Troll

Trollen kunde se ut på lite olika sätt. Nu tänker man främst på troll som stora och fula ( de flesta har väl sett John Bauers bilder i "Bland tomtar och troll" ), men faktum är att i folktron såg de flesta ut som människor eller ibland vackrare. Det som skilde dem från människor var svansen som stack fram under fållen. Oftast var trollen av normallängd men både större och mindre förekom ( ta t.ex. Gotlands "di sma undar jordi" ). De hade i stort sett normala kläder utom i vissa fall då de kunde gå nakna. Liksom de flesta väsen i folktron var de också duktiga på att förvandla sig. Ganska ofta kunde de t.ex. förvandla sig till rullande garnnystan. De förvandlade sig även till djur. Med hjälp av magiska kappor och hattar gjorde sig trollen osynliga. Då kunde de bara ses av synska personer.

I likhet med andra väsen kunde trollen agera som de blev bemötta men uppfattningen om en helt elak varelse var vanlig. Oftast var de i alla fall tjuvaktiga. Åldern på trollen kunde vara riktigt stor. Den mättes i ekskogars levnadslopp och då var tre ekskogar ett ungt troll. I tron på bortbytingar var trollen oftast gamla. Barn var som mest utsatta för trollen som nyfödda innan de var döpta. För att skydda barnen la man stål och psalmböcker i vaggan. Trollen tålde nämligen varken stål eller kristendomen. Vanliga sätt som folk klarat sig undan trollen på var att rida tvärs över en åker så att kors bildas. Då kunde inte trollen följa efter.

Om man hade fått en bortbyting växte den inte och lärde sig inte att tala eller gå. Då skulle man först avslöja trollet genom att göra något riktigt konstigt så att dess nyfikenhet lurade det att prata. Sedan skulle man låtsas att man tänkte ta livet av det. Då kom trollmodern och lämnade tillbaka ens riktiga barn.

En annan tro på bortrövning var bergtagningen. Folk kunde bli bortrövade att bo med trollen under längre eller kortare tid. Extra stor risk löpte kvinnor som just fött barn. För att skydda sig mot trollen skulle man ha stål med sig, kvinnor kunde även ha ett av sin mans klädesplagg som skydd.
Trollen släppte sina offer först när de blev tvingade, t.ex. när man läste böner eller ringde med kyrkklockan utanför deras boning.
Många som varit bergtagna blev aldrig sig själv igen.

Trollens liv var likt människornas. De hade samma intressen, samma bekymmer och samma arbeten. De levde i stora familjer och firade bröllop och begravningar. Vid jultiden har trollen en stor fest. Om en människa rider förbi blir han erbjuden en dryck i en fin bägare. När personen anar misstro och häller ut drycken hamnar en droppe på hästens länd och visar sig vara en starkt frätande syra. På det viset kan människor med list klara sig från trollen.

Tron på trollen var vanligast i södra och mellersta Sverige men de förekommer även i flera andra länder och har varit fast rotade i samhället. På vikingatiden hade de inte många likheter med senare tiders troll. Tron på trollen under 1700- och 1800-talet ledde till regler och förbud gällande odöpta barn och barnsängskvinnor.
Våra trolls närmaste släktingar finner man i keltisk folklore på Irland och i Skottland. Troligt är att den synen har kommit till Sverige i början av medeltiden efter starka förbindelser mellan norden och kelterna.