Fredrik V av Pfalz (1596–1632) 

Förlorade sitt arvland 
 
  Son till kurfursten Fredrik IV av Pfalz och Lovisa Juliana, en dotter av den store Vilhelm av Oranien, född 16 augusti 1596 i Amberg, död 29 november (nya stilen) 1632 i Mainz, förlorade redan 1610 sin fader och sattes därför under pfalzgreve Johan IV:s förmynderskap. Denne gav sin myndling en mycket vårdad uppfostran och sände honom till ett franskt hov för att lära hovseder. Redan vid 17 års ålder gifte han sig (februari 1613) med Elisabet av England, dotter till Jakob I. I juli 1614 övertog han själv styrelsen. Goda föresatser saknade han icke, men ihärdighet och kraft hörde ej till hans egenskaper. Han var framför allt en lysande hovman, som mer älskade glänsande fester än regeringens allvarliga värv. Dessa sköttes till största delen av hans rådsherrar (Camerarius, Rusdorf m.fl.). Genom sin släktskap med Englands konung syntes Fredrik mest lämpad att bliva det protestantiska partiets chef. Olyckligtvis saknade han dock varje annan egenskap, som kunnat göra honom berättigad därtill. Emellertid vände sig Böhmen, sedan det 1618 brutit med kejsaren, till den pfalziske kurfursten och erbjöd honom kronan. Trots sin moders tårar emottog han anbudet. 31 oktober 1619 höll han sitt lysande intåg i Prag. Men kejsaren var ej hågad att utan strid mista ett av sina största arvländer, och till hans undsättning rustade sig nästan hela det katolska Europa. Fredrik däremot vände sig fåfängt icke blott till sin svärfader, utan ock till de tyske protestantiske furstarna. Den mäktigaste av dem, Sachsens kurfurste, sände t.o.m. sina trupper till kejsarens bistånd. Gustaf II Adolf ensam förstod att rätt bedöma ställningens vikt, men han hindrades av förhållandet till Polen att ingripa till Fredriks förmån. Slaget på Vita berget vid Prag (8 november 1620) slutade hans välde och tvang honom att fly från Böhmen. Även hans arvland Pfalz fråntogs honom 1623 och gavs till hertig Maximilian I av Bayern, och Fredrik — som till följd av sitt korta herravälde fått tillnamnet ”vinterkonungen” — tvangs i sin fattigdom och olycka att leva på allmosor. Då sedermera Gustaf Adolf började sitt segertåg i Tyskland, skyndade Fredrik till honom, var med i hans lysande intåg i Maximilians huvudstad München och var säker på att genom honom återfå makten över sitt arvland. Men han bedrog sig även i denna förhoppning. Hans son Karl Ludvig insattes däremot 1648 i kurvärdigheten.
 
Johan F. Nyström (Nordisk Familjebok, 2. uppl., band 8)
  Tillbaka till Dodo von Knyphausen
  1