| Hans
Georg von Arnim
(1583–1641) Fängslad, flydde från
Sverige
|
|
|||||||
| Fältherre, statsman, född 1583 på slottet Boitzenburg i Brandenburg, grundlade sitt rykte dels i svensk tjänst under Gustaf Adolfs ryska krig, dels under Polens krig emot Turkiet. Fastän protestant, gick han 1626 i kejserlig tjänst, där han tillvann sig Wallensteins synnerliga förtroende, utnämndes till fältmarskalk och fick, bland andra viktiga uppdrag, befälet över de trupper, som 1629 sändes till Polens understöd mot Gustaf Adolf. Då restitutionsediktet tycktes hota protestantismens tillvaro, om ock ej endast därför lämnade han samma år kejsarens fanor och gick 1631 i tjänst hos en av de protestantiske kurfurstarna, Johan Georg av Sachsen. Som han insåg, att nämnda furstar ej kunde intaga en självständig ställning emellan kejsaren och den svenske konungen, arbetade han för Sachsens anslutning till Gustaf Adolf. Fastän Arnim uttalade sitt ogillande av freden i Prag 1635 och efter densamma trädde ur Sachsens tjänst, blev han av svenskarna misstänkt för att vara ledaren av den tvetydiga politik, som Sachsen följde från år 1632. Oxenstierna fann sig t.o.m. föranlåten att 1637 låta häkta honom och föra honom fången till Sverige. Året därpå lyckades han emellertid fly och uppträdde sedan till sin död såsom Sveriges hätske motståndare. Utnämnd till kejserlig-sachsisk generallöjtnant, dog han 1641 i Dresden under förberedelserna till ett fälttåg emot svenskarna. | ||||||||
| Litteratur: G. Irmer: Hans Georg von Arnim. Lebensbild eines protestantischen Feldherrn und Staatsmannes aus der Zeit des 30 Krieges (1894). | ||||||||
|
Oskar J. Alin (Nordisk Familjebok, 2.
uppl., band 2)
|
||||||||
| Tillbaka till Dodo von Knyphausen | ||||||||