Henri de La Tour d’Auvergne de Turenne (1611–1675) 

Mästare i skicklig manövrering 
 
  Vicomte, fransk fältherre, andre son till hertig Henrik av Bouillon och prinsessan Elisabet, dotter till Vilhelm av Oranien, född 11 september 1611 i Sedan, erhöll omsorgsfull protestantisk uppfostran och gick redan 1626 i nederländsk tjänst. 1630 inträdde han som överste i fransk tjänst, fick 1634 ett regemente och utnämndes till generalmajor, varefter han kämpade än i Tyskland, än i Italien. Marskalk av Frankrike 1643, fick Turenne 1644 högsta befälet över franska armén i Tyskland, vilken då befann sig i en mycket olycklig ställning. Han blev slagen av Mercy vid Mergentheim 5 maj 1645 men besegrade honom vid Allersheim 3 augusti samma år. Läget förbättrades därefter och han utförde sedan många lyckliga krigsbedrifter, bl.a. segern vid Zusmarshausen (7 maj 1648), vilken han vann i förening med Carl Gustaf Wrangel, varefter han förlade krigsskådeplatsen ända in i södra Bayern. Efter ett års vila stod Turenne åter på krigets tummelplats, denna gång i Frankrike, där han under Fronden en tid kämpade mot hovet, men 1651 förlikte sig med detta och anförde lyckosamt dess här mot Condé och spanjorerna, såsom i slaget vid Porte Saint Antoine 1652. Hans seger vid Dunkerque (1658) gjorde äntligen ett slut på det långvariga kriget. 1660 utnämndes han till generalmarskalk. Den för Frankrike förmånliga Pyreneiska freden var resultatet av hans krigföring. Turenne fick nu hela fjorton år, det korta fälttåget i Belgien 1667 oberäknat, njuta av fredens lugn, till dess Ludvig XIV:s krigståg mot Holland 1672 åter kallade honom ut på krigsskådeplatsen för att bekämpa Österrikes arméer. Nu följde de fyra fälttåg vid Rhen mot den honom värdige motståndaren Montecuccoli, vilka äro så kännetecknande för 1600- och 1700-talens krigföringssätt. Han förhärjade hänsynslöst Pfalz, försvarade Elsass mot de kejserliga arméerna, och segrade vid bl.a. Mühlhausen och Turckheim. De avbrötos genom Turennes död i strider vid Salzbach 27 juli 1675. Till hans minne restes där 1829 en obelisk. Hans staty finnes i Versailles. — Begåvad med sällspord skarpsynthet, ihärdighet och viljekraft, var Turenne en härförare av ovanlig skicklighet, vars egenskaper särskilt visade sig i förmågan att kunna uppfatta människor och vinna dem. 1668 övergick han till katolicismen.
  Litteratur: Ramsay: Histoire de Turenne (4 band, 1735), i vilken ingå Turennes Mémoires, omfattande tiden 1643–59; och J. Roy: Turenne, sa vie et les institutions militaires de son temps (2:a uppl. 1898); H. Camon: Condé et Turenne (1933); biografi av M. Weygand (1934).
 
Carl O. Nordensvan (Nordisk Familjebok, 2. uppl., band 30)
  Tillbaka till Dodo von Knyphausen
  1