FORNTID
7000 f Kr: Inlandsisen från den senaste istiden hade kommit till trakterna av Umeå i sin lånsamma process med att dra sig tillbaka. Ismassorna hade tryckt ned den nuvarande landytan hundratals meter under havsnivån men älven hade överlevt istiden.
3000–2000 f Kr: Dåtida jägare ristade in älgar och människofigurer i Truthällorna nedanför Norrfors. Hällristningarna återupptäcktes 1984 av en grupp arkeologistuderande.
2000 f Kr: Landet hade stigit så mycket att Norrforsens vattenmassor dånade ned i en smal havsvik. Oväsendet från älven beskrevs senare med verbet uma, och här finns ursprunget till såväl älvsnamnet som ortsnamnet Umeå.
1000 f Kr: Bronsålder. Flera boplatser fanns längs den dåvarande havsstranden mellan nuvarande Norrfors och Backen. Klimatet var mildare än nu och människorna kunde odla korn och vete i de lätta och väldränerade jordarna. Älg och bäver kunde jagas i inlandet.
500 f Kr: Järnåldern hade börjat och klimatet blev allt kallare. Granen hade trängt ut ädellövskogen. Befolkningen hade till stor del återgått till jakt och fiske.
500 e Kr: Människorna i kustlandet vid nuvarande Backen började på nytt odla jorden. Bondebefolkningen röjde för åkrar och betesmarker.
1000: Det nuvarande centrala Umeå låg fortfarande under havsytan. Dagens högt belägna stadsdelar, som Berghem och Mariehem, låg som öar i havet. På öarna i kustlandet fanns gravrösen ända sedan bronsåldern.
UMEÅ BLIR STAD
RYSSEN KOMMER!
1800-TALET
DET MODERNA UMEÅ

Umeås hemsida