Varför man berättade sägner och nutidens motsvarigheter

Som jag sa tidigare Hade sägnerna till funktion att förklara vardagens mystik men de hade också en viktig uppgift att avskräcka folk. Man trodde på väsen som vill ha människan på ett visst sätt, skogsråt ville t.ex. att jägarna skulle vara kammade, tomtarna ville ha gröt med smör på julafton. Ibland kunde det hända att folk var för giriga för att ställa ut gröt, eller att de skojade med och om tomten. Man var rädd för sådant. Man var övertygad om att väsen fanns och att man blev straffad om man bröt mot deras regler. Där spelade sägnerna sin stora roll som avskräckande exempel så att folk inte vågade göra fel och sätta sig i olycka. sägnerna utgjorde ett slags levnadsregler.

I sägnernas roll som förklaringar finner man många exempel. Det finns en hel del saker man vet nu men inte visste då sägnerna kom till. Ta sjukdomar t.ex. nu vet man att de orskas av bakterier och virus. Förut hade man ingen riktig förklaring. Därför fick fantasin och tron på övernaturliga väsen ta hand om det man axlade orsaken på älvorna och vättarna. En annan sak var mystiska försvinnanden. Här fanns det många fantasifoster som kunde ta hand om bördan, men de tog hand om olika personer.
När en man försvunnit berättade man ofta sagor om älvor som fångat honom med dans. På så sätt fick man den förklaring man behövde. Om han sedan kom tillbaka förvirrad sa man att de tagit hans förstånd. Sägnerna berättar om att folk blivit konstiga resten av livet. Om det är sant tror jag att sägnerna kan ha haft sin inverkan i det. Det som påverkat honom är vad personen tror att han hart upplevt. Inte det han verkligen har upplevt.
Om en kvinna försvann sa man oftast att hon blivit bertagen. Om hon sedan återvände utan att kunna redogöra för den tid hon varit borta tolkade man det som att hon hade fått en glömskedryck av trollen. I själva verket kanske hon bara hade gått vilse och blivit så utmattad att hon inte minnts vad hon hade gjort. Andra historier om bortrövning kan helt enkelt vara uppdiktade av personen i fråga för att hon inte ville avslöja vart hon hade varit.

När en kolare sett ett skogsrå kan det i själva verket vara en dröm eller fantasi framkallad av ensamheten och saknaden efter kärlek. Samma sak gäller för näcken.

Berättelserna om bortbytingar ger exakta beskrivningar av handikappade barn. Liksom bortbytingar kan inte stumma personer prata. Inte heller kan barn som är lama eller har fel på benen gå. Dvärgar växer inte som vanligt och utvecklingsstörda utvecklas inte på samma sätt som vanliga barn. Bortbytingar är sålunda handikappade barn.

Tron på väsen var också ett utmärkt sätt att skylla ifrån sig. En dålig bonde med dålig jord kunde sålunda skylla på tomten eller att grannens tomte stal från honom istället för att erkänna sin egen skull. Misslyckades man med jakten kunde man skälla på skogsfrun. Det är som om vi idag skulle säga att utomjordingar påverkade vårt provresultat.
Underlägsenheten och avundsjukan på den bättre grannen kunde också bortförklaras med tomtar och vättar. Om igen som att säga att Norge fick hjälp av marsmänniskor.

Sägnerna är alltså något människan behövt för att förklara sin omgivning och sitt liv. Faktum är att vi har kvar sägnerna än idag, om en i andra former. Nu skulle väl ingen säga att han sett älvorna dansa på ängen. Däremot är det många som tror på UFO:n och rymdvarelser. Årligen kommer massor av UFO rapporter in. Tron på de konstiga varelserna som alltid har ett stråk av människa och är oss överlägsna. De som övervakar oss och kan förvandla sig och göra sig osynliga. Dessa magiska varelser har egentligen mycket mer än man kan tänka sig gemensamt med våra gamla väsen. De var ungefär likadana och många motiv var samma. Då mest markant tron på bortföranden. Även om man inte sitter kring brasan eller på krogen och berättar om utomjordingar, vilket man föresten gör men inte lika mycket, så cirkulerar berättelserna hela tiden i samhället. Science-Fictionböcker och science-fictionfilmer och TV-serier sköter dagens berättande. Saker som blivit kult. Med verk som The Hitch-hikers Guide to the Galaxy, Star Wars och Arkiv X som blivit kult har "sägnerna" spridit sig till väldigt många. Skillnaden är att man vet att det inte är på riktigt och inte tror på det. Men trots allt påverkar de våran syn på vad som finns i det okända.

Utomjordingarna har dock inte riktigt ensamrätt på nutidens sägner. Det finns ett slags sägner som har skippat de mystiska väsena och bara kört på räddslan för det okända. Det jag pratar om är vanringssänerna, råttan i pizzan t.ex. Vandringssägnerna skapar det mystiska och de sprider sig mot mögel. När det väl har börjat kan man inte stoppa dem. Folk tror på dem och de hamnar i tidningarna. Trots att man överbevisar dem kommer de åter. Liksom med sägnerna har vi ett behov av att tro. Man kommer inte ifrån att människan gillar mystik men känner behovet av att bli av med den. På jorden lyckades man så man flyttade den vidare. Det är orsaken till att väsena försvann och ersattes av E.T:s.