Vättar

Vättar är små varelser som lever under jorden. De ser ut som små människor och lever i samhällen precis som människor. De lever i närheten vid människorna, oftast i harmoni utan att skada människorna. Om människorna däremot gör något som obehagar vättarna kan vättarna ta till magiska krafter och ställa till förtret som sjukdomar, fattigdom och brand. Om man däremot hjälper vättarna kan man bli rikligt belönad.

Föreställningen att vättar kunde anta annan skepnad var också vanlig, då främst till en padda varför man noga aktade sig för att skada sådana.

Berättelserna om vättarna är rikliga med olika motiv. Ett vanligt sådant är hur vättarna straffade människor som medvetet skadat en vätte eller burit sig illa åt mot dem. Ett vanligt straff var att vättarna brände ner gården eller lät bonden få otur med djuren. Eftersom vättarna bor i marken kunde en sådan orsak vara att man hällt ut varmt vatten som trängt ner i vättarnas boning och skållat dem. Det var därför vanligt förr i tiden att folk ropade saker som "huka er vättar" innan de hällde ut skurvattnet för att vättarna skulle hinna sätta sig i säkerhet.

Det kunde också hända att man omedvetet gjorde vättarna något illa. Ett sådant exempel kunde vara att det droppade dynga från ladan ner i vättarnas hus. Vid ett sådant tillfälle kunde en vätte komma och be bonden att flytta sin lada. Om man då gjorde vätten till viljes blev man belönad och kunde få lycka med gården eller hjälp av vättarna nattetid. Om man däremot inte gjord som vättarna bad kunde man vänta sig olycka.

Som tack för att man hjälpte vättarna kunde man få belöningar. Om man gav en vätte något den bad om kunde man få förmågan att se deras bröllop som var vackert och ståtligt att se. Det berättas även hur kvinnor som hjälpt vättar vid barnfödsel blivit belönade med rikedom.

Det var något skrämmande med vättarna. Mycket av det som gick fel med gården och sjukdomar, speciellt hos barn, skyldes på vättarna. Vättarna kunde leka med gårdens egna barn. När föräldrarna upptäckte det kunde det bli komplikationer. Föräldrarna kunde försöka bli av med de oönskade lekkamraterna genom att skålla dem, vilket oftast resulterade i att gården brann ner.

Väsenet vätte var vanligt i södra Sverige och har många likheter med våran gårdstomte gårdens väktare i det att den ser ut som en liten människa och lever vid gården och kan påverka dess djur. Tomten har däremot rollen som gårdens väktare som tar hand om gården så länge människorna gör honom till freds. Vättarna lever mer ett avskilt liv och lägger sig i människornas liv först vid särskilda omständigheter.

I norra Sverige Förekommer ett vätte liknande väsen vid namn vittra. Vittrorna var större än vättarna och antog oftast osynlig skepnad. På vintern när fäbodvallarna stod oanvända tog vittrorna dem i besittning och hade sina boskap där. En vitterko var mindre än vanliga kor och hade den egenskapen att den alltid mjölkade karet fullt. Vittrorna stod i nära släktskap till människan och det var inte ovanligt med historier om kärlek och giftermål mellan vittror och människor. Vittror kunde även röva bort unga flickor och tvinga dem till giftermål i likhet med trollens bergtagning. Historierna får här ett annorlunda innehåll jämfört med hur man levde i olika delar av landet.