Osborn (Clarenbridge)

Osborn är den goaste hästen i världen, det är jag totalt övertygad om. Jag provred honom den 2:e augusti 1991 då han stod på Lejeby stuteri, hos Dellings. "Han är en glad häst" sa Hans Delling, och det stämmer verkligen! Osborn har humor :-) "Det går inte att rida dressyr på honom" sa Maud Delling (skolans dressyrinstruktör och tillika dressyrdomare), men det stämmer mindre bra... Det var inte det lättaste i början, men Osborn gillar att se snygg ut och visa upp sig, så det är egentligen bara att spela på det... Han trampar under sig bra , men kan säga i från ordentligt om han tycker man kräver för mycket av honom. Men det händer i stort sätt aldrig nuförtiden, i början var det däremot rätt kämpigt iblan. "Han har gått lite lektioner här [Lejeby hade på den tiden elver från Plönninges hästgymnasiet där] och är lite utav en avkastarkung, så det får du vara beredd på" fick jag också höra, och det stämmer delvis... Osborn bockar och brallar gärna, men han gör det inte för att kasta av en och det är inte svårt att hålla sig kvar. Jämför man med Hang On (B-ponnyn jag brukade rida på Mickedala) så är Osborn bara small potatoes.

Hans historia består av idel luckor tyvärr... Han är född i början av 80-talet och importerades hit från Irland. Systrarna Arvidsson (enligt Delling) red in vad de trodde var en 3-4 år gammal C-ponny men inte förrän senare, när han sålts som tävlingsponny, upptäcktes det att han förmodligen varit yngre än vad de vetat om eftersom han inte ville sluta växa...
Som så många andra irländska importer var han en hoppbegåvning och han tävlades hårt (bla SM medan han fortfarande var alldeles för ung), så hårt att han inte höll - varken fysiskt eller psykiskt. Han började vägra, och vid en veterinärundersökning visade det sig att han hade inflammationer i både rygg och knän och skulle förmodligen aldrig mer kunna gå så svåra hoppklasser igen.
Han dömdes ut men istället för att slaktas lät försäkringbolaget triangelmärka honom ...och efter att ha vilat i ett år så köpte jag honom! Sedan har jag gått och grubblat på vad Osborn egentligen råkat ut för, och vem som ägde honom innan. Det var inte förrän 1994, då Lina pratade häst med sin tandläkare och det visade sig att hennes dotter var kompis med Osborns före detta ägare som jag kanske kunde få reda på mer. Jag fick adressen, och har skrivit två gånger (1994 och 1996) utan reslutat. Tänkte göra ett sista försök nu, och istället adressera brevet till mamman i familjen. Dottern rider och tävlar tydligen nere i Tyskland och verkar vara upptagen och svår att få tag på. Det enda jag vill ha är ett foto eller två på honom, och kanske en liten gnutta till av hans historia.

Hur är det nu? Eftersom jag börjar bli allt mer sugen på att satsa på stor häst är det Osborn som borde komma i andra hand. "Borde" skriver jag av de skälet att jag inte är säker på om jag kommer att lyckas... Osborn har alltid gått före alla andra hästar, och lyckas jag inte hitta någon som vill ägna lite tid åt honom när jag börjar med Gaia vet jag faktiskt inte hur jag ska göra... Äsch, jag ska nog få ihop det! Skolan får komma i tredje hand helt enkelt :-) Eftersom Osborn är dömt till ett evigt liv i gruspaddock (han tål inte gräs) rider jag inte så mycket där utan mest i ute i det fria. Skolorna går utmärkt att rida längs grusvägarna och serpentiner blir det inne bland träden. Galoppombyten är också bra utomhus när man inte har ett staket som plötsligt är i vägen (lite jobigt med koncentrationen bara...). Det är kul att bara busa runt också. Osborn älskar att hoppa och kan hoppa hur högt som helst! Eller rättare sagt, han har blivit löshoppade så högt som hinderstöden tillåter...

Hans riktiga namn har förbryllat mig en aning under åren som gått. När jag köpte honom tyckte jag definitiv de sa att han hette Claren Bridge men folk envisas med att kalla honom för Clarence Bridge, vilket kanske klingar aningen bättre. I höstas fick jag för första gången träff när jag sökte på "Claren Bridge" i AltaVistas sökmotor - närmare bestämt hamnade jag på en irländsk sida som berättade att "Claren Bridge Oyster-Festival" gått av stapeln även i år... Aha tänkte jag, och skrev till upprätthållaren av sidan. Jag fick inget svar, utan fortsatte undra vad Claren Bridge egentligen var för ett namn. Så plötsligt för några månader sedan fick jag en plötslig ingivelse när jag var kom körande med bilen på Flygaregatan... Jag vet inte varför, men jag kom helt enkelt på att det är inte Claren Bridge han heter, utan Clarenbridge! Så runt gathörnet på två hjul, in med bilen i carporten, ner i källaren till datorn, på med modemet... Faktum är att jag fick över 50 sökträffar, mysteriet var löst! Clarenbridge är en liten kustby mellan Belfast och Dublin ....som årligen har en ostron-festival! Att jag varit framme och nosat på die Lösung des Problemes förrut berodde förstås på att de gjort samma betoningsfel som jag.

Hans smeknamn då? Tja... Claren Bridge (eller för den delen Clarenbridge) kunde han ju inte heta, det var vi överens om allihop. En Calle hade vi redan i stallet på den tiden och "CB" [sibi] som våra engelska vänner på besök föreslog röstades ner ganska fort. Vi gick runt och grubblade alihop tills morfar sa: "Ja, jag tänker iallafall kalla honom Osborn tills ni kommer på något bra." Naurligtvis kom vi aldrig på något annat namn, och jag tackar min lyckliga stjärna för att morfar inte högg ett namn som Bengt, Leif eller Ragnar ur luften medan han ändå var i farten.
Osseposse, Ossian och Farbror Osborn brukar jag säg till vardags. När jag skäller på honom brukar det vara Min Bäste Herre eller Nisse Nasse Näsa. ...Min tränare Birger brukade kalla honom Kungen (för att han har så fina travökningar) eller Köttbullen (varför får ni räkna ut själva) och Lina gick i ett par tre år och sa Orsbon innan hon lyckades lära sig hur det skulle vara.

Bilder på honom håller på att växa fram här nedan samtidigt som du läser det här! Vill du se enskilda kort på honom föreslår jag att du trasakr inväg till mitt fotogalleri och väljer utifrån bildbeskrivning där!

Osborn and I, 1996

Osborn and I, 1998

Osborn and my sister Helene, 1998

Osborn and I, 1998

Osborn and I, 1998

Osborn and Helene, 1998

Osborn and I for the first time together, summer of 1991

Osborn in the paddock, summer of 1996

Osborn resting in the paddock, 1994

Osborn and I, 1997

Osborn and I over a little jump, spring 1992

Osborn and my riding instructor, 1992

Osborn and I in the garden, summer of 1992

>
Osborn in the paddock, 1994

Jaha... Det var Osborn det! Var inte orolig, det står inte en tiondel så mycket om de andra hästarna så du kan lugnt läsa vidare om Galina, Gaia, Midas, Curbitza eller Bella !