Modellen är nästan färdigbyggd när man köper den och det krävs bara några kvällars jobb för att få den i luften. Det är tyvärr också en del nackdelar med färdigbyggda plan, det är till exempel svårt att bygga om dem så att de blir lättare. Låg vikt är av vikt (!) när man flyger med elektricitet. Delarnas kvalitet var hyfsad men klädseln var ganska kass. Den hängde som en gammal presenning och var jättesvår att få hyfsat slät. Vingens anfallsvinkel var också lite underlig, ca -2 grader (-4 för vingens undersida). Jag använda alla byggsatsens delar utom tank (förstås), plastlinkarna och nosstället. Jag tyckte att linkarna verkade lite spröda så jag använde några i metall som jag hade liggande i verkstan.
För att spara vikt och luftmotstånd tog jag bort nosstället och flyttade fram huvudstället. En liten nylonskiva får göra tjänst som sporre. Höjdroderservot och sidroderservot monterades bakom bakre vingspantet för att ge lite mera utrymme för batterierna. Jag ville ha så stor frihet som möjligt att flytta ackarna för att ändra tyngdpunktsläget. Mottagaren är fästad med kardborrband på kroppsidan och mottagaracken på golvet. Fartreglaget sitter med kardborrband på en balsabit som monterats över sidofönstret. Motoracken, eller rättare ackarna 2x7 SANYO SCRC i serie, är monterade med (du gissade rätt) kardborrband på nedre delen av sidan och på golvet.
Motorn är fastskruvad i ett plywoodspant som skruvats fast i motorbocken och två små extra träklossar. Bakre lagerhuset på motorn sticker in i ett hål i motorspantet. Kylluft leds in under motorn och in i kroppen, den släpps ut på ovansidan bakom vingen.
Med ackarna monterade som på bilden ligger tyngdpunkten på rekommenderade stället. Jag har nu flyttat ackarna bakåt för att få bättre flygegenskaper, i början var planet mycket framtungt. Tp ligger nu 15 - 20 mm bakom den ursprungliga placeringen
Jag har flugit min Skyward mer än hundra gånger och längsta flygningarna har varit tretton minuter. Svårigheten med att flyga länge är att hitta rätt gaspådrag så att modellen håller höjd med minsta möjliga effekt.
Normala flygningar, dvs med lite rollar, loopar och snabba förbiflygningar, blir ca 7 minuter långa. Men, om jag flyger på fullgas hela tiden blir flygtiden bara 2-3 minuter. Då går det stiga nästan vertikalt!
Några data: spännvidd 160 cm, vingyta 47dm2, längd 113 cm.
Delarnas vikt: vinge 0,5 kg, kropp 0,6 kg, stabbe och fena 0,2 kg, hjulställ och diverse 0,2 kg.
Totalvikt: 2,9 kg
Motor: Plettenberg HP320/25/6 (HP320K/6), ca 500 watt
Fartreglage: Sommerauer Fuzzy 60, 30 celler och 60 A
Ackar: 14 Sanyo SCRC
Propeller: Aeronaut 12x7 med +5 graders nav (fällbar), Falco 11,5x7 (fällbar), Kyosho 11x8 och 11x9, Master Airscrew Scimitar 11x8 och APC 11x8. Aeronaut och Falco ger bäst flygtid och prestanda, kanske på grund av att kolfiberbladen är väldigt tunna och styva.
En vanlig kommentar bland åskådare är "det märks ju inte att den är elektrisk". Planet flyger som en trainer, vilket den ju faktiskt är tänkt att vara. Jag har tätat alla roderspalter och ökat utslagen mycket för att få den som jag vill. För att få bättre flygegenskaper har jag höjt upp framkanten på vingen ca 5 mm. Det innebär att vingens vinkel mot stabben nu är cirka noll grader.
Om du tänker prova SKYWARD 40 ARF vill jag komma med ett par förslag. För det första bör du starkt överväga att byta ut ståltråden i landningsstället mot riktig pianotråd. Det medföljande stället är så mjukt att planet får hemska vägegenskaper. Dessutom måste man böja tillbaka hjulen efter varje flygning. Det andra som bör bytas, om man har tid och ork, är klädseln. Fabriksklädseln är mycket sladdrig och bidrar inte med styrka till modellen. Den är inte speciellt snygg heller. För min del blir nog detta en del av vinterns projekt.
Till Skyward 40, nu ännu bättre
This page hosted by 
Get your own Free Home Page