4 –7 –5
Det fortsatte att snöa ymmigt på morgonen. Därför var det skönt att träda in i grottsystemet. Vi började att söka igenom bottenvåningen efter dolda dörrar men utan resultat. På eftermiddagen upptäckte Thynie en skjutbar vägg i de fyra pelarnas sal. Med gemensamma krafter lyckades vi dra fram en öppning stor nog för att klämma sig igenom. Bakom uppenbarade sig en stor sal där vi fann åtta stycken konstruktioner av tyg, läderremmar och bambustammar. Konstruktionerna kunde liknas vid fladdermusvingar. Ett av rummets väggar täcktes av målningar som tycktes avbilda landskapet utanför avsatsen. Där fanns också en påmålad portal med en oerhört detaljerad och mästerligt utförd landskapsbild. Jag ville gärna tro att detta måste vara en magisk portal till en annan plats men mina vänner misstrodde mig.

4 –7 –6
Det har äntligen slutat att snöa men marken är nu mjuk och lerig. På morgonen möter jag en oerhört exalterad Kokor och han berättar för oss alla om en mycket tydlig dröm som han haft under natten. Han är säker på att det har att göra med det svärd som vi fann hör förut. Vid lunch kommer ett bud från Hazard Fort. De vill att alla tillgängliga stridsmän skall bege sig till fortet. De har gjort en viktig upptäckt.

4 –7 –7
På eftermiddagen samlades alla utanför byhuset och vi fick information om vad som hänt. Dels berättade de om oroväckande nyheter fån norr. Det verkar som det har dykt upp en ny grupp av välorganiserade Broos. De kallar sig för Djävulsbarnen och tros ha sitt läger vid Demon Plateau. Det meddelades om att det planeras en expedition till Poisonthorn alverna för att undersöka en eventuell allians. Den viktigaste nyheten var dock att en bonde av en slump hade upptäckt vad som verkar vara ett tidigare okänt tunnelsystem mitt under byn. Byrådet vill kartlägga vad detta är för något och om det utgör en fara för oss alla. Vi anmälde oss genast som frivilliga för att söka igenom tunnlarna.

4 –8 –1
Vi tillhörde den fjärde gruppen av totalt sex. Efter ett par timmar av kartläggning av ett häpnadsväckande virrvarr av cirkelrunda gångar som tycktes gå åt alla vädersträck, horisontellt och vertikallt. Ibland genom berget men också genom jord, sten, rötter, grus och sand där något slags mystisk byggnadsmaterial används för gångarna var som av cement men luktade surt och gav oss alla en bultande huvudvärk och vissa av oss till och med så pass obehag och illamående att de måste ta sig upp till den friska luften där de snabbt kom till sans igen. Ingen kunde förstå logiken i dessa gångar. Vi var ofta tvungna att hissa oss ner medelst rep där en gång vertikallt bröt igenom en passage. Det var först sent på eftermiddagen som vår grupp fann något som kunde vara ett tempel av något slag. Det var en så pass bred passage att det kunde beskrivas som en sal. Men rummet var avgränsat av en kraftig mörker formel för våra facklor lyste inte upp mer än vad en eldsticka eller en eldfluga gör.

Men Thynie ville vara karsk och drog dumdristigt rakt in i mörkret emedan vi andra var mera försiktiga väl medvetna om att mörkret hava ett syfte nämligen att dölja den riktiga faran. Thynie upptäckte snart att vår misstanke var befogad när han fann sig bokstavligen snärjd i fiendens nät samtidigt som vämjeliga varelser liknande gigantiska insekter gick till attack.

Han undslapp dock fällan med endast sin sårade självkänsla. För med några snabba hugg gjorde jag honom fri och högg sen med friskt mod in på varelserna. De blev dock tillslut för många för oss och vi fick dra oss tillbaka. Krarshttiderna som jag senare fick reda på att de hette, kom från alla möjliga vrår och mannskapet samlades återigen uppe vid ytan och präster och lorder samlades för att med gemensamma krafter sköta försvaret.

5 - 1 - 1
Under hela dagen rensades åter tunnelsystemet och templet renades från det onda. Folket blockerade gångarna med sten eller magi samt att vatten från floden användes för att sätta tunnlarna under vatten.