan att värma upp nämnvärt och det känns trevligt att kunna bjuda hem nya bekantskaper, vilket skedde skedde halv sju på morgonen i lördags då vi kom hem från disko, två mil utanför stan och för de andra väntade ytterligare en timme till sina poblaciones, alltså bostadsområden där de flesta bor och som av staten klassats som fattiga eller extremt fattiga. Det är för övrigt i en sådan stadsdelskommun, Estación Central, som mitt Casa Ecológica ligger.

Jag såg, ståendes vid ett skyltfönster tillsammans med 50 andra personer, Brasilien för tredje eller fjärde gången i ordningen med nöd och näppe krångla sig vidare till nästa omgång, nu VM-final. Chile förlorade dock klart med 4-1, eftersom brassarna är oslagbara i sina fasta situationer, som en amatörkommentator/bajenfans/djurvän i Stockholm uttryckte sig.
    Det var ändå fest när chilenska landslaget kom hem, eftersom Chile inte på 36 år tagit sig vidare till andra omgången. Och här är inte fotboll fotboll, det är liv, död, politik, alienation och mycket mer. De två senaste mästerskapen har Chile varit en militärdiktatur; inga fans har rest till matcherna och hysterien har varit måttlig. Nu på TV-sändningarna direkt från Paris har jag sett ett otal norska, svenska, tyska, franska och så vidare exilchilenare intervjuas: Olé olé olé olé, Chile - CHILE!
    Nu har folk fått - och velat heja fram sitt lag. Och landslaget lyckades, relativt sätt. Tiotusentals väntade på flygplatsen, två dog under firandena och när los carabineros/pacos, polisen/snuten, bestämde sig för att röja innercentrum efter kvalificeringen mot Kamerun så greps 250 personer och 50 skadades i den timslånga attacken med tårgas, vattenkanoner och hundar/hästar.
    Jag tog på mig min mesiga fotoväst och tog ett par rullar för säkerhets skull åt tidningen Latinamerika. Det kändes vant och säkert men samtidigt mycket skört och bräckligt. Någon skar upp min väska, tjogtals med skolungdomar började tigga pengar, jag blev omringad av lyckliga fotbollsfans och jag vågade plötsligt tilltala med poliserna i sina skottsäkra västar.

Jag fortsätter ha spanska ett par dagar i veckan, jag och den andra nya volontären Anna har gjort ett antal studiebesök på miljöorganisationer, indiansammanslutningar och statliga initiativ mot fattigdom och flera nya chilenska vänner har lagt ned tid på att visa mig runt i stan, på museer, ekologiska skolor och som jag skrev innan: raggardiskotet på landet...

Annars så har jag tagit till vara på tre av de hundratals goda råd som jag fick innan jag for:
* Tvätta händerna ofta
* Sov och ät mycket och bra
* Ta med ett par personliga grejer och gör bizarra grejer som du är van vid.

Så jag sover i min nattskjorta, väntar på morgonrocken som kommer i container i september och har spelat flipper och gått på amerikansk actionfilm på bio ett par gånger. Det går inte att komma ifrån att vara UBV-volontär är ett mer dygnet-runt-yrke än att vara lokalredaktör i Borlänge. Fast får inte jag dansa och ha lite kul så är inte det här min antiimperialism; för att travestera Emma Goldman lite.

Kram och ha det bra, berätta gärna om du tyckte detta brev gick att läsa hela vägen.

           /m

Alltså grundinformation från mig till dig som inte ska hindra all övrig
kontakt via personlig epost, vykort, brev, fax - eller rent av besök!
    Slå på eller av genom att du skickar ett mejl till matte.bson@usa.net
  Om du vill får du gärna vidarebefodra brevet, skriva ut det och sätta
det på anslagstavlan i ditt kollektiv eller ge det till någon annan Latinamerika-intresserad.
===========================================================================
Mattias Bengtsson, matte.bson@usa.net, ICQ: 10843721
c/o UBV, Enrique Richard 3344, Ñuñoa  SANTIAGO Chile
00956-2-209 43 44 +fax, ubvchile@reuna.cl

’’UBV är en antiimperialistisk volentärorganisation, som genom
solidaritetsarbete skall verka för en social förändring till förmån för de kulturellt, politiskt och ekonomiskt förtryckta klasserna i Latinamerika.’’
 

Resebrev • Fotografier • Byrålådedikter • Artiklar • Länkar • Eposta mig Mattias Bengtsson, Enrique Richard 3344, Ñuñoa, SANTIAGO de Chile, +56–(0)2–779 32 09, 209 43 44 (fax), matte.bson@usa.net,http://surf.to/Matte_Bson