B l a n d   l o p p o r   o c h   a k t i v i s t e r  i  V a l p o

RESEBREV MATTIAS I CHILE
#2, 9 juni 1998
--------------------------------------------------------------------------
Svara gärna på detta resebrev, ditt svar går bara till mig. Eller skriv ett
nytt eget brev som jag kan svara på...
===========================================================================

Sitter högst upp på 22 våningen i ett *torre*, ett torn alltså, och det känns som att sitta i en nyss utvädrad sommarstuga intill en motorväg. Även om man bygger nytt så anser chilenarna uppebarligen att de där två månaderna av vinterkyla bara är att lida sig igenom, i väntan på de övriga varma årstiderna. Centralvärme är det inte tal om och englasfönstren är isolerade så att skillnaden - gentemot det ständiga trafikbullret från Santiagos huvudgata Alameda - är hårfin med öppna eller stängda fönster.
    Hade det inte hunnit bli kväll så hade det redan snötäckta *La Cordillera*, bergskedjan, synts några kilometer bort och som markerar en gräns mot den ständigt växande fem miljoners huvudstaden. Bara topparna alltså, för luftföroreningarna och just typografin skapar ett ständigt inversionslock av smog, från marken och några hundra meter upp i den så kallade luften.
    Familjen jag skulle bott i under dessa tre språk- och introduktionsveckor var fulltecknad så jag hamnade hos deras grannes kusin som flyttat tillbaka till Tyskland och lämnat sin lägenhet med marmorhiss, portvakt istället för porttelefon och en nyttig illasmakande inblick för en antiimperialistisk svensk volontär i landet Chile, där två tiondelar av befolkningen tar hand om en tredjedel av inkomsterna. Enligt officiellt statistik.

Valparaíso klarades nästan av utan loppbett. Fast på tredje veckan bättrade sig de eller så hade de laddat upp sig i sovsäcken för då anföll hela nybyggarkolonien och lämnat kliande röda bett efter sig, gärna där det är lite varmt på människokroppen.
    Annars verkade hamnstaden Valparaíso - som med rikemansförorten Vina del Mar har en miljon invånare - ha småstadssympton. Eller så känner alla aktivister varandra. Nästan alla jag mötte, återvända Sverige-chilenare eller inte, höll på med teater i ungdomsgrupper, var universitetsutbildade men jobbade ideellt högst upp på de kullar där några av landets två miljoner extremt fattiga bor, jobbade i grannskapsföreningar, demonstrerade mot universitetsförsämringar, sände illegal radio comunitaria, gjorde bulletiner eller höll på med hantverk och dessutom kände till varandra.
   Det sistnämnda förknippar jag inte med politiskt aktiva men faktum är att de flesta jag mötte som penningmässigt överlevde på att göra ringar, läder- och emaljsmycken eller sålde tygtryck var aktiva eller tidigare aktiva kommunister.
   I Chile går eller i alla fall gick kultur som teater, musik och traditionellt hantverk hand i hand med politisk kamp.

I alla fall så lärde jag mig säkert något av två veckors språkundervisning hemma hos ett par som fann sin flyktplats i Tyskland under diktaturens 17 år. Fast mer lärde jag mig om hur en UBV-volontär, som Ia och Helena i Valparaíso, skulle kunna jobba. Och att det bland de desillusionerade arbetsnarkomaner och konsumtionsgalningar som det chilenska folket tycks utgöras av finns också kämpande lokalt arbetande människor med visioner, som i det kollektiv jag bodde i på kullen *Mariposa*.
   Om jag tillsammans med några sådana finner på något bra sätt att utnyttja mina två år här i landet får jag se till kommande resebrev. På lördag ska jag i alla fall till min basorganisation *La Casa Ecologíca* första gången.
    Och den här veckan kan äntligen fotbollsfebern som pågått under min första månad kulminera i matchen mot Italien på torsdag och alla omotiverade nyhetsinlag som toppar tv-programmen bli berättigade...

           /m

===========================================================================
Alltså grundinformation från mig till dig som inte ska hindra all övrig
kontakt via personlig epost, vykort, brev, fax - eller rent av besök!
    Slå på eller av genom att du skickar ett mejl till matte.bson@usa.net
  Om du vill får du gärna vidarebefodra brevet, skriva ut det och sätta
det på anslagstavlan i ditt kollektiv eller ge det till någon annan Latinamerika-intresserad.
===========================================================================
Mattias Bengtsson, matte.bson@usa.net, ICQ: 10843721
c/o UBV, Enrique Richard 3344, Ñuñoa  SANTIAGO Chile
00956-2-209 43 44 +fax, ubvchile@reuna.cl
 
Ego - sacada por su mamá... ResebrevFotografierByrålådedikterArtiklarLänkarEposta mig
Mattias Bengtsson, Enrique Richard 3344, Ñuñoa, SANTIAGO de Chile,
+56–(0)2–779 32 09, 209 43 44 (fax), matte.bson@usa.net,http://surf.to/Matte_Bson
La Mano, 1998, Estocolmo

1