4 – 1 - 2
Idag blev vi inkallade till byhuset för att få vårt initieringsuppdrag. Vi blev
beordrade att spana av området mellan Fort Wrath och Fort Hazard och sedan avrapportera
till byrådet. Vi informerades om Farnhans expedition S.T 1599. Hur de gav många gåvor
till Broo kungen och att de fick eskort och guidning av Broos.
4 – 3 - 1
Äntligen har vi lämnat Old Fort Wolf. Vi färdas i en karavan på fyra stora tunga
vagnar ledda av Adolphus och 20 välbeväpnade vakter. Jag inser snart att karavanen är
under uppsikt av alver.
4 – 3 – 2
Vi inträder i Illands. Alverna verkar ha dragit sig undan. Istället misstänker vi att
det nu är Broos som bevakar vår färd. På vår vänstra sida har vi Ashflats. Jag har
verkligen fascinerats av denna synen. Området är vidsträckt och fullständigt platt och
konturlöst. Jag har inte sett skymten av djurliv åt det hållet, inte ens fåglarna
vågar sig ut över dess sjuka svartgråa yta.
Strax innan skymningen anländer vi till Dorastor Inn och vi installerar oss i en
sovsal. Dorastor Inn består av ett två våningar högt stenhus som är ihopbyggt med en
murinhägnad gård. Thynie och Hrautar ville gärna titta närmare på
Ashflat och jag följde med. Vi vandrade ner till den tydligt avtecknade kanten och
spanade ut över området. Thynie gick t.om ut ett par steg för att kolla
hållfastheten men efter att han konstaterat att det var geggigt vände han tillbaks.
Hrautar kände dock snart närvaro av kaos och strax därpå fick vi syn på en större
grupp av Broos på andra sidan av Sweetwater. Vi fann det för gott att skyndsamt
återvända till Dorastor Inn. Efter en välsmakande middag blev vi informerade om de
regler som gäller vid det kommande besöket på Fort Wrath. Det var huvudsakligen tre
saker vi var tvungna att lyda.
- Passera inte spökskelettet ????
- Handla inte med några andra än Skriek, Man-slime och Razalkarg.
- Alla måste ge en magisk artifakt till kungen.
4 – 3 – 3
Förmiddagen var lugn. Vid lunchtid följer en större grupp av Broos oss på avstånd. Kokor
noterade med bestörtning att flera av dessa bar döds och sanningsrunor på sina
rustningar. Jag har aldrig sett sådana väldresserade bestar tidigare. Truppen bar
kortsvärd eller tvåhandssvärd samt bar hauberk av ringbrynja eller brigantin. Allt
eftersom vi närmade oss Fort Wrath såg vi fler av dessa bestar. De drog sig alltid undan
när karavanen kom dem allt för nära. Hrautar testade sin känsliga näsa för kaos på
en av de Humakt teckande djuren men berättade förvånat till mig att han ej kände
någon kaos närvaro. Han såg mycket bekymrad ut ett bra tag framöver. Vi anlände till
Fort Wrath sent på eftermiddagen.
Fortet visade sig vara ett byliknande samhälle av skjul. Vi blev inkvarterade i en sal
med varsin bädd med tillgång till skinn och filtar. Vi fick omedelbart träffa
Man–Slime och överräckte våra gåvor. Vi framförde också vårt ovanliga
önskemål om att få lämna karavanen och få fri passage österut samt överlämnade
några extra gåvor till kungen. Man-Slime tog en potion för sig själv för att
framföra vårt önskemål till kungen.
Senare på kvällen fick vi en inbjudan för audiens till självaste kung Razalkarg.
Thynie förde vår talan men fick sig en läxa av kungen och talade sen till vår
bestörtning helt öppet till kungen som om Razalkarg kontrollerade dennes tunga. Kungens
makt är värd all beundran och allra minst fruktan. Värt att notera är att man skall
undvika att spilla i hans närvaro – detta är blodigt allvar vilket en av hans
tjänare fick veta innan han dog inför våra ögon.
Kokor fick sin misstanke bekräftad i det att kungen har Humakti i sin livvakt. För
att avsluta dagens rapport – Kungen gick med på vår önskan men bara under den
premissen att vi åtföljs av guider och vakter under ledning av Man-Slime.
4 – 3 – 4
Vår eskort består av 10 stycken Broo Humakti från kungens egna garde samt 2 guider. Man
–Slime är ledare för gruppen. Första dagen på vår färd går till vår
förvåning först tillbaka norröver ända bort till Sweetwater.
4 – 3 – 5
Händelselös dag. Vår färd fortsätter norröver.
4 – 3 – 6
Under den första delen av dagen fortsätter vi norrut med Ashflat på vår högra flank.
En av broo guiderna kom fram till mig och visade upp bit metallskrot som han hittat i
Ashflats dy. Han undrade om jag var intresserad av byteshandel. Vi kunde inte identifiera
föremålet men Hrautar såg att det var magiskt. Emrok kände av dåliga energier från
föremålet så vi avstod från handel. Dessutom ville vi inte bryta mot den 3e regeln.
Idag fick vi vår första känning av kaos smittade växter. Emroks häst blev angripen
av en okänd växt som sköt iväg taggar. Hästen stegrade sig och Emrok föll av hästen
och slog sig illa. Hästen avled en kort stund senare i svåra plågor. Lite senare på
eftermiddagen gick vi in i vår första strid när plötsligt en av våra spanare kom
tillbakarusandes och skrek upphetsat. Man-Slime organiserade snabbt upp sina krigare och
strax därpå uppenbarade sig en extremt stor Pumpaman med långa tentakler till armar.
Striden var dock snabbt över och vi imponerades stort av truppens effektivitet i strid.
Ingen av de våra tog några skador.
4 –3 – 7
Ytterligare en växt attackerade oss idag. Attacken kom överraskande när plötsligt
Hrautars häst blev angripen av tentakler. Våra stormbröder Emrok och Hrautar gjorde
dock saken kort med den sega plantan. Jag hade aldrig sett något liknande och studerade
den noga. Jag döpte den till Hrautarium Puré. Med sina tjocka kraftfulla tentakler
fångar den in sitt byte och drar sen det stackars offret till dess mun. Jag kunde notera
att dess rotsystem verkade anpassat för förflyttning. Tyvärr var den kraftigt skadad
efter striden därav namnet Puré.
Idag såg vi vår första hjort. Trots intensiva försök till jakt blev lyckan noll Vi
fångade däremot lite småvilt vilket var gott som omväxling till vår torra färdkost.
Under natten försvann vår eskort under mystiska omständigheter. Det skedde under min
vakt. Jag noterade att våra vakter plötsligt drog sig ut från vårt läger. Jag trodde
de ville vara ifred för något slags överläggningar men de återvände aldrig. Jag
väckte de andra och vi höll vaksam vakt och undrade vad som stod på. Efter någon timme
hörde vi plötsligt skramlet av en batalj någonstans långt borta i nattmörkret. Snart
ebbade stridsljuden bort och blev allt mer avlägset för att slutligen tystna helt.
4 – 4 – 1
Efter en orolig natt blev det åter gryning. Vi spårade först upp platsen för bataljen
och synen som mötte oss var inte trevlig. En av våra Humaktvakter hängde uppe i ett
träd, helt uppfläkt och vi hittade jättelika fotspår. Vi förstod att Man-Slime och de
andra var på flykt. Vi tog beslutet att själva fördas mot sydöst men under stor
försiktighet.
Sent på eftermiddagen fick vi tydliga signaler om att vi befann oss i ett heligt
område med stor andeaktivitet. Vi fick ta en liten omväg för att undvika denna
potentiella fara. På natten iakttog vi hur ett jaktlag av främmande Broos drev en hjord
med hjortar framför sig. Vi höll oss gömda.
4 – 4 – 2
Under morgonen fann vi resterna av en fälld och slaktad hjort. Spåren runt omkring tydde
på en hög aktivitet av Broos. Vi fortsatte färden i ett landskap som blev allt
mer kuperat. Regnet öste ner och vi närmade oss Rotgrund. Min häst råkade trampa på
en växt som vid beröring skjuter iväg ett fröskott som fastnade på min hästs ben.
Jag plockade försiktigt av skottet och packade ner det i min packning. Hästen kunde
fortsätta sin färd men mot kvällen föll den i djup dvala. Stormbröderna blev djupt
misstänkta om att min häst blivit besmittat av kaos. Jag försökte protestera men
tillslut avlivade vi den stackars kraken.
4 – 4 – 3
På morgonen attackerades vårt läger av Skorpionmän. Men precis innan de nådde fram
till oss dök en mystisk figur upp till vår undsättning. Han var stor, ja, mycket
storväxt och verkade kunna ändra sin skepnad till något ödlelikande, , såsom en
muterad Dragonnewt. Han dödade snabbt och enkelt två av skorpionmännen och drev sen
resten på flykt. Han presenterade sig som Platemaster - fast han kunde ej minnas sitt
riktiga namn. Han sade sig vare en Humakti och att han led av en förbannelse i och med
att han ej fick åldras och dö. Han kunde inte heller lämna Dorastor. Vi var tacksamma
för den hjälp han givit oss och bjöd honom att göra oss sällskap under vårt
morgonmål. Han lämnades oss efter att han ätit. Vår färd fortsatte mot Rotgrund i
maklig takt.
4 – 4 – 4
Flodövergång. Vi slog ett rep över floden. Precis när vi tog över våra hästar och
packning blev vi attackerade av en grupp av vilda Broos. De gav oss inga större problem
men tyvärr förlorade vi en packåsna samt Kokors ridhäst. Vi var tvungna att
lämna en del proviant och packning. Ompackningen tog lite tid samt gjorde allas vår
börda lite tyngre. Regnet bara fortsätter att falla och vi är alla genomvåta in på
bara skinnet. Kokor hördes mumla något surt om Stormbröderna och att dessa barbarer
kommer att bli vår död. Stämningen var inte den bästa.
4 – 4 – 5
På morgonen upphörde äntligen regnet men luften kändes nu lite kyligare. Vår vandring
fortsatte. Allt eftersom dagen gick märkte vi att skogen blev glesare och hade mindre
undervegetation. På eftermiddagen kom vi fram till en mycket brant och hög ås. Efter
lite diskussioner beslöt vi oss för att bestiga åsen i skydd av några skogsdungar. På
toppen av åsen fick vi se en fascinerande syn. På andra sidan åsen såg vi en stor
skara av humanoider som sprang runt omkring en Brontosaurus. På ryggen av denna
gigantiska best fanns ett hus. Djuret rörde sig långsamt bort från oss, utefter åsens
längdriktning mot Tobros bergen. Humanoiderna verkade se till att besten fick föda hela
tiden eftersom de samlade ihop gräsbalar som de lade framför den.
På kvällen hände något ganska otroligt. Vi hörde hornstötar som långsamt rörde
sig rakt emot vårt läger utefter åsens krön. Vi fick intrycket av att det var något
slags jakt drev eftersom hornstötarna kom från flera håll utefter en bred front. Vi tog
skydd och försökte hålla oss så tysta som möjligt, men alas! Vi blev upptäckta och
plötsligt blev allt kolsvart omkring oss. Urk! Darkwall….. Det uppstod en lätt
förvirring medan vi retirerade bakåt för att komma ur det totala mörkret som
trollformeln gav. Sen såg vi det. Där stod en varelse, cirka 2.5 meter hög och med
långt svart hår, nitad läderrustning, stort svärd samt en kraftig båge. Det som var
mest skrämmande var att där stod sex stycken helt identiska varelser. En av dem ropade
ut – Ge er! Jag svarade att vi ville veta till vem vi skulle lägga ner våra vapen
för, men de svarade med tystnad. Jag tog då en chansning och åkallade i gudinnans namn
en Mindblast. Tyvärr blev resultatet noll. Någon kastade ett spjut men precis innan
spjutet skulle träffa sitt mål så försvann alla varelserna och vi hörde bara en hög
röst ropa ut – Ni otrogna!!
Thynie tog en lång spaningstur eftersom han ändå offrat en darkwalk precis
innan de försvann. Han var borta ända till gryningen men han kunde inte rapportera
något ovanligt.
4 – 4 – 6
Under större delen av dagen vandrade vi över en sparsamt beväxt hed utan att något
speciellt inträffade. På kvällen inträffade dock något väldigt intressant. Vi hade
slagit läger och Kokor hade vaktpasset när vi alla hörde ett växande muller och att
marken under oss plötsligt böljade som i vågor. Våra hästar gnäggade skräckslaget
och folk ramlade omkull av kraften. Därefter öppnade sig ett hål i marken alldeles vid
lägret varvid Hrautar föll ner i hålet. Han fick en lätt blessyr i benet men klarade
sig annars utan men. När det lugnade sig undersökte vi hålet. Till vår förvåning
fanns där en till synes nygrävd tunnel rakt igenom gråberget. Väggarna i tunneln var
varma att röra. Ännu mer förvånade blev vi när Hrautar upptäckte ett hålrum i
berget som verkade ha legat helt isolerat från ytan då där inte fanns någon synlig
ingång. Hålrummet hade legat oupptäckt ända tills ödet gjorde att vi fann det. Rummet
var rektangulärt och ca 20 m2. Centralt placerat i rummet fanns en altarliknande sten med
en metallkonstruktion ovanpå. Konstruktionen påminde om en utsträckt hand med spretande
fingrar. I denna hand fanns en svart kristall placerad. Kaufmann tittade lite närmare på
kristallen men när han nuddade den så ryckte han till och föll till marken. Han var
borta ett bra tag innan vi fick liv i honom.
Mina försiktiga observationer gav mig inga större ledtrådar till vare sig syfte
eller ursprung. Jag memorerade så mycket jag kunde av det pentagram som täckte golvet.
Vi var dock snart tvungna att utrymma rummet då Hrautar plötsligt kände en allt
starkare kaos känsla i tunneln utanför.
4 – 4 – 7
Vår färd fortsatte hela dagen utan att något speciellt inträffade.
4 – 5 – 1
Inget att rapportera förutom att vargar störde min nattro.
4 – 5 – 2
Vi färdades i god takt hela dagen utan att något speciellt inträffade. Vi närmar oss
Hazard Fort. Tänk att få bada i i varmt örtdoftande vatten.
4 – 5 – 3
Idag anlände vi äntligen till Hazard Fort. Det var sen när vi anlände så vi anmälde
bara vår ankomst och gick sen till vila.
4 – 5 – 4
Idag blev vi inkallade till byrådet. Mötet hölls i byhuset och vi presenterade vår
rapport. Genom detta blev vi accepterade i bygemenskapen. Efter mötet fick vi titta på
ett lite förfallet men tjänligt byhus som vi tog över.